Fractional reserve banking – så fungerar det

Lyndon LaRouche?

Om du och han har samma uppfattning om bankhistoria borde du kanske fundera på att revidera din uppfattning?

Vill du förresten ha en femton mil bred "utvecklingskorridor" runt jorden med magnettåg också?

http://www.uf.studorg.liu.se/utpost.php?article=131

Nja, han ar lite "dar ute" =) Det var som sagt offtopic och mest en kul referens. Vet egentligen ingenting om honom eller vad han star for forutom att han suttit i fangelse ett tag for nagot brott.

skulle nog ha postat i sista utvagen eller bara struntat i det.. =)

Utförda amorteringar är bara siffror för tidigare pantsatta tillgångar och representerar inget värde. Vem skulle vilja handla med siffror? Jag byter åtta sjusiffriga tal mot dina fem tresiffriga och vi går båda därifrån nöjda med uppgörelsen. Autister, kanske. Nog för att det säkert finns gratisluncher i bankvärlden, men detta är lite för fantastiskt för att vara sant. Om staten vill gynna en bankelit så borde det finnas enklare sätt.

Det är inte så enkelt att amorteringar direkt skapar utrymme för nya utlåningar? Banken ser till att direkt fylla upp sin tillåtna utlåning. På så sätt har "amorteringarna lånats ut".

Jag är inte lagd åt det sensationella hållet utan finner Sölffmynts förklaring vara den troliga.

Tja, verkar som en hel varld bestamde sig for att anvanda siffror i olika uppsattningar for att mata enhter inklusive pengar.

Det enklaste sattet att gynna en sektor ar att ge dem ratten att skapa pengar, i Sveriges fall Krediter och det ar gett fran stat till banksfaren.

Vid ammortering forsvinner lanet om det inte ersatts av ett nytt lan i form av en ny kredit. Vid hog ammortering minskar kreditbasen (inte att forvaxla med kapitalkvoten i den aktuella banken).

Och sjalvklart representarar en ammortering en form av varde. Person a har mindre likvider efter en ammorterig, varde gar nu fran A till B. Varken sensationellt eller konstigt.

Varför tror du jag skriver "utförd amortering" och inte bara amortering? Vilket värde har en rad på ett gammalt kontoutdrag?

Amorteringen i sig innebär att värde byts mot värde. Därefter återstår bara siffror i bokföringen.

Du pekar pa en viktig sak har. Skapandet av lan star da i realtion till betalningen av ett lan ocksa utan varde (vilket ar sant eftersom en ekonomi inte har tillvaxt bara for att det finns mer pengar). Skapandet ger ju ocksa bara resultat i balansrakningen.

Daremot ger utnyttjandet av din okade mangd "siffror" en onaturlig snedfordelnig kortsiktigt och i langa loppet ger upphov till inflation vilket i sin tur bevisar att du inte skapat varde. Bara snedfordelat resurser pa ett otillborligt satt.

Du missuppfattar mina "siffror". Jag bemöter Hmmm2:s teori om att det skulle gå att handla vidare med gamla amorteringar. Siffror i en bokföring går inte att handla med.

Nej, klart inte siffror i en bokforing gar att handlar for. Det har med overlikviditet vet jag inte riktigt var jag ska stalla mig. Har ingen direkt kalla eller riktig ide hur det skulle fungera. Det naturliga ar att varden som bara uppstar som bokforing (skapandet av lan) och inte har nagon bakomliggande tillgang "forsvinner" nar de ammorteras eller skrivs ner, precis som nar man bokfor an avskrivning pa Goodwill.

Funderar om det inte är en annan rätt som är minst lika central, nämligen den att vem som helst kan pantsätta i stort sett vad som helst och få pengar i handen. Banken tjänar pengar på att administrera systemet, men den aggressive pantsättaren är den som får tillgång till de nya pengarna och kan dra nytta av felprissättningen. Kravet på kapitaltäckning kan ses som en reglering av möjligheten att skapa pengar av tillgångar. Styrräntan kan ses som en avgift. (Jag har tidigare kallat det för ren falskmynteriavgift men har nu alltså blivit en gnutta mildare )

Minns en bloggpost om hur börsbolag "bör" skuldsätta sig för att få drag under galoscherna: http://cristofferstockman.blogspot.com/2007/12/hur-hrt-skall-man-skuldstta-ett-bolag.html

Har ar ett intressant klipp om vad Jim Rogers sager om Federal Reserv och hur deras ferventa tryckande av pengar kommer att fortsatta och hur ett kommande dollarfall ar mycket troligt lang tid framover och hans personliga asikter om Ben Bernake.

http://www.youtube.com/watch?v=airxvVmGnqc

Som utlovat, har ar brevvaxlingen mellan mig och sakkunniga

Hi Jesus.

I have read your excellent book on Money and credit expansion and have a clarifying question for you.


1. When private loans are amortized, is the money effectively taken out of circulation?



2. In practice when a modern private bank issues a loan, does it simply increase its liabilities simultaneously as its assets? (since banks simultaneously create credit)

Example.
Bank Rothschild
Assets
Reserve 1000

Liabilities
Depositions 1000

A credit of 300 is given.

Assets
Reserve 1000
Loan 300
Sum assets 1300

Liabilities
Depositions 1000
IOU 300
Sum liabilities 1300


Thank you for a good book and appreciate a reply.

Regards


Och hans svar som foljer:

///////////////

1) Yes, if a new loan of at least the same amount is not provided to compensate the loan amortized.

2) Yes, you are right.



Best regards,



Jesús Huerta de Soto

Catedrático de Economía Política

Universidad Rey Juan Carlos


Notera i laneexemplet att resrven inte gar ner efter utstallandet av lanet vilket bekraftar begreppen "lending into existence" och "banker skapar sin egen monetara tackning."

Boken som refereras till tar ocksa upp det har, ska skriva utforligt om det sa fort min feber vill ga ner.

Kan bara skriva det jag skrev förut - en interbankmarknad som i första hand består av en likviditetsutjämning med snabba dagslån borde inte ha ökat dramatiskt som procentuell andel av banksystemets balansomslutning, den borde ha hållit hyfsat jämna steg med den övriga utvecklingen.

Ökningen var extrem, från 5 procent till 60 procent av inlåningen från allmänheten mellan åren 1955-85.

Beskrivningen av verksamheten går inte ihop med ökningen. Själva skillnaden i dagliga inkomster/utgifter mellan banker kan ju för jösse namn inte ha ökat med dryga 1000 procent under perioden.

Som jag ser det så skapade man en ny marknad helt enkelt. Exakt hur samspelet med Riksbanken såg ut vet jag inte, men det blev en utlåningsmarknad med få aktörer där lån aldrig amorterades. En ren lagerhållning - man satte in sina överskott hos varandra.

Och amorteringarna från allmänheten ingick åtminstone till en del i detta, de var ju en del av dessa dagslån.

Överlikviditet kan som sagt inte ses i bokföringen i form av för stor inlåning från allmänheten, däremot kan överlikviditeten nästan definieras rakt av utifrån siffrorna på "överökningen" av interbankmarknaden. Återigen, detta gällde ju perioden innan bankerna började använda interbankmarknaden till aktiv funding. Att den ökade då, efter 1985, har helt andra orsaker.

---

Liknande resonemang kan ju föras vad gäller rika länders statsskulder. Utan att gå in i detalj på hur samspelet med banksystemen fungerat kan man konstatera att rika länder numera betalar enorma summor i räntekostnader på sitt eget kapital - via skatten (!) Ökningen uppkom i ungefär samma tidsperiod som ökningen av interbankmarknaden, och i alla länder, även i de länder som inte hade "för stor offentlig sektor".

Någonstans ligger det gravade hundar i den här utvecklingen. Och amorteringarna spelar troligen en nyckelroll.