2008-04-13, 15:53
  #25
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av Lava
En tillägg:
Du har inget att lära av dessa män.
Absolut-ingenting-alls.
Kunskapen du har att lära är den om Dig själv och den kan du få på ett mkt mer stimulerande och givande sätt - än genom Dem (männen).

Frivol, du har äntligen kommit på vad du vill jobba med i framtiden!
Du står med ärmarna uppkavlade i tag med att välja det universitet/högskola som kan tänkas ge dig de bästa förutsättningar.
Väljer du då den skolan med störst andel inkompetenta, opedagogiska, outbildade lärare och lägst andel studenter som efter utbildningen nått sitt mål?

Den svåraste skolan är definitivt livets, gör den inte onödigt svår - den sätter sina spår.

Har inte bara dåliga erfarenheter. Har haft ett längre förhållande som inte innebar mental abuse med en kille som respekterade mig, fanns där, var ödmjuk och förstående. Detta var dock en väldigt platoniskt kärlek, där glöd och passion saknades. Vi gick från att vara nyförälskade till att bli bästa vänner på en månad, sen höll vi ihop i våt och torrt ända tills jag inte orkade längre. Det har fått mig att inse att jag behöver ett dynamiskt förhållande, där man inte tar varandra för givet utan utmanar varandra. Det kanske låter wacko men sån är jag. Tröttnar alldeles för snabbt annars.

På vilket sätt kan man lära sig om sig själv utan att uppleva något? Jag menar, även om jag sitter hemma och trycker in mängder med littatur i skallen och bara sysselsätter mig med saker som inte kräver/tar negativ energi så blir ju livet helt utan krydda. Jag är en sucker för känslor, möjligtvis väldigt självupptagen/egocentrisk men...

Tycker ändå inte att det går att generalisera sådär, som att valet av utbildning och valet av vilka man attraheras av vore lika självklart. Utbildningsvalet är ju logiskt och baserat på ens intressen, mål och värden, när känslor tar överhanden i relationer så försvinner ofta delar av min logik. Realism och logisk tänkande är som bortblåst. Faller som en fura, han virar mig runt sitt lillfinger i princip. Han är högst medveten om det också, och njuter uppenbarligen av det. Ibland känns det som om han kompletterar mig på ett sjukt sätt, medan andra dagar så får jag lust att strypa honom.
Citera
2008-04-13, 15:56
  #26
Medlem
bomanos avatar
Hujedamej

jadu...undrade först när jag läste ditt inlägg om jag fått någon blackout och införskaffat mig ett alter ego och skrivit av mig. det hade kunnat vara jag. Det ÄR jag. och liksom fler före mig känner igen sig och vill ha råd, så vill också jag. Under tiden kan du ju få NÅGRA tips som jag av erfarenhet gör sin nytta.så jag har kommit en bit på väg.Men det är nog myrsteg. Det är så SVÅRT att bryta ett invant mönster.
Jag har lagt all MIN energi och tydligen hittat de creme de la creme av energitjuvande "vänner". Den insikten är i sig inte kul heller...min släkt kan jag inte göra något åt, men mina vänner har jag omsorgsfullt plockat ut själv under åren...så dels måste man brottas med att man gång på gång ger sig in i ...ja det är ju också en relation, som alltid tycks sluta med att man blir sårad.
(och lika chockad blir man varje gång..)dels måste man ta tag i insikten att man tydligen är en människokännare fast en trasig sådan och hur kul är det.

En fälla du ska passa dig för om några månader: Du har då fått distans till detta förhoppningsvis och känner dig på bra humör och en kväll stöter du på en kille som du känner att "wow, det känns som vi kännt varandra hela livet, han förstår mig verkligen..och det här måste vara äkta eftersom jag kände mig trygg i hans sällskap DIREKT och vi kunde prata om allt"
WARNING!!!!!
det är 99% chans att du är ute och cyklar igen. Det du gör då är att du känner igen den där känslan av frustration och sårbarhet och tror att det är känslor sprunget ur värme.
Du har bara kommit hem igen egentligen. Hur skönt är det inte att komma hem efter man varit bortrest, betänk då att det förmodligen är ditt levnadsmönster du blivit så van vid att du känner ...ja trygghet.
Förmodligen sen barnsben har du haft "förmågan" att attrahera och attraheras av just den typen av människor som i sin tur söker självbekräftelse gärna genom att testa andra sökande hur mycket de kan såra innan du går.
Det är deras sätt att ta itu med sina behov, anfall är bästa försvar TROR jag är deras tillvägagångssätt. Sen har vi sådana som du och jag som GER och berättar ALLT om oss själva, till och med hur man ska såra oss mest , för vår taktik är antagligen " kanske DEN HÄR kan älska mig även fast jag ......" och så erkänner man sina svaga sidor direkt för att man vill vara sann mot den här personen, och när personen stannar känner man sig inte värdig och utstrålar än mer osäkerhet men förhoppning att inte bli utsatt för denna typ av människor som verkligen vet EXAKT vad de ska säga för att din värld ska börja gunga.Förmodligen har du rullat ut giljotinen själv när ni lärde känna varandra så att han vet precis vad som sårar mest.

