Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Ok, tack för svaret. Då kan alltså detta förklara varför en viss person är helt normal fram till, låt oss säga, 17 års ålder, men sedan uppvisar flera symptom på asperger. Det måste väl då även innebära att man kan vara normal fram till 17 års ålder. Sedan visa tydliga tecken på asperger fram till 35 års ålder, för att sedan där efter åter igen bli normal. Eller?

Han bär alltså på sjukdomen hela livet. Men, han visar bara tydliga tecken på det mellan 17-35 års ålder (i det är fallet).

Njae, jag tror inte det faktiskt, bortsett ifrån att båda diagnoserna inkluderar brist på emotionella aspekter och kan inte läsa av sinnesuttryck. Vet dock inte hur pass mycket som det stämmer, men jag är själv rätt neutral i mina uttryck och förstår sällan varför folk är arga eller kan inte läsa av sorg om inte personen i fråga gråter.

Dom största skillnaderna mellan ADHD och Asperger är nog att ADHD:arna kräver hela tiden fokus på sig själva, uppmärksamhet och är väldigt hyperaktiva, något som inte Asperger representerar. Vi med Asperger är förhållandevis väldigt lugna och neutrala av oss, drar sällan till oss uppmärksamhet eller kräver någon heller. Jag trivs mestadels för mig själv och har mina intressen, jag lever utifrån en daglig rutin som ej får bli bruten och är inte hyperaktiv, mestadels väldigt lugn faktiskt.

Har du fått diagnos på ADHD eller Damp?

Jag vet inte vad Hans Asperger (han som kom fram till diagnosen) kom fram till med sin forskning om Asperger är ärftligt eller ej, likaså hur den utvecklas. Men det mesta finns nog på Wikipedia att läsa. Själv som jag skrev tidigare har jag haft mina specialintressen hela livet och tydligen utifrån mina föräldrars perspektiv alltid visat upp någon förmåga på att tillhandaha Asperger, alltså att jag var väldigt ensam och tystlåten som barn, introvert och ägnade mycket tid åt för mig själv och film, även om jag hade vänner. På det sättet har jag nog fötts med Asperger medans andra kanske utvecklar det mer och mer ju längre tiden går, utifrån hur mycket intressena egentligen är betydande för en själv.

Det är ju som sagt en utmärkande dragning man har, förlorar sig helt och hållet i ett ämne och kan läsa om det förhållandevis länge och ostört. Jag är likadan på den punkten med Wikipedia och andra kännhänvisningar, samt forum där jag läser igenom allt som skrivs om det som intresserar och klämmer in allt i hjärnbalken. Det kusliga är också hur pass mycket information man är benägen att lagra, är ju omänskligt mycket fakta man besitter om man tänker efter.

Nej,men dom tror att jag har både och borderline och tourette
Jag antar jag är ett riktigt freak

Även jag har asperger och har flera av de typiska problemen. Känslig för ljud och beröring. Klarar inte av stora folkmassor då det blir ett jäkla surr som gör mig helt vansinnig. Ofta har det hänt att jag stuckit hem bakvägen på 50-årskalas med mera. Krama och grejer gör jag sällan och sex är rätt ointressant. Oftas är en plåga att sätta på flickvännen så det har jag skippat nu.

Älskar att katalogisera saker, göra listor och pyssla med mina utvalda intresse. Saker som inte inte intresserar mig är desto svårare att lära mig. Ofta hände det i skolan att jag suttit en hel dag och inte hört många ord vad läraren sade.

Avskyr folk, eller iaf ha med dem att göra. De pratar mest om helt ointressanta saker som inte leder någon vart och massa bullshit om helt oväsentliga saker. 90 procent är egentligen bara om skräp för att käften skall hållas igång.

Det är intressant när du nämner det iofs, angående Aspergers. Jag har inte svårt att umgås med andra människor men jag finner mig själv välja en kväll framför Wikipedia framför umgås med andra. Läsa av andra är jag dock extremt skicklig på, men när det gäller diskutera saker som vädret eller allmänt skvaller stänger jag bara av. Föredrar att diskutera sådant som jag finner intressant, t.ex litteratur eller religion. Man kanske får kalla det Asperger-light.

Jo det är ärftligt,men det är inte alltid Asperger eller adhd går i arv men vanligvits går vissa symptom i arv.Var på en föreläsning om Asp/adhd och av dom alla som hade hade fått barn så hade dom flera av deras barn fått samma symptom,men långt i från alla.Vissa hade 2 föräldrar som hade adhd eller asperger och deras barn hade inte fått några symptom alls.

Kan ochså lägga till att jag kände inte igen mej i nått av vad dom sa att dom hade haft/har för problem,men o andra sidan så var dom av den grövsta modellen om man nu kan säga så.

Det där stämmer in på mej 100 procent.Är jag inte intresserad så spelar det i stort sett ingen roll hur mycket jag försöker det går bara inte in.även om det rör sej o jättesimpla saker.

Känner igen det! Har svårt i skolan eftersom matematik och de naturvetenskapliga ämnena inte "rör mig i ryggen". I de socialvetenskapliga får jag MVG medans jag knappt får G i de naturvetenskapliga. Jag kan helt enkelt inte komma ihåg det jag läser eftersom det är så j-vla ointressant.

Jag skrev ett arbete i skolan om AS och insåg att jag stämde in på sjukt många punkter. Har senaste året gått till psykolog och gjort en massa tester. Det enda hon kunde säga var: "Jag kan inte utesluta det men jag vill inte sätta en diagnos så jag skickar dig till en expert." Hon var dessutom ganska kass i allmänhet. När jag gjorde tester och svarade på frågor så bad hon mig gissa igen tills jag svarade rätt. Jävla idiot! Hoppas jag får bättre undersökning nästa gång.

Jag stämmer in på nästan alla punkter.
*Brist på empati.
*Väldigt socialt "missanpassad" (gillar inte det ordet).
*Använder inget kroppsspråk/svårt att förstå kroppsspråk.
*Jävligt punktlig, ibland viss besatthet över hur saker ska vara (Språkfascist).
*Specialintressen - Historia (Napoleon speciellt), D&D .
*Svårt att stänga ute ljud (klockor mm).
*Stirrande blick, dålig ögonkontakt.
*Konstig kroppshållning.
*Riktigt dålig finmotorik. Lärde mig cykla och knyta skor sent. Kan än idag inte slå in presenter utan ganska stora problem.
*Snäll som barn
*Ser människor mer som objekt. Har inga problem att överge kompisar, vilket är en egenskap jag inte riktigt är nöjd med.

Hade kunnat göra en dubbelt så lång lista men det är dessa punkter som är mest märkbara. Ska nämnas att jag gjorde det där AS-testet och fick ganska hög poäng. Jaja, får se vad som händer efter nästa utredning.

Kan medicin lindra symptomen?
Är det nån med asperger som testat SSRI-medicin? Om ja, hur funkade den typen av medicin på era symptom?