Citat:
Ursprungligen postat av Apocrypha
Det jag undrar är om sällskap ger något. Eller om de lider av att bli isolerade.
Alltså både behovet av att ha relationer till andra människor och att umgås med dem.
Eller om de blir isolerade bara på grund av att de inte har någon enastående social kompetens. Och kanske tycker det blir lättare att skita i att umgås med andra för att det blir massa jobbiga missförstånd.
Alltså både behovet av att ha relationer till andra människor och att umgås med dem.
Eller om de blir isolerade bara på grund av att de inte har någon enastående social kompetens. Och kanske tycker det blir lättare att skita i att umgås med andra för att det blir massa jobbiga missförstånd.
Citat:
(Jag kliver in och på här och retoriserar mot bakgrund av en del Ni är inne på redan; ni som alltså har en annan, inte minst, (nät-)erfarenhet än jag med 10 ggr resp. 100 ggr fler inlägg än jag på flashback)
Ursprungligen postat av Rakii
Beror till stor del på vem personen är, bara för man delar symptom eller diagnos är man inte av naturen spegelbilder av varandra. Jag själv har några vänner som jag träffar ibland, mest för att dom vill men jag hade nog klarat mig ganska bra utan. Vad gäller sociala saker i samband med shopping eller gå till psykologen är rentav utmattande för mig, känner mig ofta som ett miffo som inte platsar in i världen. Kan mycket väl vara därför som jag söker mig bort ifrån samhället.
Precis. AS-folk (utan att säga att jag har AS - ni kan ju försöka "lista ut..."; jag kan säga som så att jag har rätt skaplig insyn, om man nu kan ha det(?)...) kan trots allt vara, inte radikalt, men rätt så annorlunda och, inomledes, apart särpräglande. Jag vill bl.a. bara påpeka och berätta om att det på t.ex. det största AS-forumet alla kategorier i Sverige, AspergerForum (bildat hösten 2005 ca), råder ganska markanta skillnader på personernas karaktärer, beteendedrag och beteendemönster, socialiteter, intresseområden osv., likväl finns vissa gemensamma absoluta karakteristika nånstans. På ett sätt är det lite corny och märkvärdig stämning där, för en utomstående en närmast överpretentiös (Björn Ranelid skulle i delvis bemärkelse platsa vad gäller "intellektuellt social performance"...) anda där: på ett sätt "får du vara dig själv som aspergare/aspie" (förutsatt att man förstås håller sig inom forum-reglerna och forumets netikett etc; folk är och blir bannade och avstängda även där, som på Flashback), samtidigt som det ändock närapå är en sorts ren "neurotypisk-artad"(?), lätt icke-aspergerifierad, social kontroll och styrning indirekt. Pratar du ex.vis något för mycket annorlunda (inte off topic-annorlunda alltså) med ett eget språksätt, i en egen ~stil och förmedlat via ett slags eget beteende s.a.s., så får du också höra det rätt snart inte minst ifrån, bland dem, ett par tre stycken (som f.ö. har flest inlägg - och varit medlemmar längst tid; ingen över hövan tolerans där...), med snarlikt ifrågasättande. Väldigt snart, många gånger, får du också höra och förstå - även om du har/haft AS-diagnos, av arten markant, påfallande etc, i en herrans massa år - att du "nog" är ett s.k. troll(!). Ingen pardon på AF således många gånger. Och Moderatorerna på AF verkar också hålla dessa "med starkt inflytande-rävar" om ryggen. Jag vet åtminstone 5-10 personer som på så sätt, genom denna forum-jargong, och pga. denna orsak stötts bort alternativt behövt välja andra vägar än just sveriges största aspergerforum trots att de själva har AS och egentligen vill samtala med andra AS-människor i någon mening.
En viss åtskillnad och disparation i en mer eller mindre betydande del av AS-sfären existerar således.
Det är m.a.o. inte alldeles transparent och uppenbart hur aspergare lever och har det och då (och då just) socialiserar, och vad som karaktäriserar en asperger-person;
hur en aspie beter sig socialt vs vad som däri är "självvalt" eller inte.
Det finns beteende-"attribut" och karaktärsdrag som är tämligen common sense-mässiga, och det finns motsatsen, klart, på nåt sätt.
Behöver jag påtala att vi har (Rakii eller någon annan har nog varit inne på det tidigare under denna tråds historia; jag såg och kom in först på denna tråd i förrgår, och har ännu inte läst tillbaka historiskt här; måhända klampar jag på lite för beskäftigt redan...) chefsöverläkare och professorer i vårat samhälle som är diagnostiserade och lever med AS, och som även arbetar ute bland icke-aspergare, och då i för någon (social) mening behöver eller nästan måste vara sociala s.a.s. Men/Och det finns likaledes förtidspensionerade/sjukpensionerade, helt isolerade och andra, dylika, aspergare (och detta inte företrädesvis i kombination) - och som socialiserar på annat och andra sätt. Hos vissa aspiesar kan det t.o.m. vara det omvända. Och vilka av vanliga, neurotypiska professorer är företrädesvis, eller alls!, sociala...
Några delvisa AS-tankegångar...
__________________
Senast redigerad av Metonymen 2011-01-11 kl. 19:59.
Senast redigerad av Metonymen 2011-01-11 kl. 19:59.