Giallo-tråden: italiensk kriminal-skräck med stil

Ja, det finns en hel politiska inslag i filmen. Du har både fösta världs krigs liknelserna och den andra dito. De är ganska uppenbara tillsammans med indian vs. amerikansk imperialism, samt den vänster vridna populism som genomsyrar hela filmen.

Hur du kan föredra nämnda film framför Lisa and the Devil är mig dock en gåta...

EDIT: De är såklart inte centrala för filmen vill jag tillägga, utan ganska subtila.

I allmänhet är det alltid en 50/50 chans att jag guterar politik i film. Gillar det ofta i poliziotteschi men däremot gillade jag inte de politiska allegorierna i Night Train Murders även om jag verkligen uppskattar den och många andra filmer av Aldo Lado.

Ontologi (Lisa and the Devil) och psykologi Hatchet for the Honeymoon tenderar dock att oftare slå rätt hos mig.

Nu då du nämnde Night Train Murders så blev jag enormt sugen på att se den igen, första gången jag såg den gillade jag den inte direkt men ska ge den en ny chans. Man vet ju trots allt vad filmen går ut på nu och har smält det mesta sedan sist, så finns en ganska stor chans att jag tycker om den nu i stället. Den är ju trots allt lite som Hitch-Hike och Rabid Dogs fast ombord ett nattåg.

För att återgå till tråden med giallo, är den där Solange-filmen sevärd?

Både Hitch-Hike och Rabid Dogs är mina favoritfilmer när det gäller eurocrime och en film med dylik handling ombord på ett nattåg låter mer än lovande. Får kolla upp denna.

Då borde du ge Night Train Murders en chans då!

Solange är absolut sevärd, kolla även upp What have they done to your daughters och Red rings of fear för mer giallos med skolflickor.

Har redan What have they done... på datorn men den andra ska jag tanka hem direkt!

Den stora klassikern av Mario Bava heter La ragazza che sapeva troppo, och i den här tråden antar jag att det finns folk som talar italienska så jag länkar till den mest utförliga wikin: https://it.wikipedia.org/wiki/La_rag..._sapeva_troppo

Det här kunniga gänget känner säkert till Adriano Celentano också, som sjöng in soundtracket. Lyssna på det här klippet, och frågan är om det kan bli mer "Giallo-sound" än så ? https://www.youtube.com/watch?v=G0GhMmeHtJM&ob=av2e

Håller med om att din nämnda film är helt ok, även om jag tycker att den är långt ifrån den bästa eller mest representativa "giallo" filmen som Bava gjort. Enligt mig har han de facto gjort ytterst få filmer som egentligen får bära epitetet giallo.

Såg Hatchet for the Honeymoon igår. Satan vad besviken jag blev. Känner att den skulle växa med en genomtittning till eller två... kanske. Tyvärr var ju Stephen Forsyth värdelös i huvudrollen. Men å andra sidan är Laura Betti underbar, likväl som hon är i A Bay of Blood samt Novecento, fantastisk skådespelerska...

Hatchet for the Honeymoon är likt Fulcis Touch of Death en psykotisk film som handlar om en psykotisk mördare. Den psykotiske mördaren är alltid mer intressant än den psykopatiska. Bava som inte alls är så personlig som Fulci (vilket gör det svårare att känna sig engagerad) är dock mer angelägen om att definiera den psykotiske mördaren. Att utforska motorns emanativa drivkraft hos den psykotiske mördaren. Både hans spöke till fru och minnerna av hans mors död representerar en brygga, eller en slags polaritet mellan den konkreta världen och hans perception. Den psykopatiska mördaren är helt enkelt bara jävligt antipatisk medan den psykotiske drivs mer ju mer avlägsen han blir. I sin ävlan att kunna definiera sig själv, sin existens och hans sjukdom genom ett bortträngt barndomstrauma. Genom att försöka minnas barndomstraumat riskerar han att komma närmare verkligheten och hans frus växande framträdanden är varningen. Inte bara fördömer han sig själv genom att mörda för att minnas, utan även fördömer han sig själv till att komma allt för nära verkligheten och därmed falnar hans psykos och galenskap.

En av Bavas svagare filmer helt klart men inte dålig tycker jag inte, även om den måste vara en av hans mest tråkiga och cinematografiskt svaga filmer. Jag antar att du har sett Lisa and the Devil som är min favorit av Bava och som mer mångfasetterat behandlar verklighetens demarkationer. Både psykologi och ontologiska motiveringar är ofta ganska sällsynt i Bavas filmer utan i framförallt hans tidiga giallos så är girighet ofta det absoluta motivet.7


EDIT: Har tänkt att se om Bay of Blood någon gång men inte blivit av hittills. Har faktiskt bara sett den en gång.

Al Tropico Del Cancro (1972)

Efter ha varit inblandad som produktionsledare och regiassistent till den eminenta Addio Zio Tom återvände Giampaolo Lomi tillsammans med Edoardo Mulargia (som sköter majoriteten av regin) tillbaka till Haiti för att förverkliga detta projekt. Resultatet blev en crossover av element från klassisk giallo, drama till ren mondo-film.

I Don't Torture a Duckling tog Lucio Fulci giallon från storstan till den italienska landsbygden och skapade ett mästerverk. Så det är inte valet att skapa något annorlunda som brister. Även fast Lomi klippte bort flera partier innan filmen kunde släppas så lider historien ändå av smått störande irrelevans till en redan ganska tunn berättelse som kunde varit intressantare.

Nu när Camera Obscura äntligen har släppt en engelskvänlig version av filmen ser jag dock ingen anledning för giallo fans att inte se denna udda film. Bara Anita Strindberg's erotiska hallucinogen tripp a la A Lizard in a Woman's Skin är ett brott att missa.

6/10

http://www.imdb.com/title/tt0068186/
http://www.youtube.com/watch?v=nooDn4WMOb0