När är man tillräckligt mogen för att kunna avgöra om man ska begå självmord?

Ifall en grabb på 13 år begår självmord, tänker oftast "alla" men vad dum han var, han visste inte vad livet handlar om. Han skulle få helt andra perspektiv på livet när han skulle blivit äldre osv. När en man på 70 år begår självmord tänker "alla": Jaja, han var trött på livet.

När tycker ni att man har åldern inne för att avgöra om man ska begå självmord eller inte?
Vad tycker ni? 18, 20, 50 ?

Jag skulle nog själv vilja säga när man är 25 år gammal. Då vet man nog ganska klart vad allt handlar om osv.

Vid tjugo års åldern är man tillräckligt mogen för att veta om man ska begå självmord. Att begå självmord i sjuttio års åldern är rent ut sagt idiotiskt då döden är ändå nära.

Till att börja med måste jag säga att jag helt är emot självmord eftersom du alltid kan förbättra din situation, men om jag måste svara så skulle jag säga "När man är på toppen". Eftersom det så småningom bara kan bli sämre. Självklart är ju toppen individuell för vissa kanske det är ju livet som pensionär som är toppen. Medans för andra kanske det är, när man som du sa - är runt 25 - bäst fysik, bäst hos damerna, mest pengar osv.

Nej, minst efter femtio.

Då har man gått igenom tonårskris, trettioårskris, fyrtioårskris samt femtioårskris.

Först då är man mogen och va fan, då står ju snart döden vid dörren ändå.

Huruvida någon anses vara mogen eller inte är en definitionsfråga?

Vad grundar du siffran 20 på? Att ta sitt liv vid sjuttio års ålder låter inte dumt alls i mina ögon, hellre vara herre över sitt eget liv än att låta någon ålderskrämpa ta en. Vidare har coq alldeles rätt, det hela är en definitonsfråga. Dels då en del människor mognar i olika åldrar (vilket leder oss in på hur vi skall definera begreppet "mognad"), dels då man inte själv råder över då/om en eventuell psykisk sjukdom skulle drabba en.

Personligen anser jag att i princip samtliga som tagit livet av sig har varit därtill omogna, då de gjort det pga. psykisk sjukdom. För att vara "mogen nog" att begå självmord bör man, i min mening, inte ha uppnått en särskild ålder, bara ett visst tankesätt och en viss nivå av förståelse för handlingen, dess konsekvenser (härmed åsyftas effekterna för de efterlevande), dess symbolik samt själva "värdet" i handlingen. Frågan man noga bör fundera över (underförstått; i friskt tillstånd) är kort och gott: Varför?

Den enda person jag känner till vilken jag anser ha handlat korrekt då denne tog sitt liv är, tyvärr, en litterär gestalt: Kirillov i Dostojevskijs Onda Andar, som tar livet av sig av egen fri vilja, i hopp om att inspirera människorna i allmänhet till att göra detsamma. En människa som tar livet av sig av egen fri vilja, inte för att personen i fråga är olycklig, utan enbart för att hen bestämt sig för att ta livet av sig - för sakens skull - betraktar jag som "mogen nog".

När man är 18 får man ta körkort, blir myndig. När man är 20 får man gå på bolaget. När man fyller 25 är man mogen nog att ta självmord.

Jag håller med om att 25 låter som en lämplig ålder.
Nog för att en artonåring är myndig, men de flesta är små pluttar ändå. Dessutom är hjärnan inte färdig förrän i tjugofemårsåldern.

Jag är absolut för människors rätt att ta livet av sig.

Det går ju inte att säga. Jag kände mig på många sätt mognare när jag var 14 än som nu när jag är 20. Inte enbart erfarenhet spelar in på sådant, inte heller förbipasserande känslor. Vem annan än en själv kan avgöra när det är rätt egentligen? Frågan är ganska konstig. Är man någonsin tillräckligt mogen och säker i sig själv att man kan göra en sådan sak? Det är helt och hållet upp till personen i fråga. Finns säkert flera 13-åringar med mer självinsikt än 30-åringar. Men jag vet inte. Redigt full just nu. Ja.

frågan äär inte när man är tillräckligt mogen utan hur man skall framkalla tillräckligt mod för att klara av det.
Jag har varit död i 15år men inte lyckas sluta iafall,..v

Vet vad du menar och visst är det individuellt. Samtidigt så tar tid tid och livserfarenhet är inte att förakta. Tjugofem år är tio år längre än femton år.
Att ta ett sånt beslut i puberteten med allt som händer och med en outvecklad hjärna är inget jag skulle rekommendera.

Det är, som sagt, individuellt, men ska jag säga en ålder så blir det tjugofem.

Jo, jag anser att det inte handlar om en viss ålder, utan ett visst skede då man får perspektiv på framtiden. De flesta människor(inklusive jag) ser bara väldigt trångsynt på min framtid. Jag ser några stora eventer inom 6 månader kanske till och med ett år frammåt.

Saken är den att jag faktiskt suddar en himla massor av vad jag bör kunna föreställa mig. Jag kan t.ex. inte (ännu) föreställa mig barn, fru, 40 födelsedagar till, all jordens förändring som sker under min livstid (politiskt, historiskt o.s.v) som faktiskt kommer bidra till förändring, vilket gör att om jag håller ut i 5-10 år till kommer jag förmodligen tycka att väldigt mycket nytt och intressant har hänt, och därför kommer jag inte överväga att begå självmord längre.

Om jag trots allt detta plus lite till av något skäl(säkert filosofiskt) anser att livet aldrig kommer att vara värt att leva för min del, så visst kan jag ta livet av mig när jag är 7, så länge jag vet vad jag ger upp. Det är det ingen som gör.