Svarta hål

Jag tänkte att bilden skulle representera ett supermassivt och ett vanligt svart hål. Och ja, det jag var ute efter är att tidkrafterna vid händlehoristonen ökar mycket långsammare och så är spagettifieringen inte lika kraftig och förödande vid ett suparmassivt som vid ett vanligt svart hål, då ett supermassivt inte väger ner rumtiden lika kraftigt som en vanligt "litet" svart hål.

Obs! Jag tänker mig rumtiden som ett tyg som kan manipuleras av gravitation, och i detta fall ett mycket starkt gravitationsfält som trycker ner rumtiden och skapar kraften som drar isär föremål som åker in i händelsehorisonten.

Fan vilket ryggdunk att få måndag morgon. Tack.
Känner mig nästan like klok då jag inte ens skulle kunna peka ut Karlavagnen.
Du kommer inte ihåg vad han hette, han som tror som vi?

Grejen är väl att iochmed att universum expanderar så kommer dom svarta hålen allt mer långt ifrån varandra, vilket gör att hypotesen om att alla svarta hål skulle kunna slås samman till ett enda enormt svart hål känns avlägsen. Att univsersum dessutom expanderar med en allt högre hastighet gör det osannolikt att universum plötsligt dras ihop igen.

Jag har alltid fantiserat mig univsersums slut vara en väldigt kall, mörk och tom plats, med bara svarta hål och bruna dvärgar som alla åker längre bort från varandra när termodynamisk jämvikt är nära att uppnås.

Det var därför jag hade med en brasklapp. Men jag blev så glad över för att mina stenad i soffan teorier var dom samma som ngn som faktiskt vet ngt om universum.

Och innan vi komprimeras i detta pre-big bang svarta hål/alt. kyla utan innehåll, så hoppas jag personligen vi hinner nå postbiologiska stadiet. Ev. singularity.
DÅ, börjar vi närma oss divine.

Varför blir vissa solar svarta hål när dem dör? För visst kan dem bli det? Kanske jag som fått för mig något igen.

Men om dem kan det, vad är det som krävs för att den ska bli ett svart hål?

Ja, mycket utförligt svar! Stort tack Puff, du är en gud <3

En stjärna fungerar genom att "smälta samman" lättare ämnen så som väte och helium, till tyngre ämnen. Hur tunga ämnen som skapas i stjärnan beror på dess massa.
I stjärnor som vår sol så räcker inte massan längre än att "förbränna" vätet till helium och senare helium till kol. Kolen kommer samlas i kärnan och när det sista vätet och heliumet har "förbränts" så återstår en "kol-klump" som kallas vit dvärg.
I stjärnor som har cirka 40%+ mer massa än våran sol så slutar det annorlunda. Då skapar massan en tillräckligt hög gravitation för att forsätta "smälta" ämnen, ända upp till järn. Järn-kärnan (alltid det tyngsta ämnet som bildar kärnan) kommer till slut att blir så pass massiv att den kollapsar under sin egen gravitation. Stjärnan kommer då att omvandla potentiell(läges)-energi, vilket resulterar i en otroligt stor explosion som kallas för supernova, som kommer att, tillsammans med den frigjorda potentiella energin, slita isär dom yttre lagren av stjärnan och "kasta" ut dem i rymden i form av nebolusor.
Kvar lämnas än tättpackad kärna av järn, beroende på hur mycket massa som är kvar i denna kärna så får vi olika resultat. I vissa fall så "kastas" allt material (inklusiva kärna) ut i rymden, annars så kan det skapas en så kallad neutron stjärna, ifall gravitationen övervinner den repulsiva elektromagnetiska kraften i atomerna. (Elektronerna kollapsar in i atom-kärnorna, och atom kärnorna packas tätt ihop). Har vi ännu mer massa i den kvarlämnade kärnan, så klarar inte ens neutronerna att hålla sig isär från varandra, utan allting kollapsar till en punkt utan utsträckning, och ett svarthål har formats.

Kan hända att jag har missat/missuppfattat något, men det borde ge dig ett hum om hur det fungerar iaf!

Nästan rätt, men det är inte den ursprungliga massan som måste vara över Chandrasekhar-massan, det är heliumkärnans massa som måste vara det. (Dvs. det som blir kvar av stjärnan efter solvindar blåser bort manteln i röd jätte-fasen.) De ursprungliga massorna ska vara över 8 solmassor för att bilda en neutronstjärna och över 20 för ett svart hål.

Kan man enkelt förklara lite mer konkret hur det går till? Avger atomerna strålning för att de rör sig inåt centrum???

1) Stjärnan börjar kollapsa.
2) Pauli-principen för neutronerna skapar ett motsatt tryck när den kritiska densiteten nås.
3) En tryckvåg propagerar utåt genom kärnan.
4) Kärnan blir så varm att termiska fotoner kan slå sönder järnkärnor, s.k. fotodisintegration
5) Fria protoner och elektroner trycks ihop och bildar neutroner + neutriner.
6) 99% av neutrinerna flyger iväg med all energi från kärnan. 1% fångas upp av det som finns kvar av stjärnan och orsakar supernovan.

Svaret lyder alltså:
Nej!

Ja det fick jag. Tack för ett bra svar.
Vid vissa nebulosor så är det fullt av prickar som nästan ser ut som en stor samling stjärnor. Är det materialet från solen som kastats ut?

Nu är ju det här en tråd om svarta hål så om jag får några fler frågor om det här ska jag ta dem i någon soltråd.

Det är så kallade "Stellar nurseries" du tänker på, tror jag.
Nebulosor är tunna tunna, interställera, gas och stoft moln. Koncentrationen varierar i nebulosorna och vid vissa ställen är gasen (mestadels väte) tillräckligt koncentrerad för att det skall börja skapas stjärnor. Kan inte så mycket om detaljerna kring det hela tyvärr!
Vet bara att dessa stellar nurseries kan vara sjukt stora, med flera hundratusentals solmassor, men en koncentration på si-så-där 100 partiklar per kubik-cm. Tänk hur stora dessa nebulosor är då!