Livet suger efter gymnasiet?

Får se.

Sökt lite högskolor (1. jurist, 2. civilekonom) så om jag inte hittar något vettigt jobb så blir det väl plugg

Dock inte riktigt säker på om jag vill plugga det eller ens vad jag vill plugga, men men... ganska bra utbildningar dock

Annars finns ju komvux, har ett IG i fysik B att plugga upp

Någon som vet förresten när sista anmälningsdag är för komvux för hösten?

Det ligger ngt i det Spinnacer skrev... Jag tror du suger efter gymnasiet.

Problemet är nog som tur är lättåtgärdat: Skaffa amitioner før fan! Du verkar ju vara avtaggad på allting. Bara du får ngt att gøra kommer du inse att livet faktiskt är bättre efter gymnasiet. ( Om det nu inte visar sig att du är en looser som tittar tillbaka på sin gymnasietid som sina glansdagar och som inte har hjärna/motivation till att skaffa sig ett liv värt namnet...)

Jag är väl lite i samma sits som vår kära DiscoJoppe.

Jag tog nyss studenten, och tillvaron kändes less och tråkig redan på fredagen, för att inte tala om en överhängande baksmälla på det. Man saknar, som dur skriver, en planering för vad man ska göra om dagarna. Dessutom vet jag att jag kommer att tappa kontakten med grymt många människor som jag träffade lite sporadiskt varje dag i skolan. Dock finns det säkert en anledning att man just träffades enbart sporadiskt, men det är synd ändå.

Jag inser även att jag bara har mig själv att skylla. Många andra har gåptt igenom samma sak och klarat det galant, så jag får väl ta och rycka upp mig. Att fixa ett jobb verkar vara det svåraste nu, men det kommer väl. Tills dess får jag väl nöja mig med att göra ingenting. Tur att man ska göra militärtjänst i alla fall.

Nej livet suger inte alls efter skolan. Jag spenderade min tid efter sommar/höst/vinter att dricka öl och åka bräda.
Sen när det var klart så började jag jobba i nått år för att sedan flytta och plugga lite.

Livet efter är guld. Att känna folk facebook-stile får du inget ut av ändå.

Ja, det gör det.

m8
livet efter skolan suger inte mer tvärtom du har kommit till det vuxna livet.
Skaffa ett jobb
Flytta hemmifrån
Skaffa bil
Skaffa brud

sen bara rullar det på =)
visst man kan sakna tillbaka men det e bara för man hade så många polare där + man inte gjorde ett skit och hade massa lediga dagar. men det är inte i närheten av så skönt det är och få löne lappen + sätta nycklen i sin lägenhet.

Välkommen till verkligheten, bara 45 år kvar till pension.

Först åker du till Oslo och jobbar, skön stad och hur mycket arbetstillfällen som helst, ofta med omedelbar eller mycket snar anställning. Får du inte jobb där får du det ingenstans. Det är inga problem i Norge, samt att Oslo är fullt av söta brudar och sköna uteställen, så det kommer va jävligt kul samtidigt. Ta med några polare och hyr en lägenhet eller bli inneboende, det finns hur mycket svenskar som helst där. Är du tillräckligt modig/social kan du åka själv också, vilket kan vara både roligare och mer belönande, beroende på hur bra kompisar du kan få med dig. När du sparat ihop tillräckligt med pengar packar du en 70 liters ryggsäck och åker iväg precis vart fan som helst. Ta transsibiriska järnvägen ner i Asien och flyt omkring, hyr en bil i Kalifornien, vandra upp till Machu Pichu, dyk med valhaj på Koh Thao eller plocka vindruvor på Australiens östkust.

Sitt inte hemma och gnäll, ut och kör för fan! Dom kommande åren kommer pissa över ditt tramsiga gymnasie, om du spelar dina kort rätt. Sätt igång!

Här ÄR ditt problem.

Du har två val, vilket väljer du?

1. Du jobbar på Mc Dolnads, du får pengar, du sparar det mesta då du bor hemma. En del tar du för att ha kul. Efter några månader så har du lite ekonomi. Du har lite pengar på kontot som du har sparat, du har pengar för att ha kul med på helger och även vardagar.
Samtidigt kan du söka jobb. Eftersom du redan har jobb så får du lättare jobb då en arbetsgivare hellre antsäller en som har jobb än en som är arbetslös.

2. Du vill inte jobba på tråkiga jobb. Du måste därför bo hemma. Du har inga pengar. Du har inte råd för något alls. Hela dagarna blir bara en lång väntat på något du inte rikgit vet det är.

Nå, ska du välja punkt 2 för du är lat eller punt 1 som ger dig så mycket mer i livet än att bara vara lat?
Det är DITT liv, därför måste DU göra något åt det. Man ser lätt att du gillar livet i barndommen p.g.a. att du inte behöver tänka. Du blir tillsagd i skolan att göra det du ska göra. Du får pengar per automatik genom studiebidrag + mamma/pappa. Gratis boende.
Är DET verkligen ett skönt liv? Du kan inte på något sätt påverka ditt liv som DU vill, alla andra styr ditt liv.

Skaffa ett jobb!!!! Vad fan som helst. Det finns massor av jobb i städbranchen just nu. Sök sök och sök!!!!

Visst var gymnasiet kul. Men inte fan roligare än tiden från 20 till mina 33 år nu. Nu har jag pengar, nu kan jag resa runt , nu har jag bra bostad, har sambo, har kul.
Visst kan vardagslivet ibland kännas tråkigt. Men då det gör det är det bara att inse att det är en själv som gör det tråkigt. Då går man ut och fiskar efter jobbet. Cyklar iväg och tränar lite. Gå en promenad med sambon eller vänner.

Så ta dig i kragen. Det är ju NU ditt roliga liv börjar. NU kan du påverka DITT liv!!!
Lycka till.

Nej, jag håller absolut inte med om detta. Att studera på högskolan är inte bara tentorna, det är liksom en egen fas i livet som kommer med en massa olika kvalitéer, som friheten i att lägga upp sitt lärande själv, och nya sociala gemenskaper som klassen/gruppen, studentkåren, nationerna, korridoren, etc.

Jag kände också en viss tomhet efter studenter. På fredag gick man i en klass med 25 andra och det fanns en trygghet i att veta att man varje dag hade en skola och en klass att gå till. På måndag efter studenten satt man där hemma själv.

Men som sagt, studentlivet är kul.

Sök lite jobb. Inte bara inom Sverige. I Oslo, Köpenhamn och London finns det många svenskar.

Jag trodde jag skulle sakna skolan som in i helvete när jag gled runt med studentflaket i fredags. Men nu när jag har börjar jobba saknar jag det inte ett jävla skit. Är så underbart att jobba och tjäna pengar jämfört med slaveriet i skolan.

Det är ju efter gymnasiet livet börjar.