Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Jag har alltid hamnat i konflikt med folk dessutom har jag aldrig varit intresserad av skolan. Har ingen som helst utbildning men kommer från en välutbildad och bildad släkt och är uppfostrad med en viss "stil" så jag framstår knappast som blåst. De flesta brukar uppfatta mig som både bildad och skärpt.

På dagarna sysslar jag med träning, hushållssysslor, internetshopping, några timmar av ett kinesiskt MMO eller lite Nintendo DS ibland. Följer med i alla världsnyheter via internet och diskuterar på forum i perioder. Dock hatar jag egentligen forumdiskussionerna och väntar bara på den ofrånkomliga avstängningen som hindrar mig från att "kasta bort" tid på att ge utlopp för mina tankar och idéer på internetforum.

Jag får tiden att gå. Nån dag ska jag ta mig utanför dörren på allvar och resa längre bort än bara min egen stad eller Stockholm som jag besöker emellanåt. Vet inte vad jag vill ha ut av livet förutom kärlek, sex, kläder, sociala sammankomster och meditativt lugn.

Jag har inget egentligt specialintresse och att kanalisera min begåvning i någonting blir svårare och svårare med åren. Jag är brett begåvad men att göra något av denna begåvning känns svårt. Så mitt mål är helt enkelt att träffa en annan människa att älska.
Jag lever på ett arv från min morfar, generösa föräldrar och 13 000 efter skatt från Försäkringskassan varje månad. Jag har det rätt gott ställt men ensamheten och längtan efter "nästa steg i livet" är påtaglig. Jag behöver göra någonting som ger mig möjlighet att träffa den rätte.
Allt känns bara tråkigare och tråkigare. Vet inte var jag ska börja. Ingen hjälp finns att tillgå förutom "CP-stöd" för lågfungerande vilket i praktiken innebär att man går på samtal med en vårdassistent eller staplar lådor på ett lager någonstans.
Den typen av "stöd" är bara negativt för mig, det skadar mig istället för att hjälpa mig. Det får mig att må dåligt därför skulle jag aldrig någonsin söka den sortens värdelösa "hjälp".
Den hjälp jag egentligen behöver är ett ögonkast och ett leende. Jag måste träffa någon.

Hur gammal är du?


Hur många av er har andra psykiskaproblem i tillägg till aspergerdiagnosen?

Jag är 25 (men ser ut som 20). Har nog en del tydliga psykiska problem jag dragit på mig pågrund av att mitt liv varit stökigt och jobbigt.

Fick dystymi samtidig som min AS-diagnos.

Borderline personlighetsstörning, narcissistisk personlighetsstörning, OCD m.fl.

/ edit: har förstås asperger diagnostiserat också.

Jag garvade åt ovanstående, för jag kom & tänka på att detta försökte jag i min enfald förklara för min 'teraput', men han satte istället ofrivilligt griller i huvudet på mig genom att referera till sitt 50-tal, där vänskapsrelationer i stort sätt var såhär aspiga under den tiden t.o.m för den tidens neurotypiska YTLIGA, inga kompiskramar eller hatade barndop's invitationer, inga stödsamtal vid andras svåra!? relationskriser

men vi får inte glömma att för att vi ska få en partner måste det börja med jobbiga vänskapsrelationer på deras moderna vilkor - facebook/sms/skratta med dennes vänninor/samt 3 dater och sedan ska det gå över till nått mer har jag hört på omvägar, stjälv har jag dock bilden av att det är mycket enklare att fastna i rollen som ett sällskapsdjur som aspergare, speciellt om man föredrar honor, då det förväntas att karln ska uppvisa farliga kvaliter och ta intiativ till stereotypa aktiviteter för att det just ska kunna övergå till det där som kallas känslor
stjälv är jag smått likgiltig inför denna framtid innan jag ens försökt, det kan gott ochså räcka med 1 lösaktigt samlag, mina fritidsintressen, samt få jobba hårt med det jag är bra på..komplement nog för både kärring & vänner ifall det skulle kärva sig
just nu sitter inte jag..däremot några neurotypmännirskor ute i världen med en Black & Decker borrmaskin tryckt emot halspulsådern till tonerna av Östen med Restens 'Hon Kommer Med Solsken' och överväger att trycka in den röda knappen utifrån hur ensamma dom känner sig, deras problem är dom är födda med egenskapen att tillåta sig ha för stora förväntningar på hur vuxenlivet ska vara utifrån vad dom har fått höra hur det ska vara

Jag har nedsatt empati skulle man nog kunna säga. Jag blir inte berörd av andras beskymmer, jag förväntar mig att man tycker synd om sig själv, men inte att andra ska göra det med en. Jag förväntar mig inte att någon ska bry sig om mina beskymmer så varför skulle jag bry mig om andras.
Har inte direkt någon empati för djur egentligen, jag äter kött och därför anser jag att jag inte har någon rätt i att tala bestämma hur folk behandlar sina djur. Men en kul grej är att jag hade innan, lite fortfarande men det har avtagit, fåglar som specialintresse. Därför har jag av någon anledning sympati för fåglar. De är majestätiska djur och väldigt intelligenta. Jag tycker det är hemskt när en fågel har flugit in i ett fönster och dött. Jag anser dessutom det är hemskt att stoppa fåglar i burar, där de inte kan få flyga.
Men andra djur berör mig inte så mycket.

Jag känner så för sköldpaddor och andra utvalda djur.

Hundar, katter osv berör mig inte överhuvudtaget.

Jag känner för djur i allmänhet, i synnerhet katter men jag har ett visst mått av empati för alla djur.

Funderar lite på om en släkting eventuellt har en lätt AS och har fått många intressanta infallsvinklar ifrån den här tråden. Ett ord som används rätt flitigt här är "intelligenskurva". Jag har försöka googla det, men får då bara upp begreppet som en fördelningskurva över intelligensen i en population. Vad betyder det i det här sammanhanget?

Av principskäl upprörs jag över dålig behandling av djur, ev. djurplågeri. Ingenting jag stödjer, uppmuntrar till eller är tyst om, om jag hamnar i en sån situation.

Men det är bara av principskäl...

Att en person kan vara exeptionellt begåvad på exempelvis språk, eller matematik (eller vafan som helst) samtidigt som personen (återigen exempelvis) inte kan underhålla sin egen hygien.

En ojämn begåvningskurva där personen är extremt duktig på något men samtidigt extremt dålig på något annat, de hör inte ihop med varandra helt enkelt. Förmågan att vara i princip utvecklingsstört dålig på något men samtidigt otroligt talangfull på avancerade saker...

Behöver förstås inte vara alltför extremt heller...