Den STORA tråden om hjärnans koppling till själen [sammanfogad /mod]

Lugna ner dig.
Jag har inte sagt att du propagerar för motsatsen.
DU anklagar MIG för motsatsen. Jag visar att jag med mitt resonemang om medveten närvaro INTE ”lever ett ganska traditionellt västerländskt, stressigt och ytligt liv”, att jag INTE ”lever utan rus av lycka och insikt inom mig”. Jag visar att jag har en annan inställning än livets ytliga utan att blanda in religion, andlighet, själslighet eller vad du vill kalla din djupare sanning..



Varför blir du provocerad av ”Andlighet”? Jag använder ordet synonymt med ”immateriell”, som motsats till det jordliga, materiella. Om jag missuppfattar dig får du förtydliga vad du menar med:
”det FINNS en djupare sanning”, ”SANNINGEN INOM SIG”, ”den renaste sanning som finns”, ”djupare förståelse om livet”
Man får väl ändå förmoda att du menar djupare och renare än det vetenskapliga och naturliga? Att förståelsen sträcker sig bortom detta.
Skillnaden mellan oss, som jag tolkar det, är att jag inte tror på något övernaturligt. Därmed inte sagt att jag påstår att vi förstår allt naturligt.



Jag håller med. Det här är självklarheter på småbarnsnivå. Men jag diskuterar ämnet för tråden. Du behöver inte känna dig kränkt.



Okej. Vi väljer den definition som du skriver, "det som stämmer med verkligheten";
Hur kan en religiös, andlig eller själslig tro vara något annat än just en tro? Varför nöjer du dig inte med det? Hur kan du påstå att den sanning som du inte kan redogöra för, den som du inte sett eller förstått, att den stämmer med verkligheten? Hur kan du påstå att de flera dimensioner som du (bara) i det närmaste kan ta för givet stämmer överens med verkligheten?



Förklara gärna varför du tar till dylika angrepp.
Och om du vet att du tror, varför hävdar du då ”sanning” hela tiden.



Lustiga slutsatser du drar. Hur kan det komma sig?
Naturen och vetenskapen kan vara kall och ruggig. Men också väldigt varm, underbar och fantastisk.

För mig var det en befrielse att slippa tro på det övernaturliga. Att slippa låtsas känna vördnad för föråldrade bibeltexter, religiösa påbud eller dogmer vars moral ofta är motsägelsefull.

Jag har all respekt för din tro och din upplevda "andlighet" och gläds åt att den gjort dig till en lycklig människa.
Jag gillar också att du, trots dina upplevelser, ifrågasätter begreppet "sanning".

Jag väljer att skriva detta utan att rikta det till någon särskild. Folk blir så kränkta.

Jag vill inte kapa någons tro. Jag hävdar bestämt och ärligt att jag respekterar olika livsåskådningar.
Är mycket intresserad av tex Buddhism (som lära).

Vad jag är emot är fundamentalism. Att hävda sin tro som "sanning" är fundamentalism.

Det är skadligt och farligt att hävda ”jag har rätt, du har fel” på religiösa grunder, helt utan bevis. Det finns oändliga exempel på religiösa konflikter, men även ekonomiska/politiska som utnyttjar systematiken och krigar ”i Guds namn”.
Kränkning, lidande av oförrätter, hets, vedergällning, upptrappning, hämnd..
”De som inte är för oss är emot oss!” har yttrats mer än en gång i världshistorien (senast av George W Bush i kriget mot Irak, utan stöd från FN).

Nej. Varför det? Varför skulle jag prata om någonting övernaturligt. Min poäng är att även det vi idag inte vet någonting om kan vara naturligt. Verkligheten torde vara ganska mycket MER än din trångsynta och naiva lilleputtvärld. Nu har jag det; SkallePlutt som tror att han är upplyst..

Det kan det inte. Läs vad jag skriver, påstå inte att jag är religiös eller har en själslig tro. Fattar du inte att det vetenskapen idag kan visa och bevisa bara är en bråkdel av vad det hela handlar om? Tidigare trodde vi att världen var platt. Om du tror att vi har hela sanningen klart för oss, kan jag inte respektera din tro.

Jag påstår det inte, jag tror. På ett eller annat vis. Du tror det inte, vilket gör dig till en mupp.

Gäsp. Ja lego gör ont.

