Citat:
Ursprungligen postat av cnash
Aspes är svåra människor, de jag träffat. Ni som skriver i tråden verkar ha så pass lindig dos av det så att ni kan beskriva era problem i alla fall, och dessutom kan ni förstå varför ni blivit illa bemötta och vad ni gjort för fel i kontakten med era medmänniskor.
Annat är det men den stora massan av dom, dom som jag träffat, dom som bekanta till mig träffat, och dom jag läst om.
Aspes är otroligt sega och känslolösa, dom känns nästan mer som robotar än som människor, vilket gör att man behandlar dom därefter. Det kan ta hundra år för dom att förklara hur dom mår eller vad dom vill göra, dom tittar inte på dig, och dom vet inte varför dom inte kan titta på dig heller, det är tack vare deras anhöriga som dom får sina dagliga verksamheter och sina gruppboenden, dom själva kan oftast inte alls förstå vilka problem dom har.
Dom har stor brist på empati och inlevelseförmåga, dom vill att livet ska vara en mattebok där det bara går att göra på ett eller två sätt och alltid lyckas med dom sätten, alla gånger. Exempel: om en aspe frågar dig hur han ska ta kontakt med tjejer så säger du bland annat “fråga henne vad du gillar”. Då kommer han att fråga tjejen allting, gillar du spagetti, gillar du att bada, hela tiden, och blir hon irriterad så kommer han komma tillbaka till dig och säga “hallå, du sa ju att det funkar att fråga vad hon gillar, men det gör inte det, hon blir irriterad på mig”.
Säger du till honom “titta på henne, men inte för mycket, titta när det passar” så kommer han bli galet förvirrad och inte veta alls om han ska titta på henne hela tiden eller om han ska låta bli helt. För han är livet med andra människor och i samhället svårare än den mest invecklade Pythagoras satsen, som han löser med glädje så fort han lärt sig mönstret. Han är inte alls dum, han är väldigt allmänbildad och kan hela Sveriges konungalängd utan till, men han klarar inte av retorik eller hur man ska titta, gå och prata med andra.
Aspes är de flesta jobbiga att umgås med, för oss normala så tar det på krafterna att hela tiden behöva förklara saker för dom som man gör till barn eller till såna som inte kan så bra svenska.
Frågar du honom “är du ledig på lördag?” så kommer han bara svara ja, utan att förstå att du undermedvetet menar “om du är ledig på lördag så kan vi väl träffas som vi pratat om”. Han missar allt som inte är på orden, och han förstår inte underförstådda budskap, inte ens när dom är uppenbara. Aspes sårar därför andra utan att mena det, och dom blir omvänt också sårade av dig trots att du inte menat det, dom reagerar inte likadant på den konversation du för med andra människor, som du och andra normala är vana vid. Du måste hela tiden förklara och förklara, och när du inte orkar umgås med honom längre så förstår han inte varför, ni hade ju genemsamt intresse, WoW och CounterStrike.
Men det är tur ändå att svensk rymd- och klimatforskning går framåt, där har vi en framtid för dom. Där kan dom sitta och gotta sig i tabeller, satellitfoton och diagram, utan att behöva vara empatiska eller möta andra människors blickar, gester eller tilltal. Dom kan till och med rädda den här planeten från natur- och miljökatastrofer, det kan inte vi vanliga emotionella nattklubbsbesökare och sommargrillare.

Bästa och mest korrekta inlägget om asperger jag läst hittills, förutom mina egna då.
Aspergers är jobbiga att ha att göra med, allt du skriver stämmer in på alla aspergers jag träffat. Segheten och oförmågan att kommunicera empatiskt och känslomässigt gör att jag får lust att slå dem på käften.
Många som skriver här och försvarar asperger som extremt osynligt, högfungerande, förvränger verkligheten. Asperger är inte ett osynligt handikapp, det är en i högsta grad synlig, genetisk defekt. En hjärnskada som går att påvisa med medicinska tester och som lika gärna kan betraktas som ett permanent sjukdomstillstånd.
Många aspergers framstår i ögonen på okunniga snarast som lätt utvecklingsstörda, efterblivna. Kroppsspråket, blicken, det sega ofta sluddriga talet bidrar till detta.
Vissa aspergers ser ut som mim-dockor, de vrider långsamt på huvudet likt pantomimartister eller marionetter, med ansiktena låsta i små otydbara leenden och ögonen glasartat stirrande, innan de med den mest sävliga, tröga röst börjar prata alldeles för högt eller säga opassande saker som får folk runt omkring att vända sig om och titta.
När det gäller WoW och TV-spel finns det dock mängder av socialt misanpassade att finna där, som inte har tillstymmelse till AS. Sålde mitt eget WoW-konto för ett tag sen men under den tid jag spelade märkte jag att väldigt många som spelar det spelet är deprimerade, misslyckade, trötta i verkliga livet men däremot inte efterblivna när det gäller kommunikation. Verkar också vara många nördar som inte har AS där, de med AS märks rätt tydligt i sitt extremt rigida sätt.
Finns också nördar som verkar befinna sig i gränslandet, de gillar tabeller och annat men de verkar ha socialt aktiva liv och träffsäker humor som inte skulle kunna vara asperger.
En typisk WoW-guild består av en eller ett par aspergers, 15 arbetslösa eller småknegande och deprimerade ungdomar med kvartslivskris, 10 pretentiösa studenter som kombinerar hardcorespelande med medicinstudier och deltidsjobb, en 40-årig ärkenörd, en elitidrottsman som är med i sitt lands judolandslag och är marknadschef på sitt företag, en 25-årig advokat, en 35-årig börsmäklare och en 28-årig musikalartist.
Av dessa är ungefär hälften såna som sysslar med nördiga saker eller är "gamers" rent allmänt och har spelat vartenda fantasyonlinespel etc, men den andra hälften är det inte.
Aspergers är inte överdrivet vanliga egentligen.
Även i datorspelsvärlden verkar aspergerfolk vara en minoritet, många udda och excentriska eller lata och deprimerade människor där men de flesta inte åt aspergerhållet, trots allt.
Däremot verkar aspergers faktiskt vara överrepresenterade bland högre akademiker och forskare, såna som aldrig går utanför sin lilla forskningsvärld. Vindögda professorer med gummistövlar och oljerock.