Citat:
Ursprungligen postat av whak
Det jag har sett av henne på tv så verkar hon totalt kännslokall.
Visst folk reagerar olika, men det är något skummt med henne.
Du har inte gråtit mycket va? För om du hade det så visste du att det är svårt att prata och få fram det man vill säga. I tidningarna står det att hon gråter då och då när hon pratar med journalisterna. Om jag skulle vara med i tv och prata och vädja för min försvunna flicka så skulle jag göra ALLT för att inte börja gråta. För börjar jag gråta så kan jag inte av att prata om henne.
Känner så igen mig från situationer där jag knipit igen känslorna för att kunna fixa att prata. Som när ett av mina syskon dog. Var tvungen att ringa en massa samtal, ordna en massa saker. Kunde ju inte gråta då. Bet ihop. Tungan var alldeles sårig. Jag upplevdes av andra samlad - inuti mig skakade grunderna för hela min existens.
När man drabbas av en kris går man igenom olika stadier. I vissa kan man verka lugn utanpå eller kanske i dina ögon "konstig". Det är bara ett sätt för kropp och själ att ta in det oerhörda och obegripliga.
Läs denna uppsats så kanske du förstår för det är uppenbart att du själv aldrig berörts på djupet av något stort.
http://www.mimersbrunn.se/arbeten/8518.asp