Du pratar om "fenomen som inte kan undersökas med empiriska metoder, eller där vetenskapliga undersökningar inte ger något tydligt svar". Per definition "övernaturligt".



Du har inte nämnt någon sådan poäng. Du skriver ”det FINNS en djupare sanning”, ”SANNINGEN INOM SIG”, ”den renaste sanning som finns”, ”djupare förståelse om livet” och "flera dimensioner".

Om du inte tror på något andligt eller övernaturligt, inte har någon religiös eller själslig tro, då är vi mera lika än du vill erkänna.
Jag skriver att för mig är naturen i sig tillräckligt storslagen som detta "STÖRRE". Jag skriver att jag accepterar att jag inte förstår allt. Att det vore förmätet av oss att överhuvudtaget tro att vi skulle ha förmåga att veta allt. Jag tror inte på något sätt att vi har hela sanningen klart för oss. Jag väljer att inte tro på något övernaturligt (vilket jag fortfarande tror är det som skiljer oss åt).



Glädjande att höra. Att du tidigare kallade detta för "sanning" var mera trångsynt. Jag har inga problem med din tro.

Nu svamlar du igen! Har jag sagt ”fenomen som inte kan undersökas med empiriska metoder, eller där vetenskapliga undersökningar inte ger något tydligt svar”? Men ok. Bara för att vi idag inte kan förklara sanningen (eller hela verkligheten) vetenskapligt eller med empiriska metoder, behöver det ju inte innebära att vi inte kan det i framtiden. Varför skulle det vara övernaturligt?
Om vi vänder på det (fortsätter på definitionen enligt Wikipedia):
”Övernaturlighet omfattar paranormala fenomen (psi) som extrasensorisk perception (ESP), psykokinesi, levitation, medvetandets överlevande efter döden, folktro (tomtar, vättar, troll, skogsrået, näcken) samt det mesta av de inslag som finns i spiritism, ockultism, religioner (gudar, änglar, demoner, avatarer och så vidare).” Och nej, det är inte det jag pratar om.

Du säger ”Men för mig är dock naturen i sig tillräckligt storslagen som detta STÖRRE”. Det är det som skiljer oss åt. I ett större perspektiv så är den lilla vetenskap lilla människan idag har, och den lilla ”storslagna” naturen vi känner till, bara ett ord i en bok ..bland andra böcker i en bokhylla. Tror jag.

Du tror på vetenskapen och naturen, dvs på att legobitar gör ont när man kliver på dem, på självklarheter. Du tror på det lilla lilla, som andra små människor har bevisat och kommit fram till. Du tror på det där enstaka ”ordet”. Fortsätt med det du. Men att följa Doris Lessings uppmaning om att tänka själv skiter du i.

För att få lite perspektiv på det ”lilla” vi idag känner till:
-Universum är 13,73 ± 0,12 miljarder år gammalt
-Galaxen Vintergatan består av 100 miljarder stjärnor
-Man tror att det finns över 100 miljarder galaxer i Universum.
Detta är en del av det ”ord” vi känner till som jag menar är en del av den bok som står i bokhyllan bland andra böcker.

Du skriver ju själv ”Att tro sig veta är också att tro”. Det är väl klart att man kan tro på en sanning utan att vara trångsynt om man begriper att man tror!

Mahna mahna
(ba dee bedebe)
mahna mahna
(ba debe dee)
mahna mahna
(ba dee bedebe badebe badebe dee dee de-de de-de-de)

Ja, du har pratat om t.ex ”en djupare sanning som kompletterar det vi människor ser och kan förstå”, vilken vetenskapliga undersökningar inte kan ge något tydligt svar på. Du säger att ”det vi ser och vetenskapligt kan bevisa bara är en av flera dimensioner”. Övriga dimensioner blir rätt svåra att undersöka med empiriska metoder.



Precis.



För att vi inte vetenskapligt kan undersöka och ge något tydligt svar.
Om vi i framtiden klarar detta är fenomenet inte längre övernaturligt.

Jag nämnde exemplet åskan. Tidigare trodde vi att den berodde på att Tor åkte över himlavalvet och slungade sin hammare. Man visste inte bättre. Fenomenet kunde inte undersökas vetenskapligt och var övernaturligt. Numera vet vi vad åska är och vad den beror på. Vi kan mäta de elektriska partiklarna och beräkna med formler vad som händer med dem.

Du nämnde den platta världen. Man trodde att den var platt. Kunde inte mäta det. Övernaturligt. Den runda jorden är mätbar och naturlig.