Känns det igen? BRYT DET MÖNSTRET...visst ska du ge folk en chans men VAR MEDVETEN om vad som kan vara vad.det är skitskönt att man lyckats värja sig nu några ggr och lyckats sett folk för vad de egentligen är..
det ger dig tillbaka självkänslan lite grann det lovar jag.

kram
som tur är
Citera
2008-04-13, 15:58
  #27
Medlem
Det var någon i något forum som skrev ungefär såhär:
"Vi som dras till de här männen måste se det som en allergi. Vi måste helt enkelt undvika dem med alla medel".
Om jag ser till mina egna relationer så kan jag se att jag faktiskt tidigt har sett tecken med de här männen att det varit något som inte varit riktigt som det ska. MEN - jag har ignorerat det! Jag har gett dem en chans och tänkt att jag inbillar mig och att man måste ge alla människor lite tid. Där tror jag iaf jag har lärt mig en sak - lita på intuitionen i början! Säger den fel så spring - innan du blivit förälskad och är fast!
Citera
2008-04-13, 16:02
  #28
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av bomano
Du har bara kommit hem igen egentligen. Hur skönt är det inte att komma hem efter man varit bortrest, betänk då att det förmodligen är ditt levnadsmönster du blivit så van vid att du känner ...ja trygghet.
Förmodligen sen barnsben har du haft "förmågan" att attrahera och attraheras av just den typen av människor som i sin tur söker självbekräftelse gärna genom att testa andra sökande hur mycket de kan såra innan du går.
Det är deras sätt att ta itu med sina behov, anfall är bästa försvar TROR jag är deras tillvägagångssätt. Sen har vi sådana som du och jag som GER och berättar ALLT om oss själva, till och med hur man ska såra oss mest , för vår taktik är antagligen " kanske DEN HÄR kan älska mig även fast jag ......" och så erkänner man sina svaga sidor direkt för att man vill vara sann mot den här personen, och när personen stannar känner man sig inte värdig och utstrålar än mer osäkerhet men förhoppning att inte bli utsatt för denna typ av människor som verkligen vet EXAKT vad de ska säga för att din värld ska börja gunga.Förmodligen har du rullat ut giljotinen själv när ni lärde känna varandra så att han vet precis vad som sårar mest.

Känns det igen? BRYT DET MÖNSTRET...visst ska du ge folk en chans men VAR MEDVETEN om vad som kan vara vad.det är skitskönt att man lyckats värja sig nu några ggr och lyckats sett folk för vad de egentligen är..
det ger dig tillbaka självkänslan lite grann det lovar jag.

kram
som tur är

Det känns igen på pricken. Kanske inte bland vänner, men iaf bland låtsasintresserade män.

Balle.
Citera
2008-04-13, 16:10
  #29
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av Cafergot
Det var någon i något forum som skrev ungefär såhär:
"Vi som dras till de här männen måste se det som en allergi. Vi måste helt enkelt undvika dem med alla medel".
Om jag ser till mina egna relationer så kan jag se att jag faktiskt tidigt har sett tecken med de här männen att det varit något som inte varit riktigt som det ska. MEN - jag har ignorerat det! Jag har gett dem en chans och tänkt att jag inbillar mig och att man måste ge alla människor lite tid. Där tror jag iaf jag har lärt mig en sak - lita på intuitionen i början! Säger den fel så spring - innan du blivit förälskad och är fast!

