Vad är sanning?

För att för en gångs skull citera Bibeln:

Pilatus frågade: "Du är alltså kung?" Jesus svarade: "Du själv säger att jag är kung. Jag har fötts och kommit hit till världen för denna enda sak: att vittna för sanningen. Den som hör till sanningen lyssnar till min röst."

Pilatus sade till honom: "Vad är sanning?"


Jag trodde tidigare att sanning innebar den kunskap som stämmer överrens med verkligheten. Dock läste jag senare vad Immanuel Kant nämnde beträffande detta:

Truth is said to consist in the agreement of knowledge with the object. According to this mere verbal definition, then, my knowledge, in order to be true, must agree with the object. Now, I can only compare the object with my knowledge by this means, namely, by taking knowledge of it. My knowledge, then, is to be verified by itself, which is far from being sufficient for truth. For as the object is external to me, and the knowledge is in me, I can only judge whether my knowledge of the object agrees with my knowledge of the object. Such a circle in explanation was called by the ancients Diallelos. And the logicians were accused of this fallacy by the sceptics, who remarked that this account of truth was as if a man before a judicial tribunal should make a statement, and appeal in support of it to a witness whom no one knows, but who defends his own credibility by saying that the man who had called him as a witness is an honourable man

Så vad är sanning egentligen - finns den ihuvudtaget?

Vi kan närma oss begreppet sanning från åtminstone två olika håll som kan betraktas vara varandras diametralt motsatta extremer. Den ena är den objektiva sanningen, definierad och avslöjad av människan, oftast gestaltad i relationen mellan sats och värld. Den andra är den subjektiva sanningen, hermeneutisk och aldrig kontextoberoende, enbart existerande hos subjektet och därför alltid relativ.

Moderna alternativ är exempelvis en intersubjektiv syn på sanningsbegreppet som säger att det konstituerats av gruppen (två eller mer än två individer) och därför är gällande inom gruppen som det sanna.

Jag rekommenderar boken Striden om sanningen (red. G. Skirbekk). Medverkar gör bland andra R. Rorty och J. Habermas.

Tja, jag kan väl vara fräck nog att citera Ayn Rand, ur Introduction to Objectivist Epistemology:

Truth is the product of the recognition (i.e., identification) of the facts of reality. Man identifies and integrates the facts of reality by means of concepts. He retains concepts in his mind by means of definitions. He organizes concepts into propositions—and the truth or falsehood of his propositions rests, not only on their relation to the facts he asserts, but also on the truth or falsehood of the definitions of the concepts he uses to assert them, which rests on the truth or falsehood of his designations of essential characteristics.

Ger Rand något utrymme för en kontextbaserad tolkning av sanningen?

Problemet som Kant tar upp är att vi inte kan ha kunskap om "tinget i sig", utan bara om de accidenser, eller egenskaper, som det uppvisar för oss i detta ögonblick.

Det går att dra en parallell här mellan de tingens "egenskaper" som Kant vidhåller, och Husserls fenomenologiska projekt. Det går i korta drag ut på, att det enda vi kan veta helt säkert, är att vi upplever detta som vi just nu upplever. Vi kan tvivla på tinget, men inte på vår upplevelse av tinget.

Husserl visar på att vi har vissa kognitiva funktioner som hjälper oss att skapa en begriplig världsstruktur, bara utifrån denna vår upplevelse av tinget. Tyvärr är det en ganska abstrakt läsning, men om någon är intresserad kan jag försöka ge en lite mer lättfattlig förklaring. Det är i allra högsta grad intressant för alla som börjat fundera själva på epistemologi.

Har aldrig läst Husserl så en lättfattlig förklaring vore inte helt fel! Om expertis finnes på detta forum tar jag gärna del av den förutan att vada igenom primärlitteraturen.

Kunskap är kontextuell.

Jag skrev en inledning till Husserl i en annan tråd:
http://www.flashback.org/showpost.p...6&postcount=20

och skulle älska att fylla på med mer om fenomenologin, men just nu sitter jag och skriver på en B-uppsats om Wittgenstein som ska vara inne i morgon. Men så fort som jag får fria händer igen så ska jag sätta mig och skriva lite mer ingående om Husserl. Håll till godo så länge!

Sant. Så hur ställer sig Rand till påståendet "Din kunskap om sanning är relativ"?

Skall kolla upp den tråden under tiden då. Lycka till med uppsatsen!

Känner mig smått förvirrad nu, vet ej om det jag letade efter blivit funnit. Det jag syftade på är den objektiva sanningen, kan vi veta om den finns och vad är den egentligen?

Det som fick mig att tänka på det är Nietzsches och Foucaults ifrågasättande utav den och kanske den grövsta formen av nihilism - att objektiv sanning ej existerar. Det stämmer ju inte eftersom det då hade varit sant att sanningen ej existerar.

"Extreme versions of nihilism would maintain that the truth of logical propositions cannot be known, so the fact that nihilism leads to a contradiction isn't a problem, since contradictions are only problematic for those who accept logic."

Kunskap är kunskap om något. Den är relativ till detta något. Däremot är den inte relativ i den mening relativister använder begreppet.