Ni kan inte tvinga mig, anarkister

Jag svarade ju på det där för ett par inlägg sedan. Eller du kanske bara vill ha någon annans åsikt?

Ok, och i ett samhälle utan myndigheter, hur kommer detta sociala skyddsnät fungera? Ska det sociala skyddsnätet drivas av företag med vinstintresse?
I så fall, vilken tjuv kommer vilja betala för det?

jag vet inte.
nej.
antar att du egentligen förutsatte nekande svar på andra frågan, det ser lite konstigt ut i meningsuppbyggnaden. Jag tror inte jag riktigt förstår heller, sociala skyddsnät betalar man inte direkt för idag utan de finansieras löpande genom skattesedeln, menar du skattefuskare med tjuv då eller? Och angående svaret se svaret på din första fråga.

Anarki innebär att man går tillbaka till ap-stadiet. Den starkaste härskar över flocken och de svagare får springa ärenden.

Människor som förespråkar anarki är formdligen sådana som tror sig vara alfahannen, men i själva verket handlar det om att dessa inte är intelligenta (?) nog att anpassa sig till samhälleliga normer.

Lyssna, kompis, anarki och anarkism är inte samma sak, statslöshet är inte samma sak som kaos.

Statslöshet kommer i slutändan att leda till kaos eftersom människan är egoist.

Jag tänker inte ens försöka!

Vad är det du inte tänker försöka? Leva i anarki?

Förklara för dig. Jag tänker dock försöka.

I det du tror anarkisterna strävar efter gäller den starkes rätt. Det är totalt kaos eftersom det inte finns några förhållningsregler. Därigenom blir faktiskt maktförhållandena ännu orättvisare och tydligare (det är detta anarkokapitalister förespråkar). Anarkister vill, i total motsats till detta, minimera all form av auktoritet. Den statslöshet anarkister förespråkar är inte "laglös", eftersom de gemensamma normer man kommit överens om genom en direktdemokratisk process respekteras och upperätthålls av folket självt. Dessutom känner inte individen ett stort behov av att begå brott, eftersom de motiv vi har idag (att tjäna pengar, att demonstrera sin makt över en kvinna osv) är borttagna i ett icke hierarkiskt samhälle.

Förstår du nu? Jag tror att du behöver läsa på lite.

Jag har aldrig sagt att jag tror att anarkisterna strävar efter att den starkes rätt. Det som anarkister strävar är säkert jättefint - men totalt omöjligt.


Om man tror att statslöshet går att leva i så borde man fundera lite över vad det egentligen innebär. Jo, det innebär att alla måste ta ett gemensamt och kollektivt ansvar, och det innebär också att alla måste dra repet åt samma håll. Tror du att detta är genomförbart? Knappast - eftersom alla har olika bakgrund och olika viljor. Vad händer då om någon har det så pass illa att denne inte klarar sin vardag - jo han måste kämpa för sin överlevnad. Vad händer då om han inte har mat för dagen - jo han måste begå brott. Vad händer då om vi inte har några verktyg för att stävja bortt - jo det blir kaos.

Om du tror att alla kan leva efter gemensamma normer som man tillsammans kommit fram till så är du insnöad. För det första kommer det aldrig gå att komma fram till gemensamma normer, och om man väl skulle göra det så kommer dom falla ihop allteftersom, och tillslut har vi - - - kaos.

EDIT: Eventuellt talar vi förbi varandra, men jag hävdar ändå att detta är produkten av anarkism.

Så sade man om demokratin också innan den infördes. Bakåtsträvare som du förhindrar människans framsteg.


Man kan ha ett gemensamt beslutsfattande utan stat. Hört talas om direkt demokrati? Om någon har det dåligt i ett anarkistiskt samhälle kan det bero på två saker. Antingen är han handikappad, sjuk eller skadad på något sätt (i vilket fall jag anser att han bör få hjälp att klara sig) eller så väljer han att inte arbeta. Isåfall förtjänar han inte att få ta del av samhället. Minns dock att de allra flesta vill arbeta. Idag önskar över 90% av de arbetslösa i Sverige att de hade ett arbete.

Detta problem skulle inte behöva existera i ett samhälle där människors behov styr istället för pengabegär. Det vore exempelvis möjligt för staten att idag anställa alla arbetslösa till att gräva och fylla igen gropar, och ändå gå i vinst, eftersom de arbetslösa kostar samhället så mycket. Vad visar det? Jo, att problemet ligger inte i arbetsbrist. Arbetstillfällen kan alltid skapas. Problemet ligger i det kapitalistiska systemets oförmåga att tillfredsställa behov.

Jag säger alltså inte att alla behöver dra åt samma håll. Snarare kan de allra flesta sätta sig ner och diskutera åt vilket håll man ska dra, och sammarbeta därefter. Ditt sätt att se på saker är konkurrensbaserat. Sådant finns inte i ett anarkistiskt samhälle.


Det tror jag inte heller, jag tror att de allra flesta kan komma överens, speciellt om vi delar upp oss i mindre kommuner. Anta att det behövs en bättre infrastruktur. Folket beslutar om att något behöver göras. 45% tycker att vi ska bygga järnvägar, 50% tycker att vi ska bygga flygplatser, 5% tycker att vi ska värna om miljön istället. Här bör man i första hand sträva efter en kompromiss, precis som man gör i alla andra sociala sammanhang. Varför kan inte vuxna människor agera som sådana även i dessa lägen? Alternativt kan man helt enkelt dela upp samhället i tre, som går skilda vägar. Minoriteten får gärna flytta ut i skogen och skapa ett samhälle av lövhyddor, i samklang med naturen.


Jag tycker att jag bemöter dina argument på ett relevant sätt. Om du har några synpunker på hur jag skriver tar jag gärna konstruktiv kritik.

[quote=Pseud0nym]Så sade man om demokratin också innan den infördes. Bakåtsträvare som du förhindrar människans framsteg.[/QOUTE]

Inte bakåtsträvande - realistisk. Och tror att det bästa för alla är att leva efter ett system och regler så som vi har i dag. Ett system som vi själva skapat. Genom demokrati.



Här håller jag med dig - delvis. Men det som du verkar glömma är att de arbetslösa har sig själva att tacka för att de är arbetslösa - ingen annan (så länge de inte har några hinder som bromsar dom, givetvis, t.ex. fysisk/psykisk ohälsa, handikapp osv).


Tror du inte även att det kommer att skapas konkurrens i en anarki?


Detta låter ungefär som den vardag vi lever i idag... Tycker du inte det?


Det jag menade var att vi kanske inte pratade i exakt samma grundvalar, men strunt i det. Det är inget som infekterar vår debatt.