Alla Jag är impermanenta, transienta, skapade i intersubjektivitetens virrvarr.
Även om Jaget som form, som symbol, som abstrakt koncept,
är konstant,
är Jagets innehåll, det signifierade, det ontologiska,
för evigt oevigt.
Jaget är det det är för att "den andre" är det den är.
Men det finns många olika "den andre".
Och relationen mellan Jag och "den andre" förändras konstant.
Ena sekunden glatt, nästa sekunden argt.
Medvetenheten som form är evig så länge det finns intersubjektivitet,
så länge det finns subjekt OCH objekt i interaktion.
Detta samspel mellan Jag och den andre,
finns förkroppsligat i oss själva och i verkligheten.
Med handen tänker jag att bordet har "strävhet",
med ögonen tänker jag att väggen har "rödhet", osv.
Så det är klart,
byter man kropp så förändras hela verkligheten,
hela intersubjektiviteten blir annorlunda.
Jaget är inte längre en make, det är en maka,
det är inte längre en kort tjockis som blev retad som liten,
det är en stor muskulös kvinna med uppblåsta bröst.
Men det tar inte slut där,
antar man att kroppen lever i en helt annan materiell värld,
att hjärnan bytt plats med en kropp som bor i ett stort
rött hus med gröna knutar i centrala afrika så är det ju
en helt annan medvetenhet om världen än om det
hade varit en grön liten lägenhet i Japan.
Intersubjektiviteten tar slut där den lokala livsvärlden tar slut.
Jag ser den här röda väggen just nu,
imorrn ser jag den där gröna väggen.
Jag går en annan väg till affären,
jag känner lukten av koskit istället för avgaser.
Jag måste förhålla mig till världen på ett helt annat sätt.
Det är helt enkelt inte Jag längre,
som om det skulle finnas några tvivel för det.
Sen kan man ju se det mindre filosofiskt och mer antropologiskt.
I vissa kulturer är Jaget innefattande även andar av förfäder,
hela klanen, familjen, himmel och helvete.
Det är mest i moderna samhällen (inte oss idag här då,
eftersom vi lever i ett postmodernt samhälle) som man
tänker sig att Jaget är en individ.
Den skillnaden i intersubjektivitet är interkulturell
Gud, om man så vill, finns alltså inte överallt under allt tider.
Speciellt inte om man genomgår en hjärntransplantation...
