Citat:
Ursprungligen postat av BigFatCone
ni råkar inte ha kommit i kontakt med en snubbe som kallas sheetface va?
Sisådär 3 år försent svarat, men jo, den här killen känner jag till. Satt och gick igenom tråden och funderade på att skriva om honom när jag stötte på ditt inlägg.
Han står sig ganska slätt jämfört med mycket av det som folk skrivit i den här tråden (det är fan så man undrar om vissa skribenter inte är mytomaner själva

) , men jag ska dra upp det jag minns om honom:
Lärde känna honom nån sommar för en massa år sedan, då han vart tillsammans med en gammal tjejpolare. Hur de träffades vettefan faktiskt. Naturligtvis var han hennes första längre förhållande också, hon var nästan skrämmande pryd av sig innan de träffades och hade väl aldrig vågat inleda något tidigare. Jag kan tänka mig att hon kärade ned sig rejält i honom.
Han verkade vara en jävligt trevlig kille, minns att jag tyckte bra honom från dag ett. Han var allmänt trevlig, generös, och hade absolut inga attitydsproblem. Han hade dock en del "quirks", han hade panikångest ansåg han, minns att jag fick åka ner på stan och hämta honom ett par gånger då han uppenbarligen hade fått panikångestanfall. Mer om detta sedan.
Jag visste det inte då, men tydligen så ägnade sig den här killen åt att blåsa folk/företag för att få sina stålar. Han var arbetslös och bodde i en riktigt sunkig studentlägenhet han troligen hade hyrt i andra hand.
Han påstod att han kommit över ett parti med 72GB-hårddiskar, detta var på den tiden de var state of the art. Han ville ha en tusenlapp styck för dem, och jag var intresserad. Brydde mig inte om att fråga vart de kom från.
Han ville ha stålarna direkt, vilket jag vägrade honom. Pay on delivery var det som gällde, annars kunde det vara. Visst, det var okej det också tyckte han.
Tiden gick, och jag såg inte röken av några diskar. Frågade honom hur det gick, och varenda gång skulle de komma inom väldigt kort, ibland specifierades till och med en dag. Leveransen sköts hela tiden fram, med nån dag eller två i taget.
Efter några veckor hävdade han att jag var tvungen att betala, att jag var den enda som inte hade gjort det av de som skulle ha diskar. Det roliga var att en polare också skulle ha en disk, så jag frågade naturligtvis honom om han hade betalt. Nej, naturligtvis hade han inte gjort det, men herr sheetface hade sagt precis samma sak till honom. I den vevan avblåste jag den affären, och började allmänt dra åt mig öronen gällande honom. Tyvärr var han ju som sagt tillsammans med en nära tjejkompis, så det var lite svårt att bryta helt där.
Tillbaka till panikångesten. Jag undrar om inte det var en ursäkt för att få dit folk när nån var på och skulle knacka in pannbenet på honom. Minns att han ringde hem en massa folk till sig när han påstod sig ha panikångestanfall. Han tyckte det blev mycket bättre av att ha folk runt sig.
Vid ett sådant tillfälle knackade ett par ganska storvuxna öbor på dörren när folk hade kommit dit. Stämningen vart ganska otrevlig, och det stod ganska klart att han hade försökt sälja något som inte existerade till någon av öbornas lillebrorsa eller liknande. Jag förutsätter att han hade fått rejält med däng om det inte hade funnits vittnen där.
I den här vevan så bestämde jag mig för att säga upp kontakten helt. Tyvärr kostade det mig även kontakten med min tjejpolare, som jag då hade känt ganska många år och såg som en av mina närmare vänner.
Tyvärr minns jag inga av den här killens tvättäkta myter. Jag umgicks inte med honom mer än någon månad, så det var väl svårt att hitta klara bevis för att han ljög. Sådant brukar ju kunna ta ett tag. Men jag får ändå intrycket av att hela den här killens liv var ett nätverk av lögner. Det var dock inga helt "onödiga" lögner man kunde avslöja med lite sunt förnuft, om han ljög så var det helt klart inom rimlighetens ramar, och ganska välexekverat.
[edit] Höll på att glömma detta:
Några år senare ringde polisen mig och frågade om jag kände någon N****** V***. Jag undrade vem detta var, kände först inte igen namnet. Det visade sig att jag hade gjort en insättning på hans bankkonto, hade lånat ut pengar till honom nångång (som jag faktiskt fick tillbaks), och de undrade om jag saknade de pengarna. Det visade sig att det var en hel del folk som hade krav på honom, och att de höll på att bygga ett case mot honom. Förklarade att jag fått tillbaks pengarna, men att det hela inte förvånade mig alls.
Fick senare ryktesvägen höra att han och en kille till hade satt upp nån slags falsk webshop där de sålde icke existerande prylar, och att han hade blåst nån tjej på hennes studentpresent.