2008-04-13, 00:33
  #1
Bannlyst
Okej det här blir utelämnande, men det skiter jag i, måste få ventilera.

nu har det iaf hänt, det jag våndats för i flera veckor. känt det på mig, i maggropen. har sedan jag var yngre haft en förkärlek för kaxiga, dominanta och ganska så speciella killar, ju mer onåbar desto bättre tycks vara den gemensamma nämnaren. de senaste 2½ månaderna har jag haft kontakt med en kille som stämmer in väl på dessa egenskaper.

Hur förändrar man sig så till den grad att man kan ändra den typen av person man faller för? och attraheras alldeles för mycket av? Jag har läst självhjälpsböcker och är rätt bekant med tanken på att det har med mig själv och min uppväxt att göra, men är det någon som haft detta problem och tagit sig ur det? Är det vanligt, eller är jag deeply disturbed? Dvs hur man kan göra för att sluta haka upp sig på fel sorts killar - dvs dom som beter sig dåligt mot en, hunsar, provocerar, manipulerar etc för att sedan i korta men väl utvalda situationer finnas där,lyssna, varit ödmjuka och förstående etc.

Ibland känner jag mig som ett blindstyre som liksom famlar runt i mörkret och söker efter en person som inte ens finns där, det är bara någon påhittad illusion. Ju mer jag lider dessto starkare känslor får jag, ju elakare han är dessto mer vill jag ha honom. Nu har jag provocerats/manipulerats så till den mildra grad att jag hållt på att rycka loss mitt hår, skrikit rakt ut alternativt lagt mig på golvet och gråtit som ett barn. Han har kallat mig det mesta som går att komma på, han har klagat på min figur, på mitt sätt, på min personlighet och ingenting duger, oavsett vad man gör. Han har gjort mig tårögd, glad, förbannad, lycklig och främst av allt olycklig inom loppet av några veckor.

Ikväll efter en diskussion då jag ifrågasatte honom fick han ur sig något oerhört sårande och jag bestämde mig för att skippa honom. Bryta kontakten helt. Någonstans djupt därinne vet jag att jag är värd bättre, någon som kan behandla mig med respekt and so on, men det tar ändå emot sjukt mkt att bryta. Ibland känns det som att det inte spelar någon roll hur elak han är, mitt tålamod har inga gränser. Men nu brast tålamodet och jag insåg att han aldrig kommer att ge mig det jag vill ha av honom. Jag kan böna och be men det leder aldrig nån vart..

När folk frågar vad jag ser i honom har jag svårt att förklara det, men det är bara ngt som finns där, något samförstånd som förbyts i en jävla plåga stup i kvarten. Det är som om han är två personer, en underbar ödmjuk charmör och en sadistisk psykopat. När snälla goa killar rycker jag oftast på axlarna och går vidare.

Vad fan gör man? Varför tänder jag bara till på killar som är elaka mot mig? Hur får man bort den här störningen...
Citera
2008-04-13, 00:40
  #2
Medlem
Lavas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av frivol

Vad fan gör man? Varför tänder jag bara till på killar som är elaka mot mig? Hur får man bort den här störningen...


Det brukar ovillkorligen bottna, helt eller delvis, i en dålig självkänsla. Att man inte är helt balanserad och trygg i sig själv.
I vissa fall kan detta även kryddas med en glödande passion som ofta leder till att relationen blir rätt destruktiv.
Den passionerade och destruktiva relationen kan bli än mer svår att ta sig ur eftersom den är så känslostark med höga toppar och djupa dalar.

Utan att nattsudda iväg för mkt så pekar jag ändå menande på de två första meningarna och frågar dig om du, med handen, på hjärtat inte känner att det kan stämma in på Dig?
Citera
2008-04-13, 00:46
  #3
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av Lava
Det brukar ovillkorligen bottna, helt eller delvis, i en dålig självkänsla. Att man inte är helt balanserad och trygg i sig själv.
I vissa fall kan detta även kryddas med en glödande passion som ofta leder till att relationen blir rätt destruktiv.
Den passionerade och destruktiva relationen kan bli än mer svår att ta sig ur eftersom den är så känslostark med höga toppar och djupa dalar.

Utan att nattsudda iväg för mkt så pekar jag ändå menande på de två första meningarna och frågar dig om du, med handen, på hjärtat inte känner att det kan stämma in på Dig?

Självkänslan är högst föränderlig, ibland på topp, ibland farligt låg. Jag vet ju att jag förtjänar mer egentligen, därför så ger jag mig aldrig in i något hundraprocentigt heller, men hinner ändå lida och grämas över allt oerhört mkt innan jag inser vad jag gör mot mig själv och avslutar det. Ju äldre jag blir dessto snabbare går det, men det borde inte ens inträffa.

