Skvaller om Marcus Birro?

Självgode Birro i en krönika i http://blogg.varldenidag.se/birros-b...r-ett-mirakel/ "Mitt liv är ett mirakel."

"Jag har nu genomfört projekt och planer som är vävda av Gud. Jag har ett aktiebolag som omsätter två miljoner kronor varje år. Jag får skriva om allt det jag vill skriva om. Jag lever i Stockholm där jag alltid velat bo. Jag har betalat tillbaka den ekonomiska skulden till min mamma, när hon gick in och tog över skulden från kronofogden 2006 och jag håller fortfarande på att betala tillbaka all känslomässig skuld som jag är skyldig människor omkring mig.

Mitt liv är i grunden förändrat. Mitt liv är en dröm. Mitt lIv är en gåva från Gud.
Jag har vunnit priser, tjänat pengar, fått arbeta med mina hjältar och idoler, och fått uppleva saker och människor som jag aldrig trodde jag skulle få uppleva. Jag lever nu ett liv som jag var menad för men som jag höll på att supa ihjäl."

Några dagar tidigare beskriver han i en krönika i Expressen det underbara fridfulla livet hos Livets ord i Uppsala i kontrast till det övriga svenskar lever:

"Sommaren är högtid för mänsklig degradering. Vuxna män i shorts och sandaler som hasar runt hel - eller halvpackade. Flickor som står och skriker i timmar utan anledning. Unga män som slåss med lyktstolpar."

http://www.expressen.se/kronikorer/m...llon-som-inte/

Vad är det för fel på shorts och sandaler förresten?

Hur slåss man med lyktstolpar, borde vara enklare med mindre tillhyggen?

Det är märkligt hur man kan förakta och se ner på det man själv en gång var. Att han sedan skriver "på Djursholm" och inte "i" visar med all önskvärd tydlighet hans enkla uppväxt i Angered utanför Göteborg. Och han kallar sig för poet...För mig är det obegripligt att han har nått de framgångar han har gjort, han måste ha en duperingsförmåga utan dess like och ett omåttligt behov av att synas. Jag syns, alltså finns jag...

Läste jag inte nyss, att han hade gått in i den berömda väggen?
Lite motsägelsefullt när han här ovan (i citerade artiklar) hävdar att han lever sin dröm.

Nåja, nu skulle han tydligen (återigen) ta en paus från kändisskapet.
Får se hur det går den här gången då?

Birro är mycket rapp i tungan och både desperat och löjeväckande som person, detta väcker nyfikenhet och intresse hos folk. Även obegåvade människor kan vara intressanta, annars skulle inte den här skvallertråden existera t.e.x...

Helt obegåvad är väl Birro ändå inte. Däremot vill han synas, och det till vilket pris som helst, vilket gör att posören i honom kväver allt han tar sig för. Detta vare sig det gäller hans gudstro eller hans patetiska fylleår i Göteborg.

På vilket sätt är han inte helt obegåvad?! :P

Ja, han kan skriva böcker men det kan alla - det betyder inte att de är bra litterärt sätt etc osv.

Han kan sitta och yttra sig i TV , men just det att intelligensreserven vi kallar för kändisar sitter och gör det i TV har skämtats om i flera olika former (exv. i Pentagon på ett underbart sätt)

Skriva krönikor och text i skräppressen AB ocu Expressen säger inget om begåvning.

Han lider av Borderline kombinerat med Napoleonkomplex precis som så många andra i samma kategori av kändisar.

Så har poeten brett ut sig om sig själv igen i Dalarnas tidning.

http://www.dt.se/nojekultur/1.494395...urell-snobbism

"Jag tror ju på Gud och det gör man inte ostraffat i det här landet." Var har han fått det ifrån?
Är det någon klappjakt på troende i Sverige? Tror inte det. Det är snarare Birros sätt att skriva som gör att folk reagerar, där han ställer grupp mot grupp. De som inte tycker som han trycker han ner i skorna.

"Lita aldrig på de självutnämnda humanisterna och deras lakejer, som sorterar sina potatisskal och röstar på Miljöparitet och själva utger sig för att vara den allra bästa sortens fritänkare. Det är de som snabbast vill tysta alla som inte tycker som dem."

"I ett land där borgerliga tankesmedjor, av militanta feminister, likställs med massmördaren i Norge ...."

"Jag jagas ner för den fasansfulla bygatan som bara Guds-hatande vänsterfolk, i sin perverterade och inbillade medmänsklighet och tolerans, kan jaga en oliktänkande. Om ni visste från vilket håll jag får höra att jag ska dö, att mina barn ska dö, att min familj ska utplånas, hade ni blivit förskräckta."

"Alla författare i det här landet hukar av feghet. Ingen vill riskera sina förbannade positioner. Ingen vågar någonting. Allting handlar om att anpassa sig. Man kritar in sig ett hörn och sedan står man där fjättrad av sitt politiskt korrekta koppel och skäller tyst"

osv

Och så litet egoboosting som grädde på moset;

"Jag tror på skrivandet som ett kall från Gud. "

"Det beror på att poeterna avlägsnat sig från folket, som politiker har de blivit, kulturella broilers uppfödda på DN:s kulturbilaga och språkliga experiment. Jag skriver diktsamlingar som trycks i fem upplagor så visst går det att skriva säljande poesi. "

"Jag drömde om att göra skillnad och medan jag slåss med mina känslor av total svaghet, när jag känner mig värdelös, är jag det, är jag betydelsefull hela tiden"

"Jag är ett verktyg"

Du pratar om hans eventuella personlighetsstörning. Läs en bok han har skrivit och du kommer förstå att inte helt saknar en konstnärlig ådra. Hade han helt och hållet inte stått ivägen för sig själv kanske det hade blivit något. Men som sagt, han är och förblir tyvärr en posör.

Jag tycker inte heller att han är helt obegåvad, men om man beaktar att han ser sig själv som en av Sveriges och förmodligen hela världshistoriens mest begåvade och betydelsefulla personer så känns hans något begränsade begåvning relativt klen, i jämförelse alltså.. Att vilja men inte kunna...

Lite OT, men den blandning av inavlad knapadel och stillösa nyrika som bebor kommundelen i fråga uttrycker sig oftast "på" - tror Birro ironiserar över detta, måhända är det att överskatta honom. Är kluven inför Birro, visst, ofta patetisk, ibland har han dock sina poänger, kanske på väg att bli kristna högerns svar på Guillou mao...

Birro är nog både en hårt arbetande och konstnärlig person, men inte särskilt begåvad. Som den amatörpsykolog jag är skulle jag nog gissa på att Birro lider av någon slags grandios personlighetsstörning.

Jag håller med, den gode Marcus är ett verktyg.. för sin egen fåfänga åtminstone...

Han drar sig själv i smutsen och offrar sig på offentlighetens altare enbart för att få hävda sitt dyrbara ego på det mest tarvliga och löjeväckande sätt. En riktig konstnärsmartyr, och ett helgon, direktstyrd av sin inre GUD; av egot...

Komikern Petra Mede hade en poäng när hon sa att Marcus Birro är vår tids Strindberg.. Trist bara att denne nutida Strindberg är så obeskrivligt usel, kommer han läsas om hundra år tro?..

Kommer framtidens litteraturläsare ens bemöda sig att skratta åt hans svulstiga, omogna och självupptagna små grötrim? Eller är han ett "verktyg" helt i onödan, ett "verktyg" som snart kommer glömmas bort?.. GUDS mest misslyckade "verktyg"?

Kanske menar han VÄRKTYG, a pain in the ass?.. I så fall har han rätt.