Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Jag börjar tro att jag kanske har asperger. Vissa saker stämmer in men andra inte. Jag frågade en psykolog som jag har träffat ett antal gånger om hon tyckte att jag hade det och vad för skillnad det var på mig och andra patienter med asperger som hon har träffat. Då svarade hon att det var väldigt svårt att säga, men hon tyckte absolut inte att jag är en "typisk asperger", eller "självklar". Utan att vissa saker som jag berättade stämde in och hon trodde att jag kunde ha milda drag av det ju på grund av mina sociala problem och av det som jag berättade. Dock så har jag inga problem med ögonkontakt som många med aspergers som verkar ha (enligt henne).

Mitt största problem är det sociala, därför så börjar jag tro att jag har asperger, eller möjligen social fobi. Är dock inte "rädd" för att snacka med folk utan har ett dåligt självförtroende så att man automatiskt undviker sociala situationer, om ni förstår vad jag menar. Sätter mig hellre ensam istället för att sätta sig vid ett bord bland folk, etc. Även fast jag inte vill sitta ensam Men när jag väl känner mig "säker" bland nytt folk då på något sätt släpper det, även om jag fortfarande är blyg.

Ni som pluggar på högskola/universitet, hur går det för er? Hur gick det för er att skaffa nya polare när ni började?

Asperger kan ju ofta ge viss social fobi, eftersom man har svårt att läsa situationen blir man osäker, och efter ett tag bli man rädd att ens försöka. Speciellt om man lyckats göra fel. Så det kan höra ihop.

Jag har inte full Aspergers, för mig har det varit svårt, och definitivt inget som skett per automatik. Jag tror nyckeln är att förstå att kompisar är något man får jobba för precis på samma sätt som man jobbar för att klara sina studier.

Se till att ha någon att fråga, eller tre. Identifiera vilka som är intressanta att bli vän med som du känner viss samhörighet. (första steget är med andra ord att prata med många, komma över sin fobi lite) Sedan handlar det om att fördjupa relationen, enklaste är att fråga lite rakt ut vad de gör ikväll t.ex. sen om de vill gå ut och ta en öl, äta middag, se på film eller liknande. Detta är något man bör göra från första början, för det är då det är som enklast att hitta vänner.

Engagemang är bra, i festfixarkommiteer, sektionsråd eller arrangemang av saker i allmänhet. Studier är sällan så hårda att man inte har lite tid över, spendera den tiden på att bygga socialt kontaktnät.

En bra grundinställning är att aldrig säga nej till att göra sociala saker. Om man säger nej slutar folk fråga. Så gå även om man inte är jättesugen, man kan ju delta lite kortare tid bara.



Eh, nu blev det här en social manual istället för bara ett svar, men aja, kan säkert vara till nytta för andra som har liknande svårigheter som jag haft.

Hur upplever ni ögonkontakt? Jag själv har stora problem med det. Tycker att det känns otäckt att titta i någons ögon.

Jag är ovanlig i detta avseendet enligt min psykolog. Jag äter det mesta med stor aptit.

Samma här, äter i stort sett allt utom lever.

Jag är inte petig med mat. Äter allt förutom blod & lever. Däremot har jag ingen större behov att variera kost. Kan lätt äta samma mat veckan ut. No probs liksom.

Lagar ingen mat. Ingen hushållerska som doftar nybakad bulle.

En av mina föräldrar har också AS. Är hur petig med mat som helst. Till exempel lök måste alltid vara riven, annars är det bara glömma. Fisksoppa utan mjölk, mjölken är ju hela grejen i fisksoppan ! Inga grönsaker enbart frysblandning av ärter, majs och paprika listan är längre än vad jag orkar skriva.

