Citat:
Ursprungligen postat av Kewlspetspenna
Jag vore tacksam om ni som fått diagnosen kunde berätta:
På vilket sätt era empati-svårigheter yttrar sig?
Till vilken grad kan ni greppa ironi?
Är eran humor helt frånvänd jämfört med vad era vänner eller gemene man tycker är kul? (finner ni tex. sitcoms roliga?)
Svårt att veta vad jag ska säga göra i situationer när någon mår dåligt.
Lägger mindre vikt vid känsloargument. Jag ger mig inte i diskussioner förens de har bevisat att man har fel eller att jag känner de förstått vad jag menar.
Svårt att komma på mer.
Jag fattar ironi bra, det syns ofta i ansiktet och märks i tonläget på folk. Om ironin är väldigt subtil så kan jag känna mig lite
Jag kan se väldigt långsökt ironi ibland.
Min humor är lite annorlunda, tycker inte sitcoms är särskilt roliga. Speciellt den typen av sitcoms som vänner är sega, two and a half men är bättre, rätt skoj. Jag kan har väldigt roligt åt ord, typ blåslampa som blir blå-slampa eller handhavande som blir hand-havande. Tycker då att det är kul att skapa tvetydigheter med sådana ord i meningar.