Skvaller om Marcus Birro?

Det pågår en debatt i Katolskt samtalsforum om vilka principiella villkor som bör gälla för att upplåta utrymme för anti-katolska skribenter inom Katolska kyrkans olika forum. Något som i detta fall aktualiseras och exemplifieras av Marcus Birros senaste kolumn i Katolskt Magasin. Nedan återfinns mitt senaste och sammanfattande inlägg i debatten. Hela tråden återfinns via denna länk: https://www.facebook.com/groups/1782...7027876453863/

Inlägget följer här:

Jag får inte några rationellt tillfredställande svar från KM. För att det inte skall råda någon tvekan om vad saken gäller, låt mig förtydliga min kritik:

Katolskt magasin ges ut som tidning för Stockholms katolska stift* av Stiftelsen Katolsk Kyrkotidning med stöd från Stockholms katolska stift. Det är alltså den officiella tidningen för Katolska kyrkan i Sverige.

Det är en rimlig förväntan och begäran att Katolskt magasin (KM) avstår från att upplåta sin publikation och plattform till i sak rent anti-katolska skribenter och individer.

Marcus Birro har som affärsidé och som vana att använda sin personlighet, sitt privatliv och sina ständigt skiftande, och inbördes motsägelsefulla, åsikter genom att vika ut sig i alla möjliga och omöjliga medier, publikationer och sammanhang. Allt från högerextrema poddar via skvallerpressen till etablerade plattformar. Det är detta som renderar honom rubriker, arbetstillfällen och uppmärksamhet som i sin tur skapar utrymme för honom att tjäna pengar på sina föreläsningar, böcker och texter.

Marcus Birro har vid upprepade tillfällen tydligt och offentligt argumenterat för och uttryckt anti-katolska ståndpunkter. Han begår grova synder (enligt katolsk teologi) som han sedan passionerat försvarar. Marcus går sedan till vildsinta angrepp mot de som kritiserar hans beteende. Han kallar dem ”skenheliga” ”hycklare”, ”moralister” o dyl som han föraktar, förtalar och underkänner som kristna.

Några exempel, som jag redan har tagit upp, nu i punktform (det finns allmänt tillgängliga källor till samtliga punkter som jag kan gräva fram igen om någon önskar så):

- Han bedrog sin hustru Jonna, som han har två små barn med, genom en utomäktenskaplig affär i ca fem månader innan han slutligen bekände färg efter att hela historien hade läckt ut i skvallerpressen.
- Kvinnan han hade nämnda affär med var själv i ett lyckligt katolskt äktenskap med sin make som hon har två små barn med. Efter att Birro etablerade kontakt och inledde en relation med henne tog hennes äktenskap slut som en direkt konsekvens av hans inblandning.
- Han har i intervjuer tydligt uttryckt att han är anhängare av bruket att ta död på små människor i moderlivet genom aborter.
- Han har själv aktivt medverkat till att skapa flertalet små människor genom IVF-behandling, där de efter ett antal år i nedfryst tillstånd dödades enligt regelverket när de inte återfördes till livmodermiljö för att få växa vidare och födas.
- Han har med emfas uttryckt kritik mot äktenskapet som en exklusiv och livslång angelägenhet mellan man och kvinna genom att uttrycka stöd för såväl likakönade äktenskap som skilsmässa, bl a med argumentet att "Jag tror inte Gud binder band som inte är till för att vara bundna".
- Han har med eftertryck sagt att det är rätt att idka föräktenskapligt sex.
- Han har rakt av ljugit om att vara katolik för att därigenom få smutskasta Katolska kyrkan i rikstäckande massmedier. Något han fortsatte med till den punkt att han fick en skarp tillsägelse från en katolsk präst. Hans formella kyrkliga hemvist är Svenska kyrkan och har alltid så varit.
- Enligt egen utsago försökte han påbörja en konversionsprocess, men drog sig ur själv då Katolska kyrkan invände mot att han har lämnat sin hustru genom att bedra henne med en gift katolsk kvinna, som han idag lever i ett sexuellt fullbordat utomäktenskapligt förhållande med.

Någon ånger har han inte uttryckt offentligt för något av detta, den raka motsatsen gäller som obruten princip.

Om vi vill gå till botten med detta behöver vi ta på allvar den sakliga och fullt begripliga kritik som jag framfört ovan. Det räcker inte med generaliseringar av typen "om vi publicerar kontroversiella skribenter blir alltid någon arg". Bitte skriver att KM tidigare upplåtit plats åt den tidigare miljöministern, som är öppet homosexuell. Men att KM eventuellt brustit i bedömningsförmåga tidigare legitimerar inte att man medvetet gör det igen. Kutym är ett mycket dåligt argument. Att Marcus knyter nära katolska kontakter i sitt sociala nätverk och (för att parafrasera) "många katoliker gillar honom" är inte heller ett bra argument, mot bakgrund av innehållet i min kritik.

Min argumentation för att Marcus inte bör få skriva i KM, eller tillåtas få inflytande i katolska sammanhang, står än så länge rationellt oantastad.

Svårt att i ord beskriva glädjen och stoltheten när Lasse Berghagen ringer upp efter att ha läst tjugo sidor av boken vi arbetar med och han bara jublar, gråter, berömmer, när han poetiskt och målande beskriver hur hudnära jag kommit hans tankar med mina ord.