Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Nej jag tänkte bara eftersom jag i några inlägg tidigare just hade skrivit att jag kände igen mig väldigt mycket i samlandet som en hel del aspies beskriver. Visste inte om det var jag som hade utlöst din irritation över självdiagnosticerarna.

Jag tycker inte det är så konstigt med självdiagnosticering i såna här trådar. Många som självdiagnosticerar sig har nog en del liknande problem och söker en förklaringsmodell som stämmer överens med vad de upplever vara deras problem.

Bra att du säger som det är i alla fall och jag vet själv att min syn på saken kan vara väldigt felande i tid och otid utifrån att jag inte talat med personen i verkliga livet och har enbart en liten text att utgå ifrån. Samtidigt har jag som ingen helst avsiktlighet att försöka framställa folk som sjuka eller sätta någon slags hobbydiagnos. Jag förstår helt att folk i främsta ledet väljer att kontakta mig privat via PM för rådgivning, frågor och dylikt vilket är såklart ett bra och trevligt initiativ men vad folk befattar borde fler inse att man inte kan komma med mer än bara ett utlåtande utifrån ens egna erfarenheter som inte alltid stämmer in överens med den andra individen i fråga.


Jag har inte heller riktad någon specifik referens till vare sig dig eller andra, men mestadels är det generellt en kritik gentemot alla tester och självdiagnostisering som råder på forumet. Folk besöker tråden utifrån min signatur, läser mestadels bara det inledande inlägget och vips börjar folk känna igen sig. Om alla nu utgår ifrån att man är en manisk samlare för att vara en Aspergare så utgör ju kärnan av alla på dvdforum.nu en 10% av alla AS:are i Sverige, rent generellt då. Faktum är att vi försöker upplysa dessa självdiagnostiserare med att det inte behöver stämma in med deras sjukdomsbild och om det finns en "risk" för att man nu har en diagnos kommer vi alltid med en eller annan kommentar som slutar med att man skall söka professionell hjälp.

Sorry jag är bakful och var tvungen att skriva av mej lite. Och jag tyckte denna tråd passade bäst eftersom det är en av dem jag skriver i mest. Om nån tog illa upp så sorry my bad.

Hehe, det kan hända oss alla, är lite bakfull jag med trots att jag bara njöt av några enstaka Newcastle brown ale och en Abbot´s Ale (engelsman som man tror sig vara). Men jag tycker trots allt att du som är en av de mest flitigaste användarna och skribenter som huserar i tråden är det viktigt att du kommer med tankar och redogörelser för vad du tycker. Utrandefriheten är Flashbacks signum och låt det vara så, om någon tar åt sig är det ju dennes eget fel då du inte hade som avsikt att såra någon.

Tänkte att det skulle vara kul att spela lite tv-spel. Har inte gjort det på jättelänge. Samlade information om olika konsoler hela natten och bestämde mig för en X-Box. Man fick dem för en tusenlapp och man kunde modda den själv hur lätt som helst och ladda ner alla spel man ville ha, låter ju som en bra idé tyckte jag. När klockan blev 10 och OnOff öppnade drog jag iväg och handlade en X-Box. Direkt jag kommer hem så påbörjar jag moddningsprojektet och efter ett tag är den moddad och allting flyter på och det funkar med spelet jag testar. Vad bra då är det bara att fixa dem spelen som verkar bra då. Hela dagen förlöper och hårddisken blir helt fylld med spel, jag bränner ut en del spel. Sen kommer jag på att fan det här funkar ju inte, jag behöver ett sånt där CD/DVD-fodral, nästa dag måste jag förbi Clas Ohlson och köpa en sån och sortera spelen i. Jag bränner ut spel som en jävla dåre och gör listor över spel som verkar bra men som jag inte hittar att ladda ner på den hubb jag brukar vara på utan måste ladda ner hos någon annan. Min tjej försöker förgäves få kontakt med mig utan någon större framgång, visst jag svarar på tilltal och äter lite grann med henne, men det enda jag tänker på är olika X-Box spel och hur jag ska få tag i dem och hur jag ska sortera dem i CD/DVD-fodralet, hon blir lite stressad när jag ställer mig upp och börjar ta undan maten för att jag måste sätta mig vid datorn och samla och sortera. I varje sida i fodralet så får det plats 4 skivor, olika spelgenrer grupperas ihop och sätts i bokstavsordning inom genrerna och mellan olika spelgenrer så vill jag gärna ha några tomma fickor så man lättare kan bläddra fram till det man vill åt, jag ägnade väldigt mycket tid och tankekraft till att sortera. Vid ett tillfälle så hade jag t.ex. 5 bilspel, då funderade jag hela den dagen på om jag skulle sortera bort det sämsta av dem eller om jag skulle fylla på fickan med något annat spel.

Sådär höll jag på varje dag i ett par veckor, tills jag hade samlat och sorterat färdigt, sen försökte jag sätta mig och spela men orkade inte, tyckte inte det var kul utan mest jobbigt. Sen stod det oanvänt i 1½ år tills jag sålde det. Han som köpte mitt X-box såg väldigt glad ut när jag kom med travarna spel som han fick med men som det inte stod något om i annonsen. , vet inte om han förstod mitt system, men det var nog skitsamma.