Jag har ju haft det i maggropen sen i början denna gång. Instinktivt. Men förnekat det. Helt otroligt jag inte kan lyssna på mina egna varningssignaler.
Citera
2008-04-13, 16:23
  #30
Medlem
Lavas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av frivol

På vilket sätt kan man lära sig om sig själv utan att uppleva något? Jag menar, även om jag sitter hemma och trycker in mängder med littatur i skallen och bara sysselsätter mig med saker som inte kräver/tar negativ energi så blir ju livet helt utan krydda. Jag är en sucker för känslor, möjligtvis väldigt självupptagen/egocentrisk men...

.

Lära om sig själv genom upplevelser och erfarenheter går att göra på olika sätt.
Vissa erfarenhet behöver man inte göra.
Man kan lära av andras misstag och rent intellektuellt kan man förstå konsekvenserna utan att själv behövt handla.

Det finns inget gott att hämta i en destruktiv relation (skev maktbalans där en part terroriserar den andre), det kostar mer än det smakar.
Citera
2008-04-13, 16:25
  #31
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av frivol
Har inte bara dåliga erfarenheter. Har haft ett längre förhållande som inte innebar mental abuse med en kille som respekterade mig, fanns där, var ödmjuk och förstående. Detta var dock en väldigt platoniskt kärlek, där glöd och passion saknades. Vi gick från att vara nyförälskade till att bli bästa vänner på en månad, sen höll vi ihop i våt och torrt ända tills jag inte orkade längre. Det har fått mig att inse att jag behöver ett dynamiskt förhållande, där man inte tar varandra för givet utan utmanar varandra. Det kanske låter wacko men sån är jag. Tröttnar alldeles för snabbt annars.

På vilket sätt kan man lära sig om sig själv utan att uppleva något? Jag menar, även om jag sitter hemma och trycker in mängder med littatur i skallen och bara sysselsätter mig med saker som inte kräver/tar negativ energi så blir ju livet helt utan krydda. Jag är en sucker för känslor, möjligtvis väldigt självupptagen/egocentrisk men...

Tycker ändå inte att det går att generalisera sådär, som att valet av utbildning och valet av vilka man attraheras av vore lika självklart. Utbildningsvalet är ju logiskt och baserat på ens intressen, mål och värden, när känslor tar överhanden i relationer så försvinner ofta delar av min logik. Realism och logisk tänkande är som bortblåst. Faller som en fura, han virar mig runt sitt lillfinger i princip. Han är högst medveten om det också, och njuter uppenbarligen av det. Ibland känns det som om han kompletterar mig på ett sjukt sätt, medan andra dagar så får jag lust att strypa honom.

Men det måste väl gå att få ett förhållande där man respekterar varandra men där också passionen finns? Gör det inte? Snälla - nån kan väl svara som varit med om detta så man får lite hopp
Citera
2008-04-13, 16:38
  #32
Medlem
Pitbull bitchs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av frivol
Självkänslan är högst föränderlig, ibland på topp, ibland farligt låg. Jag vet ju att jag förtjänar mer egentligen, därför så ger jag mig aldrig in i något hundraprocentigt heller, men hinner ändå lida och grämas över allt oerhört mkt innan jag inser vad jag gör mot mig själv och avslutar det. Ju äldre jag blir dessto snabbare går det, men det borde inte ens inträffa.

Men med handen på hjärtat så är jag inte särskilt trygg & balanserad, och det har sina orsaker. Vet inte om det beror på att mina föräldrar aldrig hade någon sund relation utan en mkt stormig och ostabil sådan, eller vad det kan vara. Känner aldrig passion med killar som inte är smått störda.

Jag tror du har lärt dej att "äkta kärlek" betyder himmel och helvete. Alltså söker du killar som kan ge dej det. Andra killar tycker du är tråkiga och mesiga.

Du behöver "lura ditt undermedvetna" som en annan FB-postare skrev en gång. Annars går du käpprätt i armarna på nästa kille, som är likadan, styrd av din inre autopilot.

Har du försökt med KBT? Såvitt jag förstår är den terapin mera inriktad på att förändra det som inte funkar här och nu, än på att gräva i det förflutna. Att ändra destruktiva tankar, känslor och beteenden.

Har du läst "Kvinnor som älskar för mycket" av Robin Norwood? Tycker det liknar ditt problem.

Citat:
Många kvinnor dras hela tiden in i olyckliga förhållanden med män. Sedan kämpar de för att få dessa dödsdömda förhållanden att fungera  genom att älska mannen ännu mer. Varför?
Robin Norwood, amerikansk psykoterapeut, beskriver i sin bok det psykologiska mönster som gör att visa kvinnor tvångsmässigt söker sig till  och envist håller fast vid  män som på olika sätt gör dem illa.

