Varför kör du Linux?

Lekte med Slack för ~5år sedan, då jag knappt kunde läsa (kunde säkert, men jag gjorde inte det). Fuckade up allt om och om igen, men det var en gammal skoldator som jag fått, och jag lärde mig att installera det rätt bra .

Linuxanvändare åter för 2½år sedan, och använt ubuntu fram tills oktober i år. Det började med att jag vill köra ubuntu dualboot, och jag fick låna en partition magicskiva av en polare. Kul då att den funkade, och den sabbade hela partitionstabellen. Så det blev linux som ensamt operativsystem.

Som sagt, ubuntu tills oktober i år. Uppgraderingen förstörde min hempartition och jag bytade till debian, och nu är jag nöjdare än någonsin och det är mer eller mindre otänkbart för mig att gå tillbaks till Windows, utöver den tid jag är påtvingad det i skolan.

Varför jag började använda det vet jag inte. Kanske i jakt på stabilitet, testa något nytt, och/eller ge mig alternativ. Något av de viktigaste är kanske det faktum att det mesta i GNU/Linux-världen är fritt. Det har givit mig mycket lärdomar om programmeringsprinciper och tillvägagångssätt. Lärt mig en hel del. Fri mjukvara finns ju på windows också, men inte i samma utsträckning. På Windows är fri mjukvara undantag. I GNU/Linux-världen är det tvärtom, proprietär mjukvara är undantag.

Och avgörande: ion finns inte på windows.

Min Linux historia börjar med GNU som jag stiftade bekantskap med genom DJGPP, en samling GNU program som man kan köra i DOS. Speciellt imponerad blev jag av Emacs som jag genast började lära mig. Detta var innan jag visste att Linux fanns.

Första gången jag hörde talas om Linux var 1997, men det dröjde till 1998 innan jag vågade installera Linux på min dator; det var en Red Hat version som följde med en datorblaska. I början av 2000 fick jag tag i Slackware 8.0 och det var först då jag började lära mig Linux på riktigt. Jag experimenterade senare med LFS (Linux From Scratch) men det var en för krånglig och tidsödande intallation så jag gick tillbaka till Slackware som jag har använt sedan dess.

Jag har haft som mål att helt gå över till Linux så jag har vägrat att uppgradera Windows sedan Windows 98 SE. Men det dröjde tills ganska nyligen (hösten 2007) innan jag helt gick över till Linux. När jag bestämmde mig för att installera lite mer minne i datorn så ville inte Windows starta och klagade på att jag hade för lite minne; det var då jag slutligen gick över helt till Linux och nu förstår jag inte varför jag tyckte att jag behövde Windows.

Jag föredrar att kalla mitt operativsystem för GNU/Linux eftersom min uppskattning för GNU-projektet är så stort.

Jag kör GNU/Linux för att det är enligt mig det bästa fria operativsystemet.

Jag kör GNU/Linux för att alla mina polare kör Windows. Någon måste ju vara det svarta fåret.. Ett annat plus är att det är så kul när man vill ändra på någonting- t.ex. göra ett skript som ändar bakgrundsbilden efter en viss tid, och man faktiskt kan klura ut en lösning på problemet själv, utan att lära sig alltför mycket avancerad programmering, eller när ett problem uppstår och man till slut hittar felet. Är helt salig efter ha upptäckt att det var användarrättigheterna på en viss liten fil som "suddade ut" mina ikoner när jag flyttade runt dem. Det är de små olikheterna gör min Linux-dag.

Jag läste i detta forum om Ubuntu och blev nyfiken. Har alltid kört Windows.

Hade min gamla jobblaptop och bestämde mig att försöka för skojs skull. Brände en CD med installationsbiblioteken och installerade. Från och med att jag tryckte enter och installationen startade har allt bara fungerat, jag har aldrig haft ett enda problem med något. Efter detta har hela min bekantskapskrets gjort detsamma och med samma erfarenhet.

GNU/Linux är jag, filosofin värderingarna och allt, det är mig så det känns helt naturligt för mig att använda GNU/Linux.

