Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Jaså. Jag själv är urusel på instrument, men det beror väl på min kassa motorik, men det kanske du själv har också, man kan göra mycket bara man är intresserad av det!

Jag har kass motorik ja. Ja intresset har tagit mig extremt långt. En del blir förbluffade när jag säger att jag bara spelat piano i drygt 3-4 år.

Har tagit baslektioner i nästan 10 år men slutade nu gymnasiet så jag slutade med dem med. Hursomhelst så gjorde mitt pianospelande att jag blev mycket bättre på att förstå musik och hjälpte mitt basspelande extremt mycket.

De sista åren har nästan bara inneslutit experiment där jag prövar teorier både med egna improvisationer och med kända låtar. Jag har skapat ett helt eget logiskt system av stödlinjer och "regler" som jag kan använda vid improvisation. Visst böjs de om jag har text och ska göra något utöver mitt vanliga lekande men är numera för lat för att skriva text i synnerhet då jag inte kan sjunga så jag kan sitta i flera timmar och improvisera fram melodier som jag sedan använder för att komponera hela instrumentala låtar.

Känns som sagt numera ganska meningslöst att skriva texter då jag ändå inte har en sångare tillhanda. Min musik är lite konstig då en hel del låtar är en konstig hybrid av pop, jazz och klassisk så dessa låtar används aldrig i de grupper jag varit med då är det oftast rockabilly eller metal som gäller.

Men har funderat på att någon gång i framtiden när jag fixat högre kvalité på ljudöverföringen så ska jag kontakta någon sångare jag känner och spela in det helt för min egen skull. Kanske publicera lite låtar online för att se om det blir någon form av respons.

Någon med asperger som sysslar med att tillverka spel?

Det tror jag. Finns ju t.o.m. en folkhögskola för människor med AS/HFA som vill jobba med spelutveckling, så det finns ju tydligen efterfrågan.

Har även läst att Aspergare är överrepresenterade i IT så det gäller troligtvis även spelutveckling. Vet själv en snubbe som påbörjat en spelanimeringskurs.

Funderat lite på detta. Det hela började med att jag blev anklagad för att ha aspergers av ledaren på komvux En lärare ville inte undervisa mig då jag skulle ha detta. Fattade ingenting och drog iväg ett samtal till samtal till morsan som medgav att syrran nyligen blivit diagnostiserad med detta. Komvux hade med andra ord blandat ihop mig med henne.

Det jobbiga är att detta sitter i för mig. Var väl någorlunda nojig över att jag hade något liknande innan, och när syrran tydligen har "skiten" så har det fuckat upp mitt tänkande. Jag tror att det har blivit någon placebo-effekt Har börjat fundera efter så jävla mycket när jag ska prata, hur jag ska formulera mig, lite som att kroppen känner att det är något jag borde ha problem med.

Det blir även betydligt värre när jag pratar med någon jag känner (). Extrajobbar mer eller mindre med att intervjua folk via telefon, vilket inte brukar vara några problem. Men om man ringer upp barndomspolaren sedan 17-18 år tillbaka så kan det ta stopp. Problemet är oftast inte att inleda eller prata vidare, utan att avsluta samtalen.

Utöver det så vet jag inte om jag har några speciella symptom. Har inga direkta specialintressen och var väl en medelmåtta i skolan (mest beroende på att jag inte kände någon motivation. Kände även att jag kunde vara bättre än alla om jag väl skulle försöka, vilket brukar vara en vanlig känsla ) Har en dålig tiduppfattning om det är ett symptom...

Gör jag olika test så får jag runt 16 av 72 eller nå sånt, men det känns som att något är snurrigt trots allt. Men får jag bara till själva kommunikationen bättre så bör det inte vara allt för livsmärkande.

Vad tror ni?

Edit: Ska väl tilläggas att jag troligtvis uppfattas som lågmäld men artig. Är inte den aggressiva typen utan kan smälta in i de flestas sällskap. Ska väl även tilläggas att jag inte drar mig ifrån sociala träffar etc, åtminstone inte med lite alkohol innanför västen Har även läst att aspergare försöker leva så rutinmässigt som möjligt (vilket jag troligtvis skulle behöva lite mer av), men jag är rätt slapp av mig på den fronten och gör det som infaller. Tycker mig även vara en god personkännare, rent psykologimässigt då jag brukar ägna mig åt att kolla hur andra beter sig Kan mer eller mindre alltid se på en person vad den egentligen känner (tror jag åtminstone)

SP3: Det finns inte någon här som direkt kan diagnostisera dig. Varför vill du ens ha en diagnos? Det hjälper dig föga i livet. Fråga Rakii. Det verkar vara en smart kille, men hans diagnos verkar inte ha hjälpt honom mycket i det sociala livet, vilket också är det som mest urskiljer aspies från icke-aspies. Det är ett I-landsproblem utan dess like, det här med diagnoser, så lev ditt liv utan att tänka på vad för slags namn du vill ha på din identitet, och säg åt din idiotjävel till lärare att du inte har fått diagnosen Asperger Syndrom. En diagnos som delas ut fel till mer än hälften av patienterna.

Jag fick min autismdiagnos (högfungerande) i slutet av april. Har dock ännu inte greppat det och dessutom tycker jag det räcker med diganoser... en till liksom.

Låter ju i princip som mig, pratade faktiskt nyligen med min morsa, om mitt liv, hur jag haft det och att jag vill kolla med BUP om någon diagnos. Grejen är, att de inte sett mig som någon konstig person. Fast jag vet själv att jag var det. Jag förstod inte saker, jag hade det svårt, har det svårt socialt, och så vidare. Men en diagnos kommer hjälpa mig väldigt mycket! För det känns så jobbigt just nu, känner mig socialt, eller i det stora hela helt efterbliven, så om jag får en eller flera diagnoser skulle jag nästan bli glad, haha. Nej men seriöst, det kommer liksom bli en lättnad att få veta varför jag betett mig så annorlunda (mest innerligt). Tack för svaret förresten


Jag läste några tidigare inlägg om intressen, hobbys som tagit extremt lång tid att lära sig... Har det något med asperger eller någon annan diagnos att göra tro? För grejen är att jag har ritat i hela mitt liv, och har i princip ritat varenda dag. MEN, jag är fortfarande inge vidare bra. Helt sjukt. Många klasskamrater som bara helt plötsligt fått intresset för ritandet eller ritar någon gång ibland är till och med bättre. Kan de vara möjligt att alla dem bara är talanger? Känns ju lite ologiskt sådär. Känns så j*vla jobbigt att ha ritat i hela sitt liv, och så ser man någon annan, som man vet, inte ritar mycket eller börjat ganska sent med intresset är bättre. (Jag vet ju i och för sig att man lär sig olika snabbt, men i mitt fall har det tagit extreeeeemt lång tid och jag är fortfarande inge vidare).

En diagnos kan hjälpa mycket ifall man har problem i arbetslivet pågrund av asperger, för då får man hjälp genom LSS och Habiliteringen(eller likgiltigt) där man får terapier osv. Sen får man också aktivitetsersättning/sjukpension från försäkringskassan med bostadsersättning upp till 91/93%. Så en diagnos hjälper en hel del personer rätt så mycket här i Sverige.

Ni aspiesar, gråter ni med tårar? För annars skriker man ju bara. Tårar är helt unikt för människan. Inga djur gråter.

Vad är baslektioner och basspelande? Är det nåt instrument som heter bas?

Jepp, är ett stränginstrument (eller flera egentligen), finns även bastuba.

Men med "bas" så åtsyftas oftast elbas