Att skaffa en bra bruks/vakthund, valet mellan (Amstaff, Schäfer, Dobermann, Rottis)

Som oftast då..

Riesenschnausern, hårar den mycket?

Jag vet att "vanlig" Schnauser inte är så farlig på det.

Tjejen, har enorm hundvana, hon är intresserad av hundsport, hon har ställt ut en massa hundar, och hennes mamma har två stycken, så hon kommer absolut ge hunden/hundarna massor med tid, kärlek, och träning, så det oroar jag mig inte för.

Jag är borta från 06.00 - 17.00, det är för att jag har en bit till jobbet och ingen bil för stunden.
Men klart att jag inte tänker skaffa en hund som jag bara kan vara med på helgerna, jag tänker ge min hund all den tid som krävs, även på vardagar, dessverre är jag väldigt inbiten i saker som intresserar mig mycket, och jag vet själv att skaffar jag en hund, så kommer jag inte leka med den i 2 månader för att sedan låta den ligga på mattan.

Jag är ingen 16 åring som "vill ha hund", jag har 1 år till på mig att tänka över allt detta, men som sagt, jag kommer absolut ge min framtida hund det bästa livet jag kan erbjuda den.

Nu åter till frågan, jag har läst en del och kommit fram till att en Schäfer eller Malinois, är nog en hundras som jag kommer välja när jag ska köpa min valp i framtiden. Ska ta tag i det nu, leta kennlar runt här i trakterna, för att kanske besöka och prata lite med folk om vad de har att säga om de raserna.

Kan ändå passa på att fråga, om någon här har en Malinois? som jag kan PM'a med kanske när jag har frågor?

Sen får vi hoppas att jag och tjejen kan tillsammans träna och ha kul med våra hundar i framtiden

Jag har två rottisar, jobbar med ytterliggare en och har haft amstaff och schäfer.

Dobermann: Går helt bort om man inte har erfarenhet av rasen. Det är en väldigt känslig hund och absolut inte så tuff som många verkar tro. Den har lätt att bli instabil och kräver en van, bestämd men känslig hand.

Rottis: Mycket hund, mycket vilja och mycket jobb. Den behöver mycket huvudarbete och självklart även fysiskt. Det är en hund som kräver mycket tid och jobb. Lätt att bli lat och fet om den bara får gå hemma. Och behöver en ägare som är starkare än den själv, rent psykiskt. Behöver få jobba och motiveras.

Schäfer: Lätt tränad och lyhörd. Men också lätt att bli rastlös och för bunden till sin ägare. Kräver mycket huvudjobb och fysiskträning. Dock väldigt mycket sjukdommar och problem med leder och höfter.Även en hel del individer med svagt psyke. Svårt att hitta en bra och stabil schäfer om man inte riktar in sig på bruks och tävling. De största och bästa uppfödarna är väldigt noga med att deras hundar bidrar med något, alltså räcker det inte med att hunden ska få vakta flickvännen.

Malle: INTE för vaktsyfte. Det är en hund som behöver en ägare med vana och som jobbar med hunden. Ska inte tränas till vakt av en ovan person. Kräver lydnadsträning och en stabil och säker förare, som ägnar sig mer åt bruks än bara en gång i veckan.

Amstaff: Inte vad jag skulle kalla brukshund.


Med andra ord, en bruksras skaffar man för att man tycker om att arbeta och aktivera sin hund inom just bruks. Med andra ord, spår,skydd, lydnad IPO och eftersök.
Skydd är INTE detsamma som vakt och inget man bara snubblar in i. Det tar många års lydnadsträning innan både ägare och hund är klara för skydd eller IPO. Och det kräver mycket av hunden, både fysiskt och psykiskt.
Och den ska vara ett par år innan den kan börja.

Ska man ha en hund som vaktar flickvännen så kan man skaffa i princip vilken som helst. De flesta försvarar sin ägare när det väl kommer till kritan, oavsett ras. Att träna en hund till personförsvar är en helt annan sak och inget man gör över en månad. Och inget en nybörjare klarar av.
Jag tycker inte man skaffar en hund enbart i skyddsyfte. Då är det bättre att köpa tårgas till tjejen.

dukunde inget om hundar kan jag konstatera

Tragiskt att så många uttalar sig så pass okunnigt och nedlåtande om Dobermann(för att skriva upp den "egna" rasen extra mycket?)

Givetvis är en inavlad Dobermann från oseriösa uppfödare ofta en problemhund och en så stark problemhund blir ju ett oerhört problem men stämmer inte detta på alla hundar med tveksam Avel??
Har sett många "Folkilskna" Schäfrar och säkert tio Rottisar som alla morrat åt alla som kommit nära(inkl.ägaren) men för den skull har jag ingen anledning att fastslå med 100% säkerhet att alla Rottisar i Sverige har fel i skallen?

Man får helt enkelt hitta en BRA Dobermann-Kennel med seriös uppfödning och bra linjer för de finns även i Sverige.

Har en lugn, tyst, stabil Dobermannhane på 5år och han är varken feg, gnällig eller liten och klen(drygt 50kg). Jag garanterar att han skulle ge sitt liv om någon i familjen utsattes för fara då han redan visat prov på detta precis den gång det verkligen behövdes.
Läs på, hitta rätt Kennel och uppfostra den riktigt så slipper du en hund som fyller ut Flashbacks "Standardmall" för Dobermann..

Är det måntro jantelagen som får alla som aldrig haft en Dobermann att försöka övertyga alla om hur fega, gnälliga, dampiga psykfall alla exemplar av denna Ras är?
Detta samtidigt som de förklarar hur mycket de kan om Hundar och hur väl de vet vad hundar behöver för att må bra(förutom just Dobermann då, de är ju helt hopplösa tydligen..)

Dobermann är Hundarnas Ferrari!
Vore det bättre om alla körde Volvo så folk slapp jämföra och bli avundsjuka kanske?