Giallo-tråden: italiensk kriminal-skräck med stil

Om du gillar psykadeliskt lär du älska Lizard... Den är rätt trippy.

Giallokungen tycker jag, tråkigt nog, helt enkelt är Dario Argento. Han har gjort många bra och har en jävligt hög lägsta nivå. Efter honom skulle jag stoppa Umberto Lenzi vars filmer ALLTID är underhållande - även om ambitionsnivån är mycket lägre än Argentos. Jag har sett 5 av hans 8 giallos och de är tamefan riktigt roliga allihop.

Sergio Martino är bra men det är lite för mycket gubbsjukt snusk för att jag ska placera det högst upp. Men hans The Strange Vice of Mrs Wardh kan vara den bästa giallon någonsin. Det var hans första och han nådde aldrig riktigt dit igen tyvärr - enligt mig i alla fall.

Mario Bava är alltid underhållande också. Aldo Lada är en klippa. Massimo Dalamano gjorde tre giallos, dock har jag bara sett 2. De var båda bra!

ska nog ge mig på något av honom efter jag sett The Strange Vice of Mrs. Wardh (1971) av Martino.

Har du sett filmen Berberian Sound Studio? Den är visserligen brittisk, men har en stark koppling till Giallo bara genom miljö.
Själv gillar jag den skarpt, särskilt utan undertexter för italienskan, vilket ytterligare förstärker vår möjlighet att ta del av huvudkaraktärens perspektiv.

Japp. Jag gillade Berberian Sound Studio. Tyvärr förväntade jag mig mer giallo och/eller skräck av den och därför uppskattade jag den kanske inte lika mycket som den var värd.

Kom att tänka på att jag borde skrivit det här inlägget i den här tråden istället:

(FB) Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

Det kan ju kanske roa nån som är intresserad av en neo-giallo som faktiskt var helt okej.

Eyes of Crystal (2004) är det alltså.

En giallorulle jag tänker ofta på nuförtiden är La Sindrome di Stendhal, en film jag inte gillade när jag såg den, men av någon anledning skänker jag den en tanke ofta ändå. Funderar på att se om den och se om jag ändrat uppfattning. Det kanske är mer att räkna som en vanlig thriller?

Sagt det väldigt många gånger tidigare och ja, det tåls faktiskt att tas upp igen, men musiken (minns inte namnet på kompositören, var typ Orlandi) är otroligt fin, bra och höjer stämningen i filmen till högre nivåer. Edwige Fenech tillika Ivan Rassimov gör stabila roller i filmen och ja, Rassimovs karaktär är en av mina favoriter inom giallo-genren.

Plus att Fenech alltid är bra oavsett vad hon är med i, som Five Dolls for an August Moon av Bava sr. som jag inte gillade så mycket (sorry SadEyes) men hon var bra. Och även bra i Hostel 2 i sin lilla cameo-roll.

Det var sjukt kul när jag insåg att det var den "oerhört ömsinta kärleksakten i störtregn"-scenen man gjorde en vansinnigt rolig parodi av i The Editor (2014). Det här var ju på den tiden då en kvinnas nej betydde ja och alla drack J&B whisky och rökte Astor cigaretter!

Jag tror snarare denna scen skall reflektera ett otroligt destruktivt förhållande, snarare än en våldtäkt. Tro mig, såna här scener händer än idag utan att för den sakens skull vara på något sätt ofeministiska. Sadister, sado-masochister och allehanda destruktivt folk tycker om såna här utageranden.

Det var sjukt kul när jag insåg att det var den "oerhört ömsinta kärleksakten i störtregn"-scenen man gjorde en vansinnigt rolig parodi av i The Editor (2014). Det här var ju på den tiden då en kvinnas nej betydde ja och alla drack J&B whisky och rökte Astor cigaretter!

Insåg precis att jag varken sett Orgasmo, Spasmo eller Eyeball. Förvånansvärt och ska åtgärdas snarast.