Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Ja, antar det. Kan det möjligtvis bli att högfungerande autism hamnar på tapeten då?

Inte helt omöjligt. Mycket troligt till och med. Gillberg ansåg väl att vi borde byta då det bara är norden och England som använder termen Asperger Syndrpm...

Såvida de inte vill börja påstå att det "före detta" Asperger Syndrom inte tillhör autismspektrat

Tror att det kan bidra till en positiv utveckling ändå om man använder den termen inom psykiatrin i stället för Asperger, men det är bara vad jag tror. Används in termen AS i Staterna såväl också?

Jo det vet jag, fick felaktigt diagnosen borderline av en akutpsykiatriker för ca 3 år sedan. Nu är dock den diagnosen struken. Borderline är annars en väldigt mångsidig diagnos, aldrig träffat en med borderline som varit lik den andra med borderline, enda likheten är deras instabila och kaotiska liv.

Personligen verkar jag kunna få schizotyp ps (som jag bara tycker är en absurd diagnos som jag troligtvis kommer få pga min starka tro på det övernaturliga) samt fobisk ps.
Enligt de bra personerna inom psykiatrin (dvs de som har lysnat och verkligen velat försökt förstå) samt de flesta av mina vänner verkar det mer troligt att jag har adhd med autistiska drag, själv känner jag mig just nu för förvirrad för att varken veta det ena eller det andra när man ständigt kastas mellan olika människor och olika potentiella diagnoser. Men att det är något neuropsykiskt plus någon personlighetsstörning verkar alla dock vara överens om, tycker dock de kan komma underfund med vad snart så att jag kan få någon hjälp.

Hej. Jag är ganska orolig då jag tänker på Asbergers.

Det känns som att alla läkare döljer en hemlighet om Asbergers, och att jag egentligen är Galen, Men att alla spelar med osv bara för att inte göra en upprörd.. Så brukar jag tänka om asbergers. Det lixom.. Människor säger att man kanske beter sig annorlunda men det är ingen fara, och att många människor har det, på ett sånt tröstande vis men ger en ett sådant leende som att man skulle vara förståndshandikappad.

Okej. Det kanske inte är så uppenbart, men samtidigt så att man som person upplever det och känner det.

jag vill nu hederligt veta vad Asbergers syndrom innebär.. Och Vad är Asbergers? Är man annorlunda? Tänker man annorlunda? Löser man problem annorlunda?

Jag hoppas ni alla förstod vad jag menade, men om inte förstod så kan jag berätta mera om min situation på erat initiativ!
Tack för alla eventuella svar!

Kolla på Wikipedia; http://sv.wikipedia.org/wiki/Asperger

Jag brukar säga som så, att Asperger är, i väldigt korta drag, en mild form av autism (Därav även ibland namnet högfungerande autism)
Asperger är ett neuropsykitriatiskt funktionshinder. Vad som är dess uppkomst är hittills, mig veterligen, okänt. Man pratar både om gener och arvsmassa och komplikationer vid födseln.

De diagnoskriterier jag känner till (vet inte om läkarna har några hemliga, men betvivlar det) är:
Svårigheter med det sociala umgänget
Speciella begränsade intressen
Tvång och rutiner
Kommunikationsproblem
Perceptionsproblem
Motorik
Slår vi ihop detta, så kan vi få: En person som vid jobbets kafferast sätter sig längst in i ett hörn med dagens tidning, råstuderar den del av tidningen som upptar hans intresse, kanske för anteckningar med förbättringar eller påpekar uppenbara fel i artikeln. När personer kommer förbi och försöker föra ett samtal så svarar han kortfattat och entonigt. Han tar inga initiativ till samtal själv och missuppfattar sarkasmer och bakomliggande skämt. Fem minuter senare så går han tillbaka till sin arbetsplats, då fikarummet blivit överfullt med folk som skrattar och pratar, så att han inte kan koncentrera sig på någonting alls. På vägen ut från fikarummet så snubblar han över tröskeln, men lyckas hålla sig uppe bena i alla fall. Sedan går han stelt tillbaka till kontoret.

Man brukar även prata om ett annorlunda tankesätt, som jag skulle kunna tänka mig är, i vissa situationer, lite "rakare" än de normala personernas.

