Citat:
Det faktum att Judas förrådde hindrare inte att han hade ett val. Han var ju inte ensam om att ta illa vid sig av Jesu person. Detta är en konsekvens av Jesu person och alla lärjungarna hade troligtvis en bit av sig som ville förråda. Skillnaden är att Judas gjorde det. Hans val har nog gjort det svårt för honom att närma sig Gud. Sedan tror jag att evangeliernas beskrivning av Judas är färgad av hands handling. Judas hade en hög status i lärjungegruppen tidigare.. Att Judas skulle stå oåterkalleligt bortom förlåtelsen håller jag inte för självklart.
Ursprungligen postat av CatoHectorian
Jo, problematiken blir som med Judas, han blir dömd på förhand. Hela hans livs syfte är att rädda de kristna och fördåa Jesus så att han dö tortyrdöden. Hade Jesus kommit 200 år tidigare skulle Judas aldrig kunnat förråda Jesus. Gud valde alltså judas till att bli Jesus förrädare och bli en av historiens bespottade karraktär, trots det faktum att utan den handlingen skulle den kristna frälsningen och förlåtelsen utebli.
Citat:
Stämmer inte det med vad vi ser i världen? Vad är rättvist? Och hur mycket bidrar vi med det? Likväl som Plantinga kan placera all ondska hos människor, kan man egentligen placera all genuin orättvisa hos människor. Sedan är ju frågan vad rättvisa är. Lika möjligheter? Lika resultat? Lika möjligheter att uppnå sin fulla potential? Jag tror inte på predestination, men orättvisan är manifest. Skaparen tolererar detta, och kan göra det och vara god då denna världen inte är sitt eget mål. Sedan kan man ju peka på möjligheten till ett organiskt samarbete. En kan vara glad, en noggrann, en rik, en lever för dagen. Orättvist ifall de skall tävla, berikande ifall de skall samarbeta, och samarbete och liv i gemenskap är vad som förordas av vår Herre. Ang. om det räcker att älska Jesus och be om syndernas förlåtelse så räcker det i en mening. Jag tror dock att denna kärlek, om det är kärlek, får djupgående konsekvenser för hela livet. Älskar vi Jesus så lever vi i gemenskap med honom, dvs. vårat sinnelag, vår vilja och så vidare konvergerar med vår Herres.
Så att älska Jesus och be honom om synderna förlåtelse räcker inte menar du? Nä, jag vet att du inte menar det, men skulle kristendomen stämma skulle det råda en stor orättvisa i världen, och den enda ansvariga för den är dess skapare. Jag kan omöjligen tro att Gud är orättvis och predestinerar.
Citat:
Det här är lite intressant, eftersom vi talat lite on gnosticism tidigare i tråden. De flesta gnostiska rörelser säger att den här världen är en korrupt och imperfekt skapelse. Det liknar lite det du säger, och borde inte Gud från början skapat den perfekta världen. Lidandet blir onödigt och bara ett fåtal får skutta runt i någon form av evigt paradis medan resten blir dubbelt straffade för att inte ha den rätta tron.
Hm, jag får fundera lite mer på om detta är konsekvensen av vad jag säger.
Skapelsen är god. En god skapelse plus distortion --> en ond skapelse i längden. Död och ständig pånyttfödelse (alltså nya individer, nationer, osv.), samt ständig förlåtelse och avlösning säkerställer godhet. Vi befinner oss alltså i ett spänningsfält mellan gott(=närhet och enhet med Gud) och ont(=avskildhet från Gud=synd). Detta innebär att vår värld har potential till den fulla Godheten. Denna ligger inte i världsfrånvänd askes eller i hedonism vilket postuleras av gnostiska tankegångar, utan i den (fullkomnade) mänsklighet som Jesus är. Likt han är som oss, fast utan synd, har allt skapat en möjlighet till fullkomlighet, vilken när vi stöter på den är fullt igenkännlig. Just denna igenkännlighet gör det ännu mer till ett möjligt val för mänskligheten. Detta får mig att tro att det ligger något i att människor, även inför presenterat paradis, inte kommer vilja.