Utan att riskera avslöja min identitet så kan jag nämna lite snabbt att jag spelade en hel del matcher mot Tony Flygare och Zlatan på ungdomsnivå från 15 och ett antal år upp. Och visst var det så att myten om Flygare som den stora talangen var sann. Medan Zlatan sprang runt och flängde med sin något klumpiga kropp(antar det berodde på att han växt väldigt snabbt och inte han med i motoriken i början) och bara dribblade eller var förbannad(givetvis gjorde han en hel del mål också) så var det Tony alla oss i motståndarlaget blev förvarnade om. Han hade en otrolig förmåga att göra mål helt enkelt.
Vad jag lärde mig utav detta är vad ett psyke av stål och att vara den störste idioten på en plan, men samtidigt den envisaste saten betyder när man skulle slå sig fram bland dom stora pojkarna. Redan i 16års-åldern var Zlatan rent av hatad av både med och motståndare. Han skällde och skitsnackade något otroligt mycket på sina egna och gesterna var inte av denna värld.

Och som motståndare var han en mardröm. Hans jävla armbågar, knän och dobbar var absolut överallt. Man lämnade inte en match mot Zlatan utan sår över varenda led och mjukdel helt enkelt. Mycket efterslängar, tramp och boxningar i sidan efter situationerna var över och domaren hade blicken på annat.