Vi äckliga rikemansbarn som kallar oss liberaler, what's the story

Lite intressant det här.
Ska dina föräldrar gå med tiggarskeden?
Och söka tröst i din givmildhet.

Nejdå, de har bra ekonomi. Men inte så prestigefyllda titlar, kanske.

Min mor jobbar på kassaservice, min far jobbade på ett försäkringsbolag. Har ärvt en del pengar vilket såklart folk lägger in i bilden när man förespråkar liberalism, tyvärr.

Bor med en halvtidssjukskriven mor ute i Stockholms förorter (nej, inte de fina). Har en döende mormor som inte får den vård som behövs och vården måste betalas ur egen ficka samt mormorn tas hand om av min mor.

Akademiker-familj förvisso, men ekonomiskt sett arbetarklass.

Jag gissar väll på att ärva pengar är en del av kapitalismen och jag tror det är ganska fel att säga att man är en dålig liberal bara för att man skulle ha pengar. Jaja, svenska jantelagen i sin fulla form...

Jag kommer från Gällivare som är ett väldigt rött samhälle. Alliansens fick 15 % av rösterna här sista valet. Min mamma är akademiker, alltså hon har utbildat sig till sjuksköterska. Min pappa är företagare och har sysslat med allt från skoterfirmor till fastighetsfirmor och det är alltid han som sett till att jag fått pengar när jag behövt pengar. (Det betyder inte att jag alltid har haft pengar). Om någon av er har hört talas om Dundret (skidanläggning) så står han som delägare till det nu tillsammans med min farfar och så har dem en läkarsekreterarfirma. Min mamma som alltid tjatar om sina "fina" utbildningar har alltid haft det knapert jämfört med min far. (Dem skiljde sig när jag var liten).

Just nu är jag 18 år och lever på en femhundring i månaden. Ska dock föra över mitt studiebidrag snart. Min mamma vägrade lämna över det till mig på grund av personliga ekonomiska skäl tror jag. (Flerbarnstillägg etc).

Ska bara tillägga att jag har sex syskon vilket har gjort att jag inte haft så mycket pengar som många andra av mina vänner till exempel. Blivit många gånger jag inte kunnat följa med och hyra film eller äta pizza med mina polare... Menmen, bort med momsen så kanske

Hade det väl relativt bra när jag växte upp. Föräldrarna flyttade till ett rätt stort hus för en halv miljon som dessutom behövde renoveras för ungefär samma belopp. Båda föräldrarna var ortopedingenjörer. Farsan blev någon slags chef, men slutade pga utbrändhet. Sen skildes de och jag fick bo hos morsan med syskonen och alla levde på morsans lön. Det var precis innan jag började högstadiet, och sen dess har vi nog bara åkt iväg utomlands två gånger (om man inte räknar ett par resor till Danmark). Nu är jag student och har inte hunnit fixa något extrajobb, så jag har det rätt kasst med pengar. Visserligen får jag drygt två tusen kronor kronor mer av staten än vad jag betalar i moms, tobaksskatt och liknande (om man inte räknar den skattebetalda utbildningen), men jag tror faktiskt att jag hade haft ungefär lika bra ekonomi utan statens inblandning.

Jag är uppvuxen i ett frireligiöst hem med medelklassekonomi. Min Far är utbildad ingenjör och min mor arbetar för nuvarande med logistik.
Föräldrarnas åsikter är knappast liberala, snarare Kristdemokratiska/Socialkonservativa.

Jag lever för närvarande på studentexistensminimum (dvs. 500 kr), eftersom att jag fortfarande bor hemma så vägrar mina föräldrar låta mig få mitt studiebidrag.

Mina liberala tankegångar började växa fram redan i grundskolan, som ni säkert vet så är min hemkommun (Norrköping) en Socialdemokratiskt styrd kommun sedan ca 80 år tillbaka (om inte mer...) och våra kommunala grundskolor är Såssarnas idealskola, åtminstonde på den skolan där jag gick så propagerade lärarna för olika Socialistiska ideologier, Med flera besök av så kallade "Antirasister" dvs. Vänsteraktivister som lade mer fokus på "Klassansvar" än antirasism. Det tillsammans med en nästintill helröd lärarkår och en värdelös utbildning fick mig att bli en fullfjädrad liberal.

(ursäkta röran)

Kommer från sjukskriven arbetarklass...

Kan du visa på fingrarna hur många år du är, lille vän?

Mina föräldrar är socionomer båda två.
Men det är inte deras arbetsuppgifter.
Delat vårdnad, hos min far har det varit rätt knapert och hos min mor har det varit bättre tack vare min styvfar som jobbar som delchef på Volvo lastvagnar utan riktig utbildning för det.
Dock har det varit 6 barn, så gott om pengar har det inte varit.
Hos far är/var det alltså underklass.
Hos mor är/var det övre medelklass.

Mina föräldrar har alltid hållit starkt vid att inte påverka oss åsiktsmässigt utan vi har fått bygga upp allting själva.
Detta ledde till att jag kallade mig kommunist under mellan- och högstadiet för att någon gång mellan högstadium och gymnasium bli liberal och idag är jag libertarian.
Jag har dock alltid varit höger trots att jag kallat mig för kommunist.
När man går i mellan- och lågstadiet kan man vara kommunist och ändå vara emot kommunism. Saker och ting behöver inte vara vettiga vid den åldern.

Man möts ständigt av fördomar om vad man står för och hur det skulle bli om jag fick min vilja igenom.
Det vanligaste är att man får höra att "Du är ju för barnarbete! Du är ju ond!" eller liknande, efter en stunds debatt så säger de "Hmm, det kanske inte är alltför dumt att tillåta barnarbete trots allt".
Nästa vecka får man återigen höra samma personer säga "Du är ju för barnarbete! Du är ju ond!".
Hopplöst.

Frågan är om det verkligen skall vara obliatoriskt för alla barn att börja skolan vid 7 års ålder. Många barn är fortfarande i "lek-stadiet" då, vilket gör att dom leker bort dom första åren.
Medans vissa barn kanske borde börja skolan redan vid 5 års ålder.

Sen borde det inte vara lag på skolan överhuvudtaget, borde vara upp till föräldrarna vad dom vill att deras barn ska lära sig.

Min tur nu då. Uppvuxen hos en övre medelklassfamilj. Båda mina föräldrar är doktorer. Min mor kommer från en klassisk överklassfamilj där de enbart är doktorer/professorer, min fars sida av släkten är mer åt knegarhållet. Född i stockholm men uppvuxen i småland. Har inte gått på fina privatskolor eller dylikt utan gick i ett 9årigt helvete på en inofficiell frikyrklig skola i klassisk "white trash" manér. Våld och misshandlar varje dag, bara en enda utbildad lärare under hela min skolgång och biologi/fysiklärare som ej trodde på evolution. Jag har alltid varit fritänkande och haft stor känsla för integritet, lägg till sedan att tack vare Sveriges tvångssamhälle så förstördes 9 år av mitt liv som dessutom kanske är de absolut viktigaste åren för en människa så föll det sig naturligt att bli libertarian.


Silversked i munnen heter det ja.