Började köra linux (Ubuntu för att vara exakt) för lite mer än en månad sen. Anledningen var att jag var så gudförbannat less på att Windows XP verkligen inte gillade min dator. Då datorn krashade stup-i-kvarten för att jag tex startade Winamp. Efter många och åter många ominstallationer, med bra anti-virus (full uppdatering och installation innan nätverkskabeln åkte in), inte några installationer av onödiga progam eller liknande, så vart jag less efter femte gången jag skulle installera om inom loppet av 2 månader. Kom då ihåg från då jag var yngre, och storebrorsan (lite computer nerwd) och hans kompisar satt och snackade med varrandra om hur dom hade fixat och trixxat för att få igång dom där coola funktionerna som dom andra tyckte var helt awesome! Visst, låter inte så värsting, men linux då kändes som nått mystiskt, lite förbjudet, som bara riktiga tuffingar (läs nerwdar) kunde hantera. Den känslan har väl hängt kvar lite, så jag bestämmde mig för att testa linux. Fråga rätt-och-slätt på nordichardware's irc-kanal vilken som rekommenderades. Kom några förslag, men jag tyckte Ubuntu klangade bäst, så jag valde att kolla in det. Sket i att kolla kompatibilitet genom live cd, sket i dual boot, bootade bara upp live cdn och körde igång installen. Allt har funkat skitbra! Hittar allt som jag vill ha i repositories, inga bekymmer. Det där lilla mystiska har hängt kvar det också. På nått vis är det kul att sitta i xorg.conf och ställa in och göra om, ställa in och göra om, i timmar i sträck, även om det finns färdiga applikationer som kan göra arbetet åt en. Wine funkar till nästan 100% med det jag testat. Skitnöjd med Ubuntu, kommer nog inte byta på ett bra tag framöver.

Testa redhat tror jag för massa år sen men fastnade inte riktigt. Installerade ubuntu parallellt med xp för några månader sen och lekte runt i någon vecka. Funkade väl bra men tycker dock inte att det finns några fördelar mot xp så har inte bootat upp på ubuntu på länge.

Jag började som programmerare för ca ett år sedan. Företaget som jag jobbar för använder linux som servermjukvara på testservrarna. Vissa småsaker var jag tvungen att lära mig då, som tex ssh som jag aldrig tidigare hade hört talats om.
Lärde mig även att navigera i filsystemet bra samt grep som jag var helt fascinerad över och är det fortfarande.
Helt sjukt vad snabbt grep är när man är van vid windows!

Så för ca 2-3 månader sedan när jag köpte ny laptop med vista förinstallerat så tänkte jag att nu får det vara nog och installerade ubuntu som i princip har fungerat felfritt.

Har numera lämnat linux och gått över till *BSD. Tycker det funkar bättre som server OS. Och den dagen det är dags att lämna XP så inte fan blir det nåt jävla Vista.

Möjligtvis blir det OSX som även det grundar sig på *BSD. Och då kan man ju alltid köra Boot Camp om det är absolut nödvändigt för spelande.

Provade suse disten för ett antal år sedan (versionsnummer minns jag inte), för att jag var nyfiken. man hade ju hört om linux innan, så nyfiken som jag var/är var jag tvungen att ta reda på vad det var för något. så körde systemet i ungefär en månad tills jag tröttnade på att inte kunna köra mina gamla hederliga Windows-program. Man vill ju inte köra alla program genom WINE för att få dem att fungera hälften så bra som de gjorde under Windows.

Men senare återgick jag till Linux-miljön igen, vet faktiskt inte varför, jag antar att jag ville veta mer om hur det var uppbyggt, jag hade samtidigt under den tiden jag återgått till Windows, funnit saker som jag saknade som jag kunde finna i min Linux-miljö. Denna gången ville jag vara lite mer hardcore, så jag köpte en bok som innefattade cirka 800 sidor om systemets tillvägagångs sätt o.s.v. och installerade sedan Slackware 10.0. Det fungerade riktigt bra, och har använt den disten sedan dess, tills för några dagar sedan, då jag installerade Ubuntu-Studio som jag använder nu. Tycker den känns lite plottrig, och nästan FÖR användarvänlig. Man behöver ju knappast göra någonting själv, systemet sköter allt själv. Fördelen är dock att man får med mycket användbara program redan vid installationen, samt en mycket trevlig pakethanterare. Dock inte i samma klass som Gslapt enligt mig. Det tors vara en perfekt dist för mig som sysslar mycket med musikproduktion.

kanske gick lite Off-topic

För att kärnan har bäst hårdvarustöd. Hurd skulle jag inte röra med tång.