Citat:
Ursprungligen postat av frivol

Du skriver som vanligt med stor insikt och hjälpsamt. Ja jag hoppas det ger med sig med tiden, att jag inte lärt mig min läxa ännu. Men det känns så, det känns som om jag är förjävla trött på det. Jag vet inte om jag är där, växlar hela tiden. Ena stunden: nej nu är det nog! och andra studen ja-men-han-är-ju-för-jävla-fin ändå...
Ska spara det du skrev och läsa när det känns tungt.
Ett litet varnande finger, i all välmening:
Ha inte allt för stor tillit till att detta är något som går över med tiden.
Om du hade varit 14år möjligen, men nu är du inte det.
Det finns ett alldeles för brett facit gällande kvinnor som dras till män med problem. Kvinnor som väljer att inleda och stanna i relationer med denna typ av män livet ut.
Man bör vara ödmjuk mot sig själv och inte räkna med att man är undantagen tråkiga livsöden och ärlig nog att förstå att förändringen inte löser sig per automatik.
Jag är av uppfattningen att vårt liv präglas av uppväxt och miljö - men hur det kommer utvecklas styrs utifrån en portion tur men desto mer handling utifrån insiktsfulla val.
En tillägg:
Du har
inget att lära av dessa män.
Absolut-ingenting-alls.
Kunskapen du har att lära är den
om Dig själv och den kan du få på ett mkt mer stimulerande och givande sätt - än genom Dem (männen).
Frivol, du har äntligen kommit på vad du vill jobba med i framtiden!
Du står med ärmarna uppkavlade i tag med att välja det universitet/högskola som kan tänkas ge dig de bästa förutsättningar.
Väljer du då den skolan med störst andel inkompetenta, opedagogiska, outbildade lärare och lägst andel studenter som efter utbildningen nått sitt mål?
Den svåraste skolan är definitivt livets, gör den inte onödigt svår - den sätter sina spår.