Och ungefär sådär ser det ut med alla mina projekt jag tar mig an. jag vet inte om jag direkt anser mig vara aspie. Men jag måste ju erkänna att jag känner igen en hel del grejer som skrivs om det.


Det är lugnt för min del, jag tog inte illa upp. Jag bara funderade lite kring det här med självdiagnosticering. Det anses ju vara lite löjligt och på gränsen till hypokondriskt, men samtidigt är det ju så att alla som faktiskt har något sånt problem men inte har någon diagnos också kommer känna igen sig i mycket grejer.

Just det jag stör mej lite på. Och det med att folk verkar tro att hela världen kommer att falla sönder fall man råkar ha adhd eller asperger.

Hehe, kul historia du bidrog med. Jag känner igen mig lite, men inte mycket, mestadels då det gäller hur jag har mina filmer och hur jag sorterar dom när jag får tid över. Har alla antingen genremässigt uppdelade eller i bokstavsordning väldigt strikt placerade och såklart väldigt synliga för gäster som kommer hem och ser min samling i skåpet. Nu är jag inte direkt någon DVD-nörd längre som jag var tidigare, men det är enbart en historia också hur det kan arta sig olika för folk med just Asperger. För vissa är intressena viktigare, som för min del och andra föredrar just sortering av alla dess olika slag.

Själv utgår jag oftast ifrån att sätta mina intressen i första hand, nu är jag intresserad utav snus, England och tv-spel. Köpte uppåt tio spel senaste veckan, har snackat om England med vännerna i ett snäpp vilket dem uppfattar som psykotiskt snack såväl som har jag handlat mer snus än jag behöver och till råga på allt en faktabok för att sluka information.

Ja, jag är mycket behaglig, om man står ut med de frekventa raseriutbrotten och förstår att de ej är riktade mot den som råkar vara i närheten. Jag gnäller väldigt mycket också, ett sätt att få ur sig frustration.

Jag tänker först, har jag informerat om att jag ogillar strumpor på golvet? Om jag har det, så kan det vara obetänksamhet, för folk brukar lyda efter att jag har påtalat saker jag stör mig på.

Jag har valt bort alla förargliga personer ur mitt liv, och träffar bara folk när jag uppskattar dem. Börjar jag känna att det är för mycket, att jag irrriterar mig, så drar jag mig undan och lugnar ner mig.

Jag vet hur du menar. Men som du antagligen vet så är ilskan fortfarande riktad till den personen, eftersom den är den enda du kan få ut ilskan över, även fast du inget illa menar, men det är åndå å det är. Eller har jag fel?

Tack, du gav mig lite självinsikt, nu när jag själv kom och tänka på det. När jag börjar stöta bort människor som jag engång visat mycket intresse i. Så är det därför den inte ger mig tillräckligt mycket uppmärksamhet så jag blir bara irriterad på den så jag vill inte vara med den!

Finns det verkligen personer som man aldrig blir arg på?

Ehm, hur är det med dom som tror at livet blir mer intressant och vill ha diagnosen för dom är wannabes, eller kanske tillochmed har den fast dom vill ha den också.

Måste bara flika in här med min egen åsikt, även om det inte var räknat till mig från början. Nu är det ju skillnad på wannabes och folk som tror att dem har en diagnos, tror knappast att det finns mer wannabes som vill ha Asperger än emos som tror dom är deprimerade, tror faktiskt att ingen normal människa strävar efter att bli klassad som socialt handikappad eller psykiskt sjuk. Och ja, vi som nu har diagnosen vill säkerligen inte ens ha den, jag skäms över att berätta för folk om varför jag varit inlagd eller dylikt om det kommer upp på tal. Helst skulle jag helst vilja ha mitt nuvarande liv bortsett ifrån sjukdomarna.

Tycker bara jag får känslan när man läser vad vissa skriver att dom verkar besatta av att få nån diagnos. Och inte på grund av att dom mår så psykiskt dåligt utan mer för att dom bara vill ha en diagnos. Och man undrar varför när dom inte ens verkar ha några som helst problem i livet. Varför då blanda in psyk?

Wannabe hypokondriker kanske passar bättre eller vad fan det nu heter. Folk som hela tiden inbillar sej att dom har dittan o datten.

Självklart är du välkommen att svara! Jag tänkte precis hoppas inte alla tror jag enbart menade till mr.demon.

Men okay. Men är inte wannabes sådana som tror dom har diagnosen? OOch dessutom vill ha den. Vad får dig att tro att ingen vill vara psykiskt sjuk?

Jag tror folk skulle vilja vara det, t ex ha en diagnos för dom vill visa att dom är annorlunda från resten av alla "normala" människor

Man kan ju dra exemplet på att det finns många "psykopatiWannabes" och hur är det med dom? Hur är det med alla som anser sig vara psykiskt sjuka men kanske inte är det?.. fast om ändå mår dåligt och då kanske har något fel.. eller hmm. Ja jag vet inte.