Citat:
Ursprungligen postat av
N.Armstark
Hur känns det nu när MånsPetter själv har bekräftat i boken att turnen ställdes in för att han kastade bandet under bussen?
Att det nu har blivit så här och att han har berättat det på det här sättet visar framför allt en sak: att ni i flera månader har försökt att göra det ännu värre och blåsa upp det ännu mer än vad det egentligen är...
För det första bekräftas det i artikeln att det varken berodde på bristande efterfrågan från publiken eller arrangörerna. Något som ni i månader har försökt framställa som den främsta orsaken och sanningen.
Det berodde uppenbarligen främst på att hans musiker hade sagt nej, och att det utan veckolånga repetitioner med andra musiker skulle ha krävts för att leverera den vanliga kvaliteten. Veckolånga repetitioner under den värsta tiden av rättstvisten och därefter. Det är helt förståeligt att han mitt i denna mardröm hellre ville tillbringa sin tid med sina barn och annat.
Citat:
Och enligt honom var det inte bristande intresse från publik eller arrangörer som låg bakom beslutet – utan en spricka mellan honom och hans kompband The agreement.
Måns Zelmerlöw blev kallad till ett möte där hans manager Helene Wigren enligt Zelmerlöw sa:
”De som har tackat ja, vill inte spela med dig längre. Om vi måste ta in ett helt nytt band kommer det krävas flera veckor av repetitioner för att hamna på den nivå du vill ha.”
https://www.expressen.se/noje/sprickan-mellan-mans-zelmerlow-och-bandet/
Jag tycker däremot att det är sorgligt och tragiskt att hans vänner tolkade hans uttalande som att han ville kasta dem under bussen. Som man kan utläsa av citatet ur boken var det definitivt inte hans avsikt:
Citat:
”Under våra tjugo år tillsammans har jag absolut gjort bort mig ibland men inte på något allvarligt sätt. Förrän nu. Det måste vara därför de tror att detta är medvetet. Att jag velat dämpa mitt eget fall genom att hänga ut mina bästa vänner. Jag hade hellre tagit mitt liv.”
Måns Zelmerlöw skriver att han ”bönade och bad” att de skulle försöka släppa ”besvikelsen och stridsyxan”.
”Jag läser alla tre svaren, men vet inte hur jag ska reagera längre. Kommer vi hitta tillbaka till varandra efter det här? En av dem skriver att jag borde bli en bättre människa och åka till Baravara.”
Och hur det ser ut mellan dem just idag, drygt ett år senare, är oklart – kanske har de hunnit reda ut saken sinsemellan under tiden. Det har ju hänt mycket under tiden. Och några av dem uppträdde på samma evenemang som han i slutet av maj, och det såg inte alls ut som om de kategoriskt undvek varandra. Eller så har de uttryckt sig helt normalt om honom i intervjuer. Och som Lazydell skrev följer de honom fortfarande på Instagram, så hur det ser ut idag kan man inte säga med säkerhet utifrån.
Att gamla vänner efter en 20-årig historia till slut beslutar sig för att blicka framåt och begrava stridsyxan är inte ovanligt, oavsett hur mycket vissa här än önskar att konflikten ska pågå för evigt. Vi kommer säkert att få se någon gång om de har funnit varandra igen, vilket jag personligen hoppas.