Den STORA tråden om hjärnans koppling till själen [sammanfogad /mod]

Jag gläds över att jag inte trillade ner på din nivå vad gäller påhopp och öknamn. Kan tänka mig att jag inte haft din ursäkt på skärmen om jag kritiserat din barnsliga attityd, din löjliga argumentation eller din "manliga" avatar.
Trots att du fortfarande kallar mig "mupp"; Jag godtar ursäkten.
Jag gör också som du. Tonar ned mitt tidsfördriv framför flashback, öppnar också en flaska rött, och lever vidare i nuet. Skål!

Om du tror att det var kinesen som överlevde i en ny kropp, och att svensken dog:

1. Om det var svensken som dog, varför begravde man inte honom?

2. Om kinesen överlevde, varför begravde man honom i Peking?

3. Varför skulle kinesen ha varit i behov av en ny kropp till sin hjärna, när hans egen kropp i Peking fungerade galant?

Vems natur?

Ja, Guds natur, vems annars?

Det är ju Han som är den evigt Energiske källan, Energikällan bakom alla energier, Naturens upphov!

Vem annan än Gud skulle ha manifesterat den storslagna naturen vi lever i?

Inte vilken nisse som helst som hade klarat av att ta fram detta mästerverk till natur...

Det är du själv som manifesterar vad du upplever. Utanför dina sinnen finns bara möjligheter, ingenting existerar förrän du ser det. Du är skaparen av det universum du lever i. Du som harekrishnamedlem måste väl ändå vara bekant med begreppet maya, illusionen om materiens existens. Den enda skaparen här är du. Jävligt enfaldigt med allt det här babblandet om gud och hans härlighet.
Jag utmanar dig att ta ett steg till och läsa in dig på advaita eftersom du är bekant med veda.

Menar du att det även är jag som skapat universum?

.
Eftersom man inte har rätt att starta nya trådar i samma ämne, så blir jag tvungen att skriva i denna tråd, som inte varit aktiv på länge...

Fråga till ateisterna:

Ni tror ju inte på själens existens, men då är frågan, människor som längtar tillbaka till Gud, om det INTE är själen i personen som längtar till Gud, vem i Herrens Namn är det då som längtar?

Varför måste det va själen som längtar? Om den nu finns dvs, kan det inte va att finna någon mening? Ensamhet? Att tillhöra något större? Rädsla för döden mm

Behöver inte betyda att det är en "själ" som längtar, om du längtar efter en glass är det då själen som längtar eller smakminnet av den goda glassen?

Vem annars än jaget/själen skulle kunna tänkas längta tillbaka till Guds fantastiska umgänge?

Din fantasi. Eftersom ingen vet hur gud är eller ser ut eller ens finns så är hela din längtan ett fantasifoster skapat utifrån otillfredsställelse med den innevarande situationen.
Du vet alltså inte vad du längtar till utan det du gör är att du längtar ifrån något; ditt liv nu, här.

Min fantasi längtar?

Har en fantasi (en förmåga som individen har) förmåga att längta?

Källa på det, tack!


Så det är inte individen/jaget/själen som HAR denna fantasi, som längtar?

Återigen:

VEM LÄNGTAR?

Semantik. Du är du.
Du längtar motiverad av fantasifulla föreställningar och/eller en negativ uppfattning om din omvärld.

Om du vill se det från det hållet så är det ditt ego som längtar, din falska personlighet. Den del av dig som tror att det finns mer att få någonannanstans, den del som är otillfredsställd och vill ha en förändring.
Jaget/själen har ingen längtan någonstans öht, jaget är fullt tillfredsställt och lyckligt i varje given sekund.