Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Så är det för mig med, förutom att jag går i skolan så jag får en daglig dos av socialt umgänge vilket gör att jag sällan har någon större lust att umgås med folk på fritiden. Det enda jag gör på fritiden utöver att vara hemma är att jag tränar boxning två gånger i veckan så där träffar jag ju lite folk också.

Jag trodde det var så för mig men nu efter ha varit arbetslös i tre månader märker jag att jag bara vill ha och kräver mer och mer tid för mig själv. Jag känner inget behov av socialitet och är tydligen helt oavhängig av andra i det anseendet.

När jag träffar folk på stan eller om de ringer mig så får de nästan tjata lite innan jag går med på att hänga med dem hem och skita i de aktiviteter jag hade stipulerat för dagen. Det är 15 dagar sen jag sist träffade en vän och det var min äldre kusin som jag träffade på Arbetsförmedlingen. Först åt vi bara mat ihop i stan. Sen gick vi och handlade på Systembolaget. Sen när vi väntade på våra respektive bussar så med lite tjat övertalade han mig att jag skulle hem till honom och där så gjorde vi knappt något annat än att dricka och spela 360. Jag har inga problem att umgås med folk för det kan vara riktigt kul och stimulerande men jag känner ändå inget sådant behov av det som andra verkar göra.

Ja, i skolan får man ju sin dos socialt samspel med andra under hela dagarna så då förstår jag att man knappast orkar med någonting annat. Själv praktiserar jag just nu på ett bibliotek och då man går hem för dagen är man helt utmattad av just den sociala interaktionen med människor, man blir nästan utbränd.

Där kommer du fram till en slutsats som är intressant och som jag själv funderat kring en tid. Ibland stannar jag hemma ifrån praktiken eller min dagliga verksamhet för jag verkligen saknar orken för att umgås med människor runtomkring mig, vilket leder till en ond spiral. Slutar bara med att jag isolerar mig och inte går utanför lägenheten alls eller träffar en levande själ. Förut då jag var arbetslös och gick hemma hela dagarna kunde jag vara inomhus hela veckan och sedan gå ut en dag på helgen för att träffa vänner. Satt bara framför datorn, såg på filmer och läste böcker i princip medan hela mitt sociala liv blev lidande.

Senaste sommarlovet tror jag inte att jag i huvud taget såg till att träffa en enda person. Satt hemma men mestadels vad jag ute, cyklade en hel del. Sen läste jag en del, tror det blev 5-6 böcker det lovet. Sen så spelade jag en hel del och såg på film. Uppskattar även att gå runt ensam i göteborg, rätt skön känsla, kan strosa runt som jag vill. Brukar vara så att jag tänkt köpa något, gör det och sedan går jag runt, kanske sätter mig och äter någonstans och betraktar människor. Tror nog att det inte är helt standard att göra så som 18-åring faktiskt. Dessutom har detta förbättrat det sociala samspelet ironiskt nog, för jag är tvungen att ta kontakt med folk om jag ska köpa något eller fråga något. Jag måste ta beslut själv, detta har hjälpt mig mycket, jag har inte så stora problem med oväntade konversationer längre.

Personligen föredrar jag att vara själv och tycker oftast att det inte är värt att vara med andra.
Men LSS o de anser ju att det är sjukligt så jag måste träffa folk nånting varje dag.
Tycker det räcker att jag bor hos min farbror, fast det är ju kul att vara i en bildateljé (vilket jag är två gånger i veckan), men hälsogruppen och matgruppen är inget jag direkt längtar till.
Roligt nog har jag en pojkvän och han är den enda jag verkligen gillar att umgås med, men så har han social ångest och flera drag av autism.

Brukar AS som är ute och går se saker överallt som dom tänker på? Exempel ett träd där, tre flaggstångar där, olika flaggor på dom där stångarna, en blomma här, en bil där, cyklar, rinnande vatten, ankor som simmar, parkering med tre bilar och stigar i snön är intressanta bla, bla bla och på stan är det människor, trottoarer, tegel, grus duvor och fan allt?

Jag gör det iaf.

Jag brukar lägga märke till annorlunda saker.

Jag ibland stirra jag på folk och ger nästan aldrig ögonkontakt.

När jag var yngre och såg en bokhylla med ett uppslagsverk slog jag alltid upp samma sak och läste om det. Blev glad över olika sorters uppslagsverk eftersom det alltid stod lite annorlunda om just den saken i olika sorters uppslagsverk. När jag blev äldre ägnade jag ungefär ett år med datorn och gick in i minsta detalj om denna sak. Kan tilläggas att det är en ganska oviktig sak. ?

Enbart puckat beteende eller Aspigt?

En gång när jag praktiserade på ett vårdboende där cirka 15 äldre bor i cirka 1-5 månader i olika rum för att bli friska så var det en äldre dam som ville ligga själv i rummet. Jag gick till chefen och berättade hon sa
-Ja, vi kanske kan fixa det.

Jag ville hjälpa till och gick runt och funderade och samlade fakta och kom fram till att det dagen efter skulle komma två nya och en skulle åka hem. Vem som helst kan inte ligga i samma rum som en annan men om man flyttade runt 5 personer innan de två nya kom så skulle tanten få ett eget rum. Skrev ner flyttarna och vilka personer som skulle ligga i vilket rum på ett papper med pilar och nr på rummen och kände mig smart.
Jag tog mod till mig och gav lappen till chefen. Hon sa inte mycket och jag kände mig nöjd men kanske var det nåt fel ändå?
För det blev inget flyttade av äldre och tanten fick ligga kvar i rummet med en annan. Min nya arbetsuppgift dagen efter blev att plocka smuts under naglarna på en halvt nerdrogad sovande gubbe, mycket äckligt.

Det var väl helt enkelt så att det skulle bli för bökigt att flytta runt alla innan morgondagen? Eller rättare sagt att chefen ansåg det onödigt?