Men med handen på hjärtat så är jag inte särskilt trygg & balanserad, och det har sina orsaker. Vet inte om det beror på att mina föräldrar aldrig hade någon sund relation utan en mkt stormig och ostabil sådan, eller vad det kan vara. Känner aldrig passion med killar som inte är smått störda.
Citera
2008-04-13, 00:48
  #4
Medlem
CashBlows avatar
Du kan glömma att du kan ändra någon annan människa. Du kan bara ändra dig själv.

Att falla för den typen av killar gör dig knappast unik. Antagligen är du något självdestruktiv och söker en smula självförnedring. Gilla det eller öva bort det.
Citera
2008-04-13, 00:58
  #5
Medlem
Lavas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av frivol

Men med handen på hjärtat så är jag inte särskilt trygg & balanserad, och det har sina orsaker. Vet inte om det beror på att mina föräldrar aldrig hade någon sund relation utan en mkt stormig och ostabil sådan, eller vad det kan vara. Känner aldrig passion med killar som inte är smått störda.

Anledningarna till din nuvarande jagstatus är sannolikt fler än en.
Föräldrars relation och roller gentemot varandra påverkar oss och till stor del plagierar vi senare i vuxenlivet och i våra egna relationer.

Så, vad ska du göra för att ta dig ur denna onda cirkel:
Du kan rent intellektuellt och med disciplin aktivt välja bort denna typ av män - MEN för att du ska få frid i sinnet och för att det ska kännas rätt i själ och hjärta måste du förr eller senare arbeta med din självkänsla.
Samtalsterapi, litteratur och en utrensning av ev energitjuvar i din omgivning är tre drag av godo.
Citera
2008-04-13, 01:10
  #6
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av CashBlow
Du kan glömma att du kan ändra någon annan människa. Du kan bara ändra dig själv.

Att falla för den typen av killar gör dig knappast unik. Antagligen är du något självdestruktiv och söker en smula självförnedring. Gilla det eller öva bort det.

Jag försöker inte framstå som unik, jag försöker få tips om hur man jobbar bort det.
Citera
2008-04-13, 01:11
  #7
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av Lava
Anledningarna till din nuvarande jagstatus är sannolikt fler än en.
Föräldrars relation och roller gentemot varandra påverkar oss och till stor del plagierar vi senare i vuxenlivet och i våra egna relationer.

Så, vad ska du göra för att ta dig ur denna onda cirkel:
Du kan rent intellektuellt och med disciplin aktivt välja bort denna typ av män - MEN för att du ska få frid i sinnet och för att det ska kännas rätt i själ och hjärta måste du förr eller senare arbeta med din självkänsla.
Samtalsterapi, litteratur och en utrensning av ev energitjuvar i din omgivning är tre drag av godo.

Har svårt och prata om sånt här med levande människor, alltså är inte terapi någon höjdare. Litteratur, rekommenderar du nåt? Har ju rensat bort den största energitjuven nu. Det känns ju jättebra...
Citera
2008-04-13, 01:26
  #8
Medlem
Lavas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av frivol
Har svårt och prata om sånt här med levande människor, alltså är inte terapi någon höjdare. Litteratur, rekommenderar du nåt? Har ju rensat bort den största energitjuven nu. Det känns ju jättebra...

Det är synd att du nobbar samtal för OM du träffar någon du känner kemi med så är det otroligt nyttigt.

Gällande litteratur finns det hur mkt intressant som helst men jag rekommenderar en lättläst författare jag vet de allra flesta, oavsett nivå och livssituation, har god behållning av:
http://www.miatornblom.se/i2.php

Hehehe nej, känslosamma uppbrott är aldrig lättsamma, ens om de är av godo. Så desto fler uppbrott med idi´s du undviker i framtiden desto bättre

Ska man ändå gå igenom känslomässigt jobbiga situationer i livet med andra människor kan man ju försöka styra så dem är värda besväret.
__________________
Senast redigerad av Lava 2008-04-13 kl. 01:30.
Citera
2008-04-13, 01:43
  #9
Bannlyst
antar att killar som är sådana är mer manliga och "coola" än töntar som jag själv. många killar som sitter på kåken och är mördare mm får horder av brev från tjejer/kvinnor som vill ha dom till varje pris.
fanns något program om det internerna själv sa att dom tyckte det var helt jävla sjukt.
antar att tjejer som du kanske vill ändra på killarna och hitta deras "mjuka" sidor mm.
eller så är du omogen och klarar inte av att ha en kille som inte är stor och tuff och slår alla på käften som tittar åt ditt håll?
Citera
2008-04-13, 02:28
  #10
Medlem
Satsa på killar som är 5-10 år äldre än de du träffar nu. Personligheten kan man aldrig förändra men en del mognad och värderingar smyger sig in.
Citera
2008-04-13, 04:35
  #11
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av frivol
Okej det här blir utelämnande, men det skiter jag i, måste få ventilera.