När förälskelsen betyder smärta, då älskar man för mycket.
http://www.bokrecension.se/9172631716
Citera
2008-04-13, 16:55
  #33
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av frivol
Vad fan gör man? Hur får man bort den här störningen...
Vet du vad, jag skulle ha kunnat skapa en tråd med exakt samma rubrik som du. "Bryta destruktiva förälskelser"...

Jag har i hela mitt liv dragits till killar som har problem och har haft ett antal pojkvänner med både alkohol- och narkotika problem samt kriminella killar. Senaste pojkvännen föll jag för innan jag visste att han hade varit (och i viss mån fortfarande var) tungt kriminell samt hade drogproblem, så det verkar nästan vara någon yttre kraft som drar mig till den typen av killar.
Citat:
Ursprungligen postat av akathesmurf
antar att tjejer som du kanske vill ändra på killarna och hitta deras "mjuka" sidor mm.
Även bad guys har iof mjuka sidor, ofta är de förvånansvärt mjuka och känsliga under den hårda ytan .
Citat:
Ursprungligen postat av CashBlow
Du kan glömma att du kan ändra någon annan människa. Du kan bara ändra dig själv.
Precis så är det, man kan aldrig ändra någon som inte vill ändras på. Jag har för länge sedan gett upp hoppet om att kunna ändra på någon annan. Däremot så kan man ställa kravet att personen själv måste ändra på sig om det ska kunna bli en fortsättning på förhållandet.

Det är så många som har försökt ändra på mig... men ingen har lyckats eftersom jag hela tiden har känt att jag ändar mig för någon annans skull än min egen. Bara en person har nått fram till mig, och det är min senaste pojkvän. Han fick mig verkligen in på bättre tankar främst vad gäller droger, antagligen eftersom han själv har varit i samma situation som jag och därför kom med trovärdiga argument.
Citat:
Ursprungligen postat av akathesmurf
antar att killar som är sådana är mer manliga och "coola" än töntar som jag själv.
Jag har haft normala, snälla och skötsamma killar också. Men det slutar alltid med att de blir så seriösa och försöker ändra på min destruktiva livsstil och blir så upprörda om jag missköter mig osv. Så det har aldrig hållt av den anledningen. Lika lite som jag kan ända mina bad guys, kan dessa svärmorsdrömmar aldrig ändra mig.

Frivol; Du kommer aldrig att kunna ändra på de här killarna, den förvandlingen måste de göra själva. Men personer kan förändras om de själva vill! Jag tycker att du ska göra klart redan från början att inte accepterar det beteendet hos honom, och sen är det upp till honom att jobba med det. Kanske klarar han det, eller så gör han det inte. Jag tycker i alla fall att du ska ge förhållandet en chans om du nu verkligen är kär i honom. Det finns många många människor som ändrar livsstil och egenskaper när de får en riktigt bra anledning att göra det. Det handlar bara om att de måste hitta den anledningen hos sig själva, och inte tvångsförändras för att någon annan vill det. Lycka till!
Citera
2008-04-13, 17:52
  #34
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av Pitbull bitch
Jag tror du har lärt dej att "äkta kärlek" betyder himmel och helvete. Alltså söker du killar som kan ge dej det. Andra killar tycker du är tråkiga och mesiga.

Du behöver "lura ditt undermedvetna" som en annan FB-postare skrev en gång. Annars går du käpprätt i armarna på nästa kille, som är likadan, styrd av din inre autopilot.

Har du försökt med KBT? Såvitt jag förstår är den terapin mera inriktad på att förändra det som inte funkar här och nu, än på att gräva i det förflutna. Att ändra destruktiva tankar, känslor och beteenden.

Har du läst "Kvinnor som älskar för mycket" av Robin Norwood? Tycker det liknar ditt problem. http://www.bokrecension.se/9172631716

Har förmodligen en märklig syn på kärlek. Men man vill ju gärna att den är himlastormande, suggestiv och känsloväckande. Det händer ytterst sällan att jag träffar rätt, har träffat en hel del killar under de senaste åren och det har inte varit många som dugit. Antar att det kommer med åren, att man mognar och växer till själv och blir mer balanserad och inser bättre vad det är man behöver.

