Citat:
Det märks att du inte är inläst på kärnvapenindustrins historia. Du är säkerligen en sådan där civilingenjör utan någon som helst aning om vad som har hänt.
Under WW2 och sedermera under 50-60-talet hade kärnkraftindustrin två vägar att gå: Den ena var att producera kärnvapen och då gå på reaktorer som klarade av att producera plutonium. Den andra vägen var civil energiproduktion och då via LFTR eller MSBR. USA och sedermera Sverige valde att gå på PWR och BWR, dvs. snabba neurtronreaktorer som enbart klarar av att producera plutonium och en liten termisk effekt. Man valde också att ha lättvatten som moderator och medium vilket ledde till de absurda tryckkokare som vi har idag.
Under WW2 och sedermera under 50-60-talet hade kärnkraftindustrin två vägar att gå: Den ena var att producera kärnvapen och då gå på reaktorer som klarade av att producera plutonium. Den andra vägen var civil energiproduktion och då via LFTR eller MSBR. USA och sedermera Sverige valde att gå på PWR och BWR, dvs. snabba neurtronreaktorer som enbart klarar av att producera plutonium och en liten termisk effekt. Man valde också att ha lättvatten som moderator och medium vilket ledde till de absurda tryckkokare som vi har idag.
Du måste vara ett avancerat troll och jag är förvånad över att ingen har pekat ut många utav de groteska felaktigheter som du för fram. Dina inlägg är så fulla av vanvettiga påståenden att man häpnar. Du skriver som att du skulle ha god kännedom men du är så ute och cyklar att du inte ens har förstått grundläggande koncept.
Det fetade är närmast kriminellt efterblivet att påstå när man dessutom försöker göra sken av att vara insatt. PWR och BWR använder termiska neutroner och är helt värdelösa på att producera vapenplutonium.
I termiska reaktorer så bildas förvisso Pu239 genom att U238 fångar in en neutron och som U239 genomgår ett betasönderfall till Np239 och ytterligare ett för att bli Pu239. Plutoniumet som finns kvar i använt kärnbränsle från en lättvattenreaktor är däremot helt värdelöst att använda för vapentillverkning.
Pu239 bränns bort i hög omfattning när man kör stretch out mot slutet av en driftcykel. Ungefär en tredjedel av gångerna en Pu239-atom träffas av en neutron så klyvs den inte utan bildar istället Pu240. Pu240 är ofantligt mycket mer benägen till spontan fission och gör därför en atombomb mer instabil, viker innebär att en hög andel av denna isotop medför att militären skulle tvingas konstruera en mycket mindre effektiv atombomb för att den över huvud taget skall vara stabil.
För att skapa vapenplutonium så kör man en cykel på ca tre månader för att se till att inte man får för hög andel av Pu240 och Pu241, då de isotoperna försvårar byggandet av atombomber på grund av deras instabilitet. Pu240 är dessutom mycket mindre benäget att fånga in en neutron jämfört med Pu239 och när den väl gör det så blir resultatet nästan alltid Pu241, snarare än en klyvning. Bränsleelementen i en BWR sitter inne i fem år och det innebär att andelen av Pu240 och andra plutoniumisotoper kan uppgå till hela 30% av den totala mängden plutonium. Halten Pu240 bör inte överstiga 6% i vapenplutonium och detta innebär att det är otroligt svårt och ineffektivt att använda använt kärnbränsle från BWR och PWR för att framställa kärnvapen. Att någon skulle ha planerat att använda använt kärnbränsle från våra svenska kommersiella reaktorer är alltså fullständigt uteslutet.
Dessutom så är det lustigt att du talar om LFTR och MSBR som att de skulle ha varit fulländade reaktortyper och rimliga val att satsa på redan under den svenska kärnkraftens barndom, när de reaktortyperna till och med idag fortfarande har flertalet problem att överbrygga. Även om man hittar smidiga lösningar på de mest grundläggande utmaningarna så vet man inte vilka kemiska problem som kan tänkas uppstå efter decennier av användning och många av försöken har endast varit kortvariga. Att satsa på den tekniken är väldigt riskfyllt rent ekonomiskt, jämfört med att köra på beprövad teknik.
