När är man tillräckligt mogen för att kunna avgöra om man ska begå självmord?

varför inte en temporär lösning på ett permanent problem (om evig reinkarnation är sant). Eller en permanent lösning på ett temporärt problem (om detta livet är det och ett evigt efter-döden-liv)?

Vad jag menar är att uttalandet inte nödvändigtvis är sant eftersom det beror på ens livsåskådning.


Varför skulle inte en känsla av att det är dags att ta livet av sig vara lika värd som tanken att göra det?


Är psykiskt sjuka per definition inte kapabla att nyttja "fri vilja" att ta livet av sig?

Ja, så snart man ser att livet återkommande för lidande man vill begå självmord för att befrias ifrån. Att inte begå självmord betyder visserligen möjlighet att "förbättra sin situation" men att det bara är tillfälligt mildare nivåer av lidande.


Beror på vad man har för mening i livet kanske, är det att slippa lida så mycket som möjligt eller är det att lida så mycket man råkar göra innan man dör (av annan orsak än självmord) för att utveckla sitt psyke och medvetande.


Det kan sen då uppenbart ställas i ytterligare 3 frågor. Tror du allt blir svart
efter döden och vad du lycktas utveckla i ett större sammanhang inte spelar
någon roll eller. Eller tror du att annt sker, leva vidare på något sätt så din utveckling kan komma att betyda något för dig i framtiden. Och vågar du åt något håll chansa i livets tygsta stunder?


Så man begår självmord av enbart sin egen skull, ingen tanke som att
andra skulle ha det bättre. ingen saknar mig iaf osv...


Svårt att säga när man är mogen nog. En tanke är att du måste iaf lida på nivån att självmordstankar upprepade ggr uppstår under 51% av din förväntade livslängd bara för att veta att inte andra halvan av livet kan
vara annorlunda En annan idè 76% då du levt över hälften av den andra halvan av ditt liv och den halvan bevisade att det inte var annorlunda

Var inte det vad ett flertal inlägg just sa?


Lagar gör inte det. Oavsett livsåskådning är det inte tillåtet att begå självmord, detta är dock inte frågeställningen, men hade livsåskådning varit försvarbart i fallet laglig eutanesi?


Ja, jag vet inte - kanske för att tankar är genomtänkta? Känslor är inte genomtänkta, de kan människor inte styra. Känslor anmäler sig - man kan styras av dem, men styra dem kan man inte, man kan göra saker som man ångrar, t.o.m. s.k. affektsbrott. Är en emotionell övertygelse då pålitlig till den, allvarliga, grad att man kan bestämma om man skall terminera sitt liv eller inte?


Jag skrev:

Eutanesi, d.v.s. dödshjälp, skulle då utföras av utbildade i ämnet. Och, som fallet är med flera andra saker som vanliga kan bestämma över, kan en psykiskt sjuk förmodligen inte bestämma över sig i detta ämne. En psykiskt sjuk kan exempelvis inte köpa en pistol eller, i vissa fall, ens släppas fri i samhället. Kan denne då tillåtas bestämma om dennes liv skall termineras om denne samtidigt inte tillåts skäppas ut?

Kanske det, men jag anser att ju mer klart ett sinne är ju mera säker kan man vara på att man inte agerar fel.

Håller med, 25 är en bra ålder för det ställningstagandet. Men är man tillräckligt driftig så funkar vilken ålder som hälst. Man kan ju aldrig tvinga någon att leva.

Märker att du har lyssnat och tagit till dig av Sten Levander

mogen att ta själv mord?
det handlar inte om older eller nått sånt man är helt enkelt sinnesrubbad om man tar livet av sig helt egoistisk/självisk om man väll utför en sån grej.. ja tror många oxå har misslyckas med att "ta livet av sig" då menar ja att dom har döt när dom bara ville ha uppmärksamhet för dom inte klara saker utan hjälp så ska dom ta livet av sig fast dom inte vill men misslyckas o dör!

Det här är helt klart en definitionsfråga. Vad menad med "mogen att begå självmord?" I min värld är man aldrig det.

Självmord är det allra sista ropet på hjälp en människa försöker förmedla och jag tror inte att det finns några som helst "mogna" beslut i det. Skrattretande är också åsikterna om att 25 skulle vara en lämplig ålder för att begå självmord. Varför? Tar man livet av sig för att man är såpass olycklig i denna värld är man knappast mogen till ett sådant beslut.

Undantag kan möjligtvis vara en person som har lever med ett fysiskt funktionshinder som omöjligör personens vilja till att få ett sådant normalt och värdigt liv som möjligt. Eller kanske Agda 90+ med svåra krämpor, total ensamhet och som går en ännu skröpligare och dyster framtid till mötes. I dessa fall skulle många säga att de är "mätta" på livet. Som någonting positivt.

Jag ser inte självmord som någonting positivt alls, oavsett om man har levt ett underbart liv och nu vill begå självmord för att minska framtida lidande. Jag tror inte på det. Självmord kommer, enligt mig, alltid att vara en stor tragedi för den som bestämmer sig för att hans eller hennes liv inte är värt att leva.

Det är inget moget beslut, det är ett hopplöst beslut.

när man är 30 skulle nog jag säga då tycker jag att man är tillräckligt vuxen och mogen och vet om det är värt att fortsätta leva livet

Ja, hoppas jag inte gjort fel i det bara!

Skulle höfta till med 50 år, känns lagom. För övrigt är sten levander ett jävla geni, han ligger där uppe med Leif GW i mina ögon .

Aldrig enligt mig...
Självmord är ett slöseri med liv som är det dyrbaraste man kan få.
Oavsett ålder ska man alltid försöka göra det bästa av sitt liv och hitta ljusglimptarna i den gråa vardagen, annars blir livet meningslöst och vem tusan påstår att döden skulle vara ett bättre alternativ..?
Inte jag iaf, jag vill leva mitt liv klart och hoppas att en klar majoritet av de andra jag möter också har tänkt göra det.

felpost