När är man tillräckligt mogen för att kunna avgöra om man ska begå självmord?

Hunter S. Thompson sa att om han någonsin befann sig i en situation där han inte skulle kunna begå självmord, skulle han känna sig fast.

Man kan inte säga att när man är 24 år och 364 dagar gammal är man inte mogen, men att man är det nästa dag. Så enkelt är det inte.

En människa har rätt att bestämma över sitt eget liv, vilket inkluderar avsluta det om man så vill.

Javisst. Men allt som oftast är självmord en permanent lösning på ett temporärt problem. Noga övervägande ska nog tas i kraft innan knopen knyts. Efter regn kommer solsken...

Väljer du Nej är du mogen, väljer du Ja är du inte. Simple as that

Väldigt subjektivt.

Skulle säga 30 omkring för gemeneman såtillvida att dom inte studerar under tiden för att dom är urkorkade.

Så sant som det är sagt men ha i åtanke att en depression kan knäcka även den starkaste. Jag har dessvärre sett det på nära håll ett flertal gånger.

Nej, frågan handlar om när man är mogen intellektuellt inte emotionellt.


Då förutsätter jag att personen som bestämmer sig för att ta sitt liv är vid sina sinnens fulla bruk för att kunna göra ett sådant val. En psykiskt sjuk person kan hjälpas. Har man däremot prövat på livet och vid viss vuxen ålder anses frisk men ändock oförmögen att se orsak att leva vidare - då kan man börja diskutera eutanesi. Men hur ofta är suicidala friska?

Letar personen efter orsak att leva vidare är egentligen den bästa lösningen att peka mot kyrkan. Kyrkan är inte onödig och gammalmodig - den är för de svaga i samhället, bland andra.

Så man borde alltid välja en bättre lösning på sina problem? Jovisst men om man inte vill så är man fri att låta bli.

Jo, man får ju ta med i tänkandet att det finns två olika sortsers självmord - de som egentligen bara är en sista utväg i en alltför jobbig livssituation men också erkänna att det finns väldigt rationella och logiska självmördare.

Den första gruppen ska få hjälp, den andra respekt för sitt beslut.

Jag säger också 25. Enligt mig så måste man vara minst 25 år för att räknas som vuxen (själv är jag 19, bör jag tillägga).

/Teutonic Warrior

Det finns ju alltid fler sätt att se det på.
En närstående till mig tog självmord kort efter ett brustet äktenskap.

Hade han fått några månader på sig att landa så vill jag tro att han sett på saken annorlunda. Jag är själv lite "mano" och problem som kan tyckas få en att omslutas av allt mörker i universum en dag kan i ett annat ljus ses som struntsaker. På hans begravning grät jag över allt han missunnat sig själv, sina nära och sina barn och en del andra saker.

Min morfar däremot, som i sina bästa dagar var fullt frisk, låg mot slutet sängbunden i flera månader med dialys en gång i veckan, utan syn och utan hörsel. Efter ett tag bad han dem ge han starkare smärtstillande och sluta med dialysen. Nån vecka senare var han död.

På hans begravning grät jag inte en droppe utan det var mer som en befrielse.

Svår fråga, men generellt tycker jag man ska vänta till man kommit upp i 25-30 års åldern. Detta baserar jag på min egen mognadsprocess, det är först vid denna åldern jag tycker mig fått ett rejält perspektiv på livet.

Alla kanske inte inte tar sitt liv för att det går dåligt för dom?