Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Men jag förutsätter att du hittat bilderna på olika Aspergersidor. Varför, menar du, skulle de sidorna låta sig representeras av de "svåraste fallen"? Brukar inte intresseorganisationer vilja visa att "i grunden är vi som alla andra", "det syns inte utanpå" o.s.v.? Gör man det genom att välja ut underligt stirrande individer som representanter?

Och dessutom tycker jag att du utgår från det som ska bevisas. Du vet ju redan vad personerna "lider av". Det är klart man kan se likheter då. Vill du verkligen testa din aspiesensor får du väl be någon blanda bilder på för dig okända personer, varav några har (svårare) Aspergers, och se om den funkar då.

Kanske dom har fel bild av hur en vanlig Asperger ser ut...
I andra länder så är inte Asperger något som är jätte känd och därför får kanske bara dom svåraste fallen diagnosen, dom andra klassas bara som "blyga" eller "geek".

Men verkligen, ni ser ingenting annorlunda på dom personer?
Det är inte så att jag tänkte innan jag såg bilderna att Asperger skulle se annorlunda ut, det är efter jag såg bilderna som jag började tro det och undra lite grann.
Kollar jag på bilder på personer med ADD så ser jag ingenting konstigt då.

Jag tror syftet med de bilder du länkat är att visa att aspergare ser ut som vem som helst. Att de stirrar är nog för att det är ett porträtt och de fokuserar rakt in i linsen, då ser det lite stirrigt ut. Samma att förmodligen så är de inte i något särskilt utmärkande sinnestillstånd när bilderna togs, därav det mystiska leendet.

Flera av bilderna var ju affischer för intresseföreningen Asperger East Anglia. Det förefaller underligt att denna skulle ha en felaktig uppfattning om hur en person med Aspergers syndrom ser ut. Hur svår Aspergers man måste ha för att få diagnosen i Storbritannien vet jag däremot inte.

Nej.

De borde vara samma grad av aspighet där somm här i sverige för man utgår väl från DSM kriterier där som här eller?

Ja, men olika länder är olika strikta i hur allvarliga symptom man måste ha för att få diagnosen.

Ett liknelse exempel vore att om svensk sjukvård bestämmer sig för att vid 38c så ska du anses ha hög feber, medan england bestämmer sig för att du ska inte anses ha hög feber förens vid 39c och en person med 38.5c kommer in, i sverige säger dom hög feber medan england säger bara vanlig feber så att säga. På samma sätt blir det vid bedömningen av asperger symptomen, sverige sätter diagnosen redan vid lindrigare symptom medan andra länder kräver svårare symptom för diagnos.

Många med asperger tycker ju om att vara ensamma vad jag förstår. Jag kan ibland tycka om att vara ensam men tycker samtidigt om att dricka bärs o festa med polare. Det finns mycket annat som tyder på att jag har asperger men kan man ändå tycka om att festa och sånt?

Att ha Asperger och tycka om att vara ensam är inget konstigt, fast man bör påpeka att den ensamheten och isolationen inte är lika allvarlig som för folk med Schizotyp Personlighetsstörning. Aspies behöver ofta ensam tid för att inte bryta samman av allt socialt samspel, man behöver helt enkelt tid för att smälta intryck och ladda batterierna. Så, med andra ord tycker man om att umgås med folk och så, fast man har en lägre ribba för hur mycket man orkar med social interaktion.

Just det tycker jag stämmer in väldigt bra på mig. Jag vill vara med kompisar fast till en viss gräns. Ofta vill jag bara koppla av helt själv på kvällen och kolla film mm.

Betyder inte att du har asperger dock. Du kan ha en sådan personlighet bara, för att ladda upp så behöver du vara själv.

Jadå visst kan du tycka om att festa fast du har asperger. Jag själv tex spenderar de flesta vardagar ensam i min lägenhet. Inget fel med det, jag gillar att bara ta det lugnt och vara för mig själv efter en dag på jobbet. Framför allt när jag har behövt att umgås med mycket folk på arbetet. Bara vara för mig själv och ta igen mig typ. Sedan när helgen kommer däremot så vill jag umgås med mina kompisar samt bli rejält jävla onykter.

På tal om annat. Någon här med diagnosen som har något att säga om amfetamin? Jag älskar det iaf, känns som att alla sociala problem man har bara försvinner och man blir sitt riktiga jag för en stund. Alltså det där riktiga jaget som skulle funnits om man inte hade sociala svårigheter. Någon som håller med eller ej?

Ja, jag är precis likadan själv. Umgås uteslutande bara med vänner någon enstaka dag i veckan, annars pratar jag med dom på MSN eller i World of Warcraft.