Livet suger efter gymnasiet?

Nej

Instämmer i detta, men det är bra att ha någon buffert. Att ha kanske tiotusen på ett sparkonto är inte helt fel om något oförutsett händer, typ om bilen går sönder, en tand rasar ut, man blir arbetslös, etc.

Har du inga egna intressen som du kan ägna dig åt?
Nu när du inte BEHÖVER göra någonting innan hösten så kan du ju dessutom hänga hur mycket du vill med dina tuffa polare från gymnasiet, utan att behöva skolka från skolan samtidigt

Ja, du är ute och cyklar. Skaffa ett liv för fan.

Känner en kille som började spela Warcraft efter gymnasiet. Tiden har du ju så varför inte?

Hur kan ni sakna skolan redan?
Aldrig haft ett sommarlov?

Hade känslorna kommit i höst hade jag kunnat förstå det hela.

Vuxenlivet suger, så är det bara.
Ansvar, nya utmaningar, räkningar och sån skit kan knappast någon tycka om.

Saknar att bara glida runt, ta dagen som den kommer och ägna merparten av sin tid åt att fundera på vad man skall göra till helgen.

Ett tips till er som fortfarande lever i den världen, lev inte som töntar.
Gör allt ni känner för, ignorera konsekvenstänkande etc.

När ni kommer upp i åren och inser att ni knappt gjort ett skit er ungdom är det lätt att man ångrar allt det man aldrig gjorde...

Jag vill göra om allt, denna gång skulle allt bli perfekt....men det får man inte.

Be kind rewind.

Nu låter jag kanske cynisk men vuxenlivet ger ju en så ofantligt mycket mer pengar än vad man hade i gymnasiet. Pengar är lite som sprit, det blir alltid roligare med än utan.

"Jaså, de har släppt PLaystation 3 nu? Då får jag väl cykla ner och köpa en sån och en bunte spel."

Så är det med allt. Man kan dra ut och festa utan att behöva tänka på om man har råd, slipper slita på ngt uselt sommarjobb för att få ihop till suparresan med polarna osv osv.

De som tycker att vuxenlivet suger är socialt inkompetenta fattiglappar.

Jag valde 'fel' linje (SP) då jag började gymnasiet och ville byta efter typ 2 månader men fick inte. Fick gå klart 1an först sen byta och börja om 1an (FP). Alltså tog alla mina jämnåriga kamrater studenten nu som jag gått i samma klass och paralellklass med i 9-12 år. Själv har jag ett år kvar och vill bara ta studenten fort som fan och ut och jobba. Gläder mig åt att jag ändå kommer ha jobb före många jämnåriga kompisar Sen tjänade man ju en hacka på studentkvällen med iom att man var nykter och har körkort

Joo.. att "få komma ut och jobba" låter ju otroligt kul.

Ut, jobba, flytta hemifrån, ha fest hemma i villan med polarna, tjäna pengar och köpa riktiga grejer. Inte åka runt i nån gammal 240. Förstår du? Men då måste man ju göra lumpen först också

haha, det beror väl på vad man har att se fram emot. Jag har mitt drömjobb. Reser en massa, tjänar ohemult mycket pengar, bra kollegor. Livet är sjukt bra just nu!

Tror att det är få som pluggar/jobbar med ngt de verkligen vill göra. Tror att de flesta känner att det duger, att det finns ljusglimtar i form av kollegor eller vissa andra enskilda element, men på det hela taget hade de valt att göra något helt annat om de verkligen fick väljha vad de ville.
Och nu till min poäng: varför "nöja" sig? Varför står man ut med sitt halvtråkiga men ok jobb? För helvete, ryck upp er och kämpa för något ni brinner för istället! Vill du jobba med fotboll så gör det på ett eller annats sätt, vill du bli läkare så se till att tenta upp betygen etc etc.

Livet blir vad man gör det till. INGEN har rätt att klaga. Man kan hamna i situationer man inte rår för, t.ex att en anhörig går bort, man drabbas av sjukdom, arbetslöshet osv men du har alltid ett val utifrån din nuvarande situation. Alltid. Du kan alltid nå högre, göra något bättre - bli bäst helt enkelt!
Så sluta gnäll och var stolt över det du gör för att du faktiskt gillar det, inte för att du "måste" hävda ngn yrkesheder i att städa toaletter.

Och avslutningsvis, som tråden inleddes: "Livet är en hora och du har inga pengar". Vad gör man då? Skaffar pengar! Menar inte att pengar är allt men man får själv ge sig de verktyg man behöver för att vara lycklig, ingen kommer att hjälpa dig.

Det är ju inte direkt en känlsa som är ovanlig bland folk som tagit studenten. Saken är det att under gymnasiet tänker man, man ska göra och så efter gymnasiet. Men saken är den att man k'nner sig vilse i livet. För helt plöstligt måste man fixa allt själv, inte samma sak som när man gick i gymnasiet när andra personer höll reda på saker åt en.