Citat:
Ursprungligen postat av Urgrund
...
Av utrymmesskäl citerar jag inte ditt inlägg.
Hade du läst igenom hela replikskiftet mellan mig, Heller78 och Blizzardking hade det imponerat. Nu har du uppenbarligen inte gjort det och när du kallar mig ohederlig baserat på enstaka inlägg blir det rätt pinsamt för dig. Amalgamdebatten hade inget i den här tråden att göra, och konspirationsteorier författade hemma på kammaren av rättshaverister har ingen trovärdighet i några som helst sammanhang.
Du har heller inte förstått vad jag skrivit tidigare. Min uppfattning om kroniskt trötthetssyndrom, som jag ger uttryck för i detta diskussionsforum, baseras på den forskning som gjorts och görs samt på erfarenhet av flertalet patienter just med detta syndrom. Jag förstår heller inte varför du och andra här så förtvivlat gärna vill dra en gräns av eld mellan psykisk och somatisk sjukdom - någon sådan skiljelinje finns nämligen inte.
Patiengrupper som kroniskt trötthetssyndrom, fibromyalgi och liknande framkallar ofta en stor frustration inom vården. Deras besvär är extremt diffusa, extensiva utredningar faller ut resultatlösa och inga behandlingsförsök lyckas. Både patient och behandlare känner sig misslyckade och inget blir bättre, till ett högt pris både ekonomiskt och räknat i lidande. Jag tror att om man ska kunna hjälpa så måste man hitta rätt utgångspunkt i just den unika människa man har framför sig - komplexa problem kräver en holistisk syn som inte är prioriterad i dagens vård och som även är svår att bibehålla inom forskningen.
OM det är så (vilket jag tror) att bakgrunden till fibromyalgi, kroniskt trötthetssyndrom, elöverkänslighet etc snarare handlar om en individuellt ökad sårbarhet än om något exogent agens, så gör man verkligen inte de sjuka en tjänst genom att in absurdum bekräfta deras identitet som "fysiskt sjuka" (t ex infekterade) och utsätta dem för utredningar och behandlingar som i bästa fall inte gör någon skillnad, i värsta fall gör dem sämre.
Du har säkert rätt i att bemötandet inom primärvården kan vara uppgivet, bland annat av skäl som anförs ovan, men det rör sig heller i allmänhet inte om en patientgrupp som är särskilt lätt att bemöta.
).