Jo, jag har testat KBT och samtalsterapi. Men det har inte handlat om mina destruktiva tankemönster i denna frågan. Har Norwoods bok i bokhyllan sen tidigare, men kanske dags att refresha upp minnet...
Citera
2008-04-13, 17:59
  #35
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av rockdoll
Vet du vad, jag skulle ha kunnat skapa en tråd med exakt samma rubrik som du. "Bryta destruktiva förälskelser"...

Jag har i hela mitt liv dragits till killar som har problem och har haft ett antal pojkvänner med både alkohol- och narkotika problem samt kriminella killar. Senaste pojkvännen föll jag för innan jag visste att han hade varit (och i viss mån fortfarande var) tungt kriminell samt hade drogproblem, så det verkar nästan vara någon yttre kraft som drar mig till den typen av killar.

Jag har haft normala, snälla och skötsamma killar också. Men det slutar alltid med att de blir så seriösa och försöker ändra på min destruktiva livsstil och blir så upprörda om jag missköter mig osv. Så det har aldrig hållt av den anledningen. Lika lite som jag kan ända mina bad guys, kan dessa svärmorsdrömmar aldrig ändra mig.

Frivol; Du kommer aldrig att kunna ändra på de här killarna, den förvandlingen måste de göra själva. Men personer kan förändras om de själva vill! Jag tycker att du ska göra klart redan från början att inte accepterar det beteendet hos honom, och sen är det upp till honom att jobba med det. Kanske klarar han det, eller så gör han det inte. Jag tycker i alla fall att du ska ge förhållandet en chans om du nu verkligen är kär i honom. Det finns många många människor som ändrar livsstil och egenskaper när de får en riktigt bra anledning att göra det. Det handlar bara om att de måste hitta den anledningen hos sig själva, och inte tvångsförändras för att någon annan vill det. Lycka till!

Jag verkar åtminstone inte vara ensam om att ha dessa issues. Alltid en tröst, trots att man känner sig jävligt tragisk som utelämnar sig såhär. Har aldrig umgåtts med ngn kriminell, men drogmissbruk har försekommit.

Jag vet att jag inte kan förändra någon annan. Jag vet inte vad jag känner, det är inte så att jag älskar honom eller ngt sådant, även om det kanske låter så. Jag känner honom inte tillräckligt bra. Vill dock inte lägga ut hela mitt privatliv här, så det blir som det blir.

Jag känner mig dock ytterst tveksam & bortkollrad. Inte van vid att vara så lättpåverkad, trivs inte med det heller.
Citera
2008-04-13, 18:23
  #36
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av frivol
Jag verkar åtminstone inte vara ensam om att ha dessa issues. Alltid en tröst, trots att man känner sig jävligt tragisk som utelämnar sig såhär. Har aldrig umgåtts med ngn kriminell, men drogmissbruk har försekommit..
Näe, det är ju ett ganska känt fenomen att många tjejer dras till bad guys. Det finns säkert någon psykologisk förklaring om att tjejer har ett behov av att ta hand om, rädda och förändra problemkillar. Själv har jag förlikat mig med att jag helt enkelt dras till många av de egenskaper som dessa killar har, och får lära mig att leva med de egenskaper som jag tycker mindre bra om. Alternativt göra slut, om de dåliga egenskaperna väger över de positiva.

Och du, missbrukar man droger så begår man ju redan där ett brott, om inte annat så i alla fall ringa narkotikabrott
Citat:
Ursprungligen postat av frivol
Jag vet att jag inte kan förändra någon annan. Jag vet inte vad jag känner, det är inte så att jag älskar honom eller ngt sådant, även om det kanske låter så. Jag känner honom inte tillräckligt bra. Vill dock inte lägga ut hela mitt privatliv här, så det blir som det blir.
Om du inte ens har inlett ett seriöst förhållande ännu med killen i fråga, och inte älskar honom, och det redan har uppstått problem så ska du nog fundera väldigt noga på om du verkligen vill satsa på ett fröhållande med denna kille. Det brukar ju heta att kärleken är blind i början, och om du redan nu tycker att ringer varningsklockor så ska du kanske lyssna på dem innan du kärar ner dig i killen i fråga.
Citat:
Ursprungligen postat av frivol
Jag känner mig dock ytterst tveksam & bortkollrad. Inte van vid att vara så lättpåverkad, trivs inte med det heller.
Näe, det förstår jag. Fundera noga igenom vad det är för typ av problem han har innan du går vidare med honom. Är det något som han är beredd att ändra på? Om inte, kan du leva med det?
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in