Citat:
Ursprungligen postat av Forulf
http://svt.se/svttext/web/pages/303.html
Agassi dopad, en riktigt besvikelse. Nu var jag aldrig någon stor Agassi-älskare, men det är ändå ett slag under bältet på sporten man älskar.
Jag för tankarna till friidirotten där den amerikanska härvan började i liten skala och skandalen växte sig större.
Var Pete Sampras 14 GS-titlar ett resultat av en övertränad högerslägga som han servade hem dem med?
Kan detta förklara varför Jim Courrier försvann så relativt tidigt från världstoppen?
Michael Chang?
Och, hemska tanke, tänk om det bara är toppen på isberget över hela tennisvärlden? Fy fan vad trist det vore om sportens rykte svärtades ner likt friidrott, cykel och tyngdlyftning...
Vad tror ni andra initierade tennisfantaster här på forumet?
Jag tror att det var Kitzbuhel (får usäkta bortfallet av prickarna över u'et) som påpekade för ett tag sedan att det inte fanns en ärlig chans att just Agassi upplevde en ny vår i sin karriärs zenith utan att ta till förbjudna medel. Att han under 1998 klättrade från 155e till 6e plats under samma säsong med en kropp ren från doping låter faktiskt helt omöjligt. Att han fem år efter att kärriären avslutats går ut med att ha tagit crystal meth är rätt löjligt och garanterat ett sätt att dölja konsumption av tyngre substanser.
Tyvärr är det nog så illa som du befarar, Forulf. Jag har väldigt svårt att tro att tennisen skulle vara mer skonad från dopingskandaler än andra fysiska sporter. Däremot tror jag (helt utan belägg utan mest en känsla) att prestationshöjande substanser inte förekom under 70/80-talen, men att drogkulturen rotade sig ordentligt i tennisen (inte för inte som kokain omnämns som Tennis i vissa kretsar). Under 90-talet då power-tennisen växte fram började således användandet av prestationshöjande substanser, något som fortsatt till idag.
Jag tror att problemet med tennis och doping är de extrema svårigheterna antidopingorganisationerna ställs inför då de ska applicera sina förfaranden och testmetoder på utövarna. Tennisen är en individuell sport och touren utspelar sig runt om på jorden med väldigt oregelbundna spelscheman där knappt spelarna vet var de ska spela från en vecka till en annan. Att förvänta sig att man ska kunna redogöra för varje timme man är vaken, vilket är kravet från WADA är ju rent utsagt löjligt. Här ligger dilemmat för både APT, ITF och WADA. Man måste helt enkelt komma överens om rutiner som både spelarna och turneringarna kan acceptera. Sedan måste man också inse att spelarnas situation är på många sätt unik och WADA inte kan förvänta sig att tennisen ska anpassa sig deras rutiner utan protester (se Nadal, Murray och Roddick som alla uttalat sig starkt kritiskt mot WADAs regler).
Såsom jag ser det finns det två alternativ. Man bildar en egen antidoping-organisation som är indirekt underställd WADA, men som innehåller ett etikråd av aktiva och inaktiva spelare där man har möjligheten att presentera sin sak i händelse av ett misstänkt missbruk. Alternativ två är att helt enkelt inte skriva under WADAs och IOKs antidopingregler och därmed stå utanför OS-spelen med de konsekvenser det innebär.
Naturligtvis finns det ett otal problem med både alternativ 1 och 2 men jag anser absolut att diskussionen bör på allvar tas upp i dagsljuset av ATP och ITF som mest ägnar sig åt att lägga på locket och dra på sig blindtyglarna så fort en doping kommer på tal.