nu har det iaf hänt, det jag våndats för i flera veckor. känt det på mig, i maggropen. har sedan jag var yngre haft en förkärlek för kaxiga, dominanta och ganska så speciella killar, ju mer onåbar desto bättre tycks vara den gemensamma nämnaren. de senaste 2½ månaderna har jag haft kontakt med en kille som stämmer in väl på dessa egenskaper.

Hur förändrar man sig så till den grad att man kan ändra den typen av person man faller för? och attraheras alldeles för mycket av? Jag har läst självhjälpsböcker och är rätt bekant med tanken på att det har med mig själv och min uppväxt att göra, men är det någon som haft detta problem och tagit sig ur det? Är det vanligt, eller är jag deeply disturbed? Dvs hur man kan göra för att sluta haka upp sig på fel sorts killar - dvs dom som beter sig dåligt mot en, hunsar, provocerar, manipulerar etc för att sedan i korta men väl utvalda situationer finnas där,lyssna, varit ödmjuka och förstående etc.

Ibland känner jag mig som ett blindstyre som liksom famlar runt i mörkret och söker efter en person som inte ens finns där, det är bara någon påhittad illusion. Ju mer jag lider dessto starkare känslor får jag, ju elakare han är dessto mer vill jag ha honom. Nu har jag provocerats/manipulerats så till den mildra grad att jag hållt på att rycka loss mitt hår, skrikit rakt ut alternativt lagt mig på golvet och gråtit som ett barn. Han har kallat mig det mesta som går att komma på, han har klagat på min figur, på mitt sätt, på min personlighet och ingenting duger, oavsett vad man gör. Han har gjort mig tårögd, glad, förbannad, lycklig och främst av allt olycklig inom loppet av några veckor.

Ikväll efter en diskussion då jag ifrågasatte honom fick han ur sig något oerhört sårande och jag bestämde mig för att skippa honom. Bryta kontakten helt. Någonstans djupt därinne vet jag att jag är värd bättre, någon som kan behandla mig med respekt and so on, men det tar ändå emot sjukt mkt att bryta. Ibland känns det som att det inte spelar någon roll hur elak han är, mitt tålamod har inga gränser. Men nu brast tålamodet och jag insåg att han aldrig kommer att ge mig det jag vill ha av honom. Jag kan böna och be men det leder aldrig nån vart..

När folk frågar vad jag ser i honom har jag svårt att förklara det, men det är bara ngt som finns där, något samförstånd som förbyts i en jävla plåga stup i kvarten. Det är som om han är två personer, en underbar ödmjuk charmör och en sadistisk psykopat. När snälla goa killar rycker jag oftast på axlarna och går vidare.

Vad fan gör man? Varför tänder jag bara till på killar som är elaka mot mig? Hur får man bort den här störningen...

been there done that, har en kille nu som uppfyller alla mina behov. som vet hur jag ska tas och som jag respekterar samt blir mer förälskad i varje dag som går. jag hoppas det är en period av mitt liv som många kallar det, då jag drogs till dessa. har tom nu neckat killen jag haft ihop det med till och från i två år nu pga den nya killen.

allt känns så rätt, den dagen du träffar honom kommer du känna det jag känner.

smärta ger lärdomar som en person sa..

enjoy it while it last.
Citera
2008-04-13, 10:00
  #12
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av smaras
been there done that, har en kille nu som uppfyller alla mina behov. som vet hur jag ska tas och som jag respekterar samt blir mer förälskad i varje dag som går. jag hoppas det är en period av mitt liv som många kallar det, då jag drogs till dessa. har tom nu neckat killen jag haft ihop det med till och från i två år nu pga den nya killen.

allt känns så rätt, den dagen du träffar honom kommer du känna det jag känner.

smärta ger lärdomar som en person sa..

enjoy it while it last.

Och det bara kom "sådär"? Du arbetade inte med dig själv eller nåt för att bryta den onda cirkeln? Har samma problem som frivol själv nämligen så jag är också intresserad av tips.
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in