Jag är inte heller petig och har till skillnad från andra absolut inga problem att äta samma mat hela tiden. Däremot verkar jag gilla att variera mer än andra när det gäller annat. Som t.ex. att inte köpa samma ost hela tiden men mest märkbart är det väl hos drycker. Köper jag öl så blir det knappt några mer än 2-3 stycken av samma sort eftersom jag gillar att hela tiden variera, även när det gäller märken som det inte är så stora smakskillnader på. Jag brukar ta 2-6 stycken var av de absoluta favoritmärkerna och sen variera med 1 stycken var av olika sorter. Jag blandar ofta varje gång mellan mina typiska favoriter och märken jag håller högt men som inte är en absolut favorit. Jag gillar att köpa några av mina favoriter och sen ha några andra märken som är ganska bra dem med. Det är trevligt att bygga upp drickandet så. De enda som åker med varje gång är San Miguel, Breznak och Karlovacko. Efter dem varierar det varje gång mellan olika sorters öl och med olika klasser av uppskattning.

Sjukaste jag hört, men underbart beteende ändå. Skulle vilja bjuda ut dig på italiensk restaurang för att få se den synen. Skämtåsido!

Hur är det med folk som inte kan prata?
Det kanske har varit uppe i tråden men jag hittade det inte.
Jobbar inom IT. Det är inte helt ovanligt med folk här som nästan aldrig säger någonting.
De deltar nästan aldrig i någon diskussion runt fikabordet och skrattar de åt något skämt verkar det mest pliktskyldigt.
De flesta är intelligenta, omtänksamma, trevliga, artiga, ärliga människor, men tysta.
De verkar också lida av sin oförmåga att prata.
Har de asperger eller finns det andra orsaker?

Just att de inte pratar är inget som är en del av Aspergers i sig. Men om de inte riktigt tar del av det sociala så kan det vara ett symptom, om det är för att det inte kan. Det kan ju också vara så att de andra helt enkelt är tråkiga och deras skämt består av banala referenser till dåliga komedier eller liknande.

Dock ingår det ju också att personen ska ha "repetetiva & steretypa beteenden/intressen". Det är kanske lite svårt att veta om man inte känner personerna väl. (vilket kan vara svårt om de inte pratar)

http://www.autreat.com/dsm4-aspergers.html <- Där är diagnoskriterierna i DSM IV

Låter precis som mig på mitt jobb. Brukar för det mesta vara knäpptyst runt fikabordet. Svarar oftast bara om någon undrar något. Är den mest osociala personen på arbetsplatsen. Är jag däremot med mina riktiga vänner så går snacket bättre. Som natt och dag. Skumt det där men hjärnan låser sig när det är för mycket folk runt fikabordet.

Så ja det kan mycket väl vara asperger. IT är ju bransch där man kan hitta många med AS.

Fortsätter på detta ämnet lite: Med folk ni känner och som är lika er och på samma intellektuella nivå som er, kan ni snacka så jävla mycket skit som helst med dem? Har en kompis som är sådan, känt honom väldigt länge. Vi snackar mer skit än de flesta tror jag, samtalen tror jag blir otroligt flummiga för andra, nästan idiotiska, mest på grund av att vi ibland kan dra referenser som är från en händelse eller ett samtal som utspelat sig för flera timmar sedan eller flera år tillbaks. Och så är man väldigt vitsig.
De flesta har ju problem att hänga med har jag märkt, som om de inte riktigt tänker på vad man faktiskt säger. Det är drygt att förklara det roliga med något, som det faktiskt krävs för många. Men den kompisen är nog den person jag kan ha de bästa samtalen med. De flesta andra människor uppskattar inte att prata om samma sak alldeles för länge, inte heller uppskattar de att argumentera om saker. Till exempel har vi haft timslånga samtal om varför man äter, han tyckte att man gjorde det av en orsak och jag en annan. När man nu tycker olika så är du ju klart att man försöker hitta brister i den andres argument till varför den har rätt och också övertyga den andre om att det är så som jag tycker. Få personer orkar med sådana diskussioner, det känns som om de tar det personligt eller något. Brukar sluta med att folk går iväg eller med att de inte utvecklar sina argument efter att jag förklarat noggrant att argumentet inte håller. Motbevisat det.
Så tråkigt är det. Delar inte folk glädjen i att tänka?