Citat:
Ursprungligen postat av Firefly
Jag har en nära vän som är riktigt liberal.
Högt utbildad, har ett akademikerjobb.
Tjänar jävligt bra.
Övre medelklassbakgrund.
Har den sanna liberala livssynen att alla ska få göra det de vill utifrån förmåga (mao de som inte har förmåga får leva i rännstenen?) och att individuell frihet och fria val ska gälla alla (oavsett hur mycket vissa av dessa fria val, t ex knark, kan skada redan utsatta!).
Det värsta är att han aldrig kan se baksidan med liberalismen.
Jag har pluggat lite om det och jag tycker att det är en riktig egoismens politik. Jag vill inte gå in på det djupare än såhär. För jag gillar inte att prata politik alls egentligen.
Det är synd att det är din främsta kontakt med liberaler/libertarianer.
Jag undvek länge att prata politikspecifikt med mina närmsta vänner eftersom de var riktigt röda allihopa och jag ville undvika konflikter i vänskapen. En dag gick det dock inte att undanhålla längre, och på en fest där alla var med framkom det att jag tydligen var en av de "onda".
De kommentarer jag fick höra var i klass med "men, jag som alltid tyckt att du brytt dig om dina medmänniskor och vill att alla skall ha de bra", "jag som trodde du ogillade orättvisor" etc etc.
Jag är väl en sån där 'snäll' liberal. Du vet den typen som vill precis detsamma som din kompis, men som även hjälper de som har det sämre. Jobbar voluntärarbete, skänker pengar till behövande.
Jag respekterar att du inte vill gå in djupare i diskussionen, men att det skall vara egoismens ideologi ser jag verkligen inte. Det är frihetens ideologi.
En av baksidorna är just att du kan vara hur egoistisk som du vill, men du kan även vara hur altruistisk som helst. Det är upp till dig - och det är det jag gillar, och innerst inne så tror jag att majoriteten är snälla (men låt oss vara det utan tvång, och låt oss själva bestämma vilka vi vill hjälpa)
Därför är jag liberal "trots" att jag kommer från en fattig bakgrund