Den stora tråden om Kent

Jag samtalade med en rätt ny vän, vi brukar prata musik och liknande (han har en väldigt bra musiksmak men lite för pretto ibland, gigantisk vinylsamling, etc), men sen kom vi iallafall till ämnet Kent. Vi började kanske såhär:

Jag - Jo, alltså Kent, jag gillade dem förut, men nu blir de ju så jäkla överskattade med alla i-landstonåringar som sitter och ska vara speciella och deppa över hur tragiskt allt är.
Han - Jo, Kent var bra förut, alltså de är klart ett av de bättre banden som kommit fram i Sverige men de har ju fått en så dåligt rykte pga alla emo:s etc.
Jag - Jooo... Har du hört deras nya album?
Han - (tittar runt sig) Ah, det är faktiskt bra. Skulle aldrig erkänna det för någon dock.
Jag - (tittar runt mig i samma paranoida manér) Det är faktiskt väldigt bra.

För sådana som är relativt musikintresserade är det ett tabu att nämna Kent, de blir helt enkelt inte seriöst tagna pga deras nya "fanbase" som består av i-landsproblemare, men jag tycker om texterna och rytmerna, de är ett väldigt bra band!

Jag har aldrig förstått grejen med att skämmas för musiken man gillar pågrund av hur fansen är, eller hur känt bandet är.

Får bara folk att se ut som pretton.

Varför skulle deppig musik per automatik vara dålig eller tråkig?

Alltså, man kan ju ogilla depressiv musik. Inget fel med det. Allt dåligt eller tråkigt är ju subjektivt, sån det är mycket möjligt.

Jag kan helt ärligt säga att jag skiter fullständigt i om folk ogillar Kent. Jag gillade inte Kent för ett halvår sen och sa alltid som många andra att det var "deppig musik" och att jag ogillade Kent fast jag bara hört 2 låtar som spelades på MTV när jag var yngre. Och de var inte ens deppiga låtar, utan bara för att alla runtomkring mig hatade Kent och tyckte att de var deprimerande började jag anse att så var fallet. När jag sedan tog mig tid att lyssna på alla låtar inför Arvikafestivalen i somras så fastnade jag för både texterna och musiken som inte alls är deprimerande enligt mig utan upplyftande, som all musik jag gillar är. Men att folk ogillar Kent har jag inga som helst problem med om de verkligen lyssnat igenom låtarna eftersom det är en sorts musik som inte passar alla. Den är speciell och det är inte alla som uppskattar det. Men så länge de fortsätter göra musik för sina fans så spelar det ingen roll för mig om folk hatar dem.

Du glömde rockarna

Jag tycker inte om slätstruken radiomusik, särskilt inte när den görs av yuppies i rockkostym.
Således uppskattar jag ej Kents musik.

Nej rockarna fungerar på de där. det kan vare meduza, prettona eller de som vuxit ifrån de.

Man behöver inte ha lyssnat på kent tidigare för att ha växt ifrån de

Det är många som skriver att de inte bryr sig om att folk ogillar Kent osv. Men asså, klart man vill att ens vänner iaf ska uppskatta det man själv gillar. Tänk er att ni åker på en längre bilresa t.ex med en kompis och ni har helt olika musiksmak, blir ju lagom kul. Eller man hänger några stycken hemma hos någon och sätter på en låt man tycker är bra och alla börjar klaga direkt.

Klart jag förstår att alla inte kan ha samma musiksmak hela tiden, det är bara det att jag har märkt att ovanligt många är negativa till just Kent, och det tyckte jag var lite märkligt eftersom jag ser dom som ett band som gemene man torde vara bekväm med att lyssna till.
Dock så verkar det vara lite älska eller hata grej över det hela, som nån skrev.

Klart att man vill kunna ha gemensamma intressen med sina vänner, men poängen är väl mer "Du hatar dem? jaha, det var väl synd" och sen går man vidare. Att övertala folk om att "KENT ÄR SÅ JÄVLA BRA" känns bara meningslöst.

Han var ju rätt ung när han skrev den texten, han har ju utvecklats. Mongo.

Det känns lite fattigt att säga "du förstår dig inte på det" i en diskussion om subjektiv smak. Det stämmer i den mån att jag inte förstår vad som tilltalar vissa andra med deras texter men insinuationen om att jag inte kan förstå vad som förmedlas bortser jag helt från.

Jag ska lyssna på de låtarna (även om jag hört ett par redan) när jag har lite mer tid och sedan återkomma.

Varför är det fånigt? Lyriken är en stor del av musiken och jag lyssnar på en hel del med pinsamt dåliga texter men är musiken tillräckligt bra i övrigt väger det upp. Kents musik är inte bra så det blir bara ytterligare ett lager av uselhet.

Väldigt många uppskattar Lady Gaga också och hon har en hit som mest består av låtsasord. Att många gillar något betyder inte att det är av hög kvalitet.


Jag ska lyssna till dessa också.


De här tre banden dök upp i mainstreammedvetandet ungefär samtidigt så det känndes otroligt fantasilöst just då. Jag undrar om det inte fanns ytterligare något 90-talsband med snarlikt namn som jag för stunden glömt bort.

Ett bra bandnamn är ett jag inte stör mig på. Kent stör jag mig på.

Varför så arg? Blir du så upprörd för att andra inte gillar samma saker som du gör? Du kan fan inte ha det lätt.