Du har inte vänt på något. Bara fortsatt rabbla mera övernaturligheter. Jag tror inte heller att du tror på alla övernaturligheter.




Nej det skiter jag inte i. Jag drar alla slutsatser själv. Tror inte på något utan att ifrågasätta.


Universum och galaxerna är inte litet och vi känner till dem. Inget övernaturligt i det.
Men säger du att någon av galaxerna bebos av annat liv så är det en tro, inte vetenskaplig och inte naturlig. En övernaturlig tro. Jag har inget behov av att tro på detta.



Om du på står att du vet eller att något är en sanning utan att lägga till ”jag tror” före så är du trångsynt. Om du av misstag glömmer att säga att du tror, kan du uppfattas som trångsynt.

Jag har ingen tro, tack iallafall. Och även om jag hade haft det hade du inte behövt ha respekt för den. Jag själv har ingen respekt för andras tro/religion. Folk tror på de mest vansinniga dumheter, världsreligionerna till exempel, det går väl inte att ha respekt för slikt trams. Missförstå mej inte, folk får tro vad de vill, men jag behöver inte respektera deras åsikter. Gud, Djävulen, Jesus, Mohammed...no thanks.
Buddha däremot hade tänkt till lite. Men jag anser inte att buddhismen är en tro eller en religion, det är mera praktisk handling bara. Buddhismen saknar ju central gudsgestalt.

Jag ifrågasätter nog inte begreppet "sanning", jag vet bara inte vad som menas med det.
I en objektiv bemärkelse alltså.

Fast det handlar ju lite om rimlighet också. Antaganden på goda grunder. Eller inte. Det finns ju odds inbakat i allt. Själv tror jag att liv på andra planeter har ganska bra odds.
Beaktat omständigheterna vore det mer orimligt att det inte finns det. Men självklart är det en gissning.
Men vad är inte det? Allt vi tror att vi vet är sinnesdata och vi kan aldrig få reda på om de är överrensstämmiga med verkligheten utanför sinnet. Einstein sa en gång att verkligheten är som en klocka, vi kan räkna ut exakt hur den fungerar men vi kan inte öppna den och se efter om vi har rätt.
Han sa också "reality is an illusion, albeit a very persistent one".

Din värld är liten. Dina tankar är små. Du är en Mupp. Jag har ingenting mer att säga dig.

Jag håller med. Det kan vara rimligt att tro på liv på andra planeter eller att fusionskraften ska lösa våra energiproblem. Det forskas i sådant hela tiden. Personligen har jag inget behov av att tro på något dylikt innan det blivit verklighet. Personligen tror jag att andra dimensioner och tron på något ”större” eller ödet riskerar att vi smiter från ansvar. Jag tar mitt ansvar här och nu för miljöproblem eller min närvaro hos mina barn. Lite existentiellt; Människan är vad hon själv gör sig till. Här och nu.
Jag har inget överhuvudtaget emot de som väljer att tro. Jag respekterar, och ibland även högaktar, de som forskar för att få veta eller bara finner trygghet i sin tro.


Jag har två problem dock.

Det ena är när denna tro blir bokstavlig och alenarådande sanning utan respekt för att man kan tro och tänka olika. ”Jag har rätt, du har fel” på tex religiösa grunder, helt utan bevis. Skadligt och trångsynt.

Det andra är när vetenskapen kommit längre än tron (Tors vredesåska, platta jorden, själen eller varför inte HBT-frågor), och den troende stampar kvar på sin nivå. Särskilt illa är det om sådana trosuppfattningar tillåts påverka etik och moral i skola och politik. Om etiken från tidsenliga och universella organisationer, som t.ex. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och Barnkonventionen inte accepteras universellt pga lokala trångsynta inställningar (Vatikanen).

SkalleMupp; Innan jag lägger datorn på hyllan… Du har givetvis poänger i det du skriver. I synnerhet beträffande vetenskap, uppfostran och eget ansvar mm. Jag tar även tillfället i akt och ber om ursäkt för vissa ordval och provokationer.
Nu ska jag ägna mig åt väsentligheter istället för att sitta framför datorn och diskutera TRO OCH VETENSKAP. Tänkte korka upp en flaska rött, bege mig upp på biblofteket och invänta min käre bror. Det kommer att bli kung!
SMB
//DHasselhoff