Så svaret på dina frågor är: JA, JA och JA.
JA -Personer med Asperger är annorlunda. JA -Personer med Asperger tänker annorlunda. JA -Personer med Asperger löser problem annorlunda.
De två sistnämnda sakerna behöver dock inte innebära problem. Tvärtom. Personer med Asperger kan se saker som ingen annan tänkt på, då de gärna fastnar vid detaljer, men kan missa helheten.

Hoppas det blev lite hjälp. Jag råder dig gärna till att uppsöka tråden Frågor och svar om Asperger om du vill diskutera mera.

Generaliserar du inte ganska mycket nu?

Bara jag som upplever att det dyker upp minst en tråd om AS varje dag nuförtiden?

Det är väll inte så konstigt om det gör det. Varenda jävel som mördar, våldtar osv, har ju Asperger nuförtiden. Enligt media då. Och förmodligen ganska värdelösa psykologer.

Popesize gav en ganska bra överblick, tycker jag. Jag skulle vilja tillägga några utvikningar och detaljer, som kanske mer specifikt är relevanta för den obehagliga upplevelse du beskriver ovan.

Det där med "sociala svårigheter" och "kommunikationsproblem" består av många delar, men en av de viktigaste (i varje fall för mig) är att man liksom inte har riktigt exakt pejling på non-verbala signaler (tonfall, ansiktsuttryck, etc). Varken som "mottagare" (förstå andra) eller "sändare" (själv uttrycka sig non-verbalt så andra förstår en).
Den medfödda förmågan ("intuition" skulle jag kalla det - att man inte behöver tänka på det medvetet) kan variera från individ till individ, men att den är störd eller bristfällig ingår definitivt i själva syndromet.

Så när du upplever att det är något lurt med hur diverse proffs talar till dig om Aspergers Syndrom så kan du nog ha rätt (NTn är ofta rätt konstiga *- se nedan), men det kan också vara så att du helt enkelt misstolkar.
Det kan också t.o.m. hända att det är något i din egen non-verbala kommunikation som _framkallar_ detta övertydliga "tröstande"! Du kanske inte alls själv märker att du har ansiktet ordnat i ett väldigt deppigt utseende, eller att ditt tonfall när du talar är mycket ledsnare/mer tvekande/frustrerat än du avser. Detta är sånt som hos (över-empatiska) NTn kan framkalla överdriven gladlynthet eller tröstande, nästan utan att de själva ens märker det.

Det där med icke-verbal kommunikation är ganska lurt - och kan vara det för NTn också. Kulturskillnader kan spela in - och kulturskillnader är alls inte bara skillnader mellan olika språkgrupper eller nationer, de existerar definitivt också mellan yrkeskårer och socialgrupper. Ibland kan man t.o.m. ana sig till subtila skillnader mellan olika stadsdelar eller byar.
(Som aspie _kan_ man paradoxalt nog vara _bättre_ än NTn på att upptäcka/handskas med dylika skillnader, OM man medvetet håller koll på det. Och genom att man själv oftast är ganska kass på de koder som borde vara ens "modersmål", så har man ofta inte så svårt som NTn att handskas med "främmande" koder - man är s.a.s. lika mycket främling överallt.)


*Det finns dessutom ett antal andra orsaker som kan spela in i just en patient/klient - proffs situation som du beskriver: - proffset har nyligen varit på skolning och fått lära sig att med Aspien skall man vara övertydlig (men har inte lärt sig att göra det på ett icke-onaturligt sätt ännu),
- proffset är självt litet osäker på om det här med AS nu är "inte så farligt" eller kanske ändå ett öde värre än döden, och försöker övertyga sig själv om det förstnämnda (vilket jag antar kan vara svårt för någon som själv är enormt social)
- proffset är mer vant att handskas med en äldre generation (eller somatiska skador) där ett paternalistiskt överoptimistiskt uppträdande är uppskattat

Ja, det har du såklart en bra poäng med. Medias ständiga uppdragande av AS i aktuella brottsfall samtidigt som man inte glömmer smutskastningen ifrån Englas mor för två år sedan, då Eklund pekades ut att ha "Aschbergers syndrom". Å andra sidan går det nog inte heller att bortse ifrån vilken slags hobbydiagnos det ändå blivit, något jag aldrig hade trott att jag skulle medge för fyra år sedan eller när jag nu själv blev diagnostiserad. När det begav sig (-06) fanns det knappt någon tråd alls om AS, och när denna tråd skapades, var det -07 var det nog den första i sitt slag.

Så ja, uppenbarligen händer det något inom svensk psykiatri.