Får ett hängivet icke 14 år men väl 28 år gammalt och icke självmordsbenäget kent-fan tycka till? Jag lyssnar på Kent (främst Isola och Verkligen) om inte varje dag så i varje fall 5 dagar i veckan. Jag började lyssna på dem under en period i mitt liv då jag hade några stora och svåra beslut att fatta. Jocke Berg hade en magisk förmåga att sätta ord på känslor och tankar som jag hade svårt att själv formulera och jag fann stöd i att lyssna på dem – och gör så fortfarande. Håller med om att det kanske inte är lätt att varken höra eller förstå vad Jocke Berg sjunger första gången man hör en Kent-låt, det krävs några lyssningar. Jag vill inte påstå att jag har tolkat varje textrad exakt så som Jocke Berg tänkte när han skrev den, men vad gör det då? It's in the eyes of the beholder...... Personligen anser jag att det är mer spännande och givande så. Vill man inte få ut något av musik?
Förresten: om jag skulle rekommendera en enda låt med Kent får det bli "Utan dina andetag". Det kan inte finnas någon som inte känner igen sig i den