Citat:
Jag har inte jättemånga förhållanden i ryggsäcken, men min erfarenhet är att den "passion" som bygger på spänning, det som TS tar upp, är en annan grej än vad man får i ett "normalt" förhållande.
Ursprungligen postat av Cafergot
Men det måste väl gå att få ett förhållande där man respekterar varandra men där också passionen finns? Gör det inte? Snälla - nån kan väl svara som varit med om detta så man får lite hopp 

Det handlar dock inte direkt om vad som är "mest" utan att man, när man känner sig trygga med varandra, inte är ute efter dessa spänningar. Det innebär såklart inte att man inte kan vara kåta på varandra osv, spänningarna jag pratar om är de som t.ex. får TS att må lite dåligt.
Jag vet inte hur man kommer ur det, men jag skulle inte nöja mig med att det kanske "försvinner med tiden". Böcker som de skrivna av Mia Törnblom kan vara bra som något att spinna vidare från. Men man blir ju knappast "frälst" av att bara läsa böckerna. Man behöver hitta sitt sätt att hantera sånna här tankar. Skriva på FB, prata med nära o kära, prata med sig själv... det är ju olika för alla. Men jag tror att man måste jobba aktivt med det om man inte vill ha ett liv där man går runt och väntar på att få börja leva.
Jag tror nog att det blir något av TS också.
Även om jag kliat mig på huvudet både en och två gånger när jag läst inlägg från henne (dig) så finns det helt klart något där. Det gäller att hitta sitt sätt att uttrycka sig, sitt sätt att hantera problem och sitt sätt att utveckla sin personlighet. När man kommit en bit i det sökandet kan man börja leta efter barnvagn och ringar.Men på vägen måste det också få vara okej att klampa i skiten lite då och då