Fractional reserve banking – så fungerar det

Om du bara visste hur fel du har! Det handlar inte om den teknologiska utvecklingen, utan om implementering av 50- och 60-talens teknologiska landvinningar i industrin. Rom byggdes inte på en dag och industrin tillgodogör sig inte den senaste tekniken omedelbart. Nej, det är det inte. Låga räntor betyder att kapital är billigare, vilket i en marknadsekonomi medför en omfördelning mellan dem som för närvarande inte använder sitt kapital på ett effektivt sett och dem som är bättre på att förvalta sitt pund.

Ser vi på ett enskilt företag och antar (1) att företaget strävar efter maximal vinst och (2) att företagsledningen agerar rationellt, så kommer en förändring av de relativa faktorpriserna att resultera i att företagets faktorinsatser förskjuts längs isokvantkurvan. På aggregerad nivå leder det i förlängningen till högre produktivitet, och därmed högre tillväxt.

Med en ränta som regleras ned så borde följden bli den motsatta. Ineffektiva företag som inte skulle överlevt under marknadsränta kan leva vidare tack vare billiga krediter. De kommer dock slå i taket realekonomiskt förr eller senare eftersom den låga räntenivån givit dem en felaktig signal. De kommer inte hitta reala resurser i form av maskiner, lokaler, personal och leverantörers kapacitet.

Samhällets institutioner anpassar sig under lång tid till en viss produktion och så byter den riktning. Då uppstår en ny situation och nya institutioner krävs. Den reglerade svenska kreditmarknaden var inte hopplöst omodern på 60-talet men blev det på 80-talet. Det var förmodligen ingen slump.

Off topic: Bara så du vet, politiken speglar bara samhällsutvecklingen. Det är som att försöka styra en oljetanker med en paddel. Den inflytelserike politikern är den som ser till att paddla i samma riktning som tankern. Han ger intrycket av att vara i full kontroll.

Jag uttryckte mig otydligt och ofullständigt. Billigare krediter innebär att fler småföretag och entreprenörer kan skaffa sig finansiering för expansion respektive nystart. Detta bör medföra att det totala antalet företag ökar. I och med att de dåliga företagen så småningom slås ut (om de inte får en massa bidrag, förstås) så blir den totala effekten att antalet konkurrenskraftiga företag på sikt ökar.

Interbankmarknaden blev en del av bankernas aktiva funding först efter 1985 - innan 1985 var den enbart en uppsamlingsplats för pengar som inte kunde lånas ut till allmänheten. Räntan låg då runt marknadsräntenivå både vid in och utlåning, det fanns ingen lönsamhet alls, en ren överskottsplacering. Varför räntan är extra hög nu vet jag inte, det kanske har med oron att göra.

Utan centralbanksclearing skulle ju inte FR-systemet fungera. Centralbanken är den överordnade instans som möjliggör att inlåningen alltid finns kvar inom systemet av banker, och som möjliggör "multipla" kreditexpansioner. Annars vore ju bankerna enbart arga konkurrenter.

Inte en svart, men väl en "grå" lånemarknad uppstod ju faktiskt.

Vad som får räknas som vinst är reglerat i banklagen. Banksystemet med sin ränta på ränta är minst sagt överdynamiskt, därför har det varit genomreglerat som ingen annan bransch. Frågan är som sagt varför man släppte regleringarna helt plötsligt.

Jovisst växer överlikviditeten även nu, men den stora skillnaden är att det nu finns en utbyggd global kapitalmarknad dit överlikviditeten löpande kan dräneras.

En förutsättning för att interbankpengarna 1985 skulle kunna slussas ut på andrahandsmarknader, var en mängd nya statspapper med kort löptid. "Pengarna" var standardiserade paket av värdepapper där statspapper var det värdesäkrande ankaret. Och på den vägen är det. Om statsskulderna betalades av nu på direkten, vilket tex Sverige skulle kunna göra, skulle det sannolikt välta hela kapitalmarknaden över ända.

Kreditavregleringen bar ju inte förnuftets prägel direkt. Enligt Bankrättsföreningen var kreditavregleringen den direkta orsaken till förlusten av 60 000 privata företag och hundratusentals ödelagda privatekonomier i Sverige. Den sammanlagda förlusten för samhället beräknar Bankrättsföreningen till 1000 miljarder.

Nej, någon måttfull moderniseringsprocess var det inte. Förloppet var ganska så likartat i hela västvärlden - kreditavreglering, bubbla, sprucken bubbla, bankkris, bankakut, finansiell kris med konstlat hög ränta, stor statsskuld.

Styrräntan skulle bli tandlös om amorteringar kan användas som täckning för nya lån. Hade du någon förklaring till hur M3 har kunnat minska under korta perioder?

Jag gissar att det är tiden innan avregleringen du pratar om. Om vi talar nutid så skulle överlikviditet skapa enorma incitament att betala folk svart för att låna pengar.

FR-systemet är globalt. Om varje land har överlikvida banker, var finns det globala hålet att fylla?

Skulle inte det, med din teori om amorteringar, ha exakt samma effekt som det centralbankerna höll på med förra veckan, att injicera pengar i banksystemet?

Det låter som du försöker bemöta ett påstående som inte står skrivet någonstans.

Det stämmer, amorteringar kan inte användas för att fylla upp kapitaltäckningskvoten. Men enligt de uppgifter som jag fått lånas de ut igen, dvs behandlas som ny inlåning. Jag tror att kreditmultiplikatormodellen måste betraktas som enbart ett teoretiskt exempel på vad som skulle inträffa OM inlåningen kunde användas till täckning. I verkligheten måste täckningen bestå av eget kapital eller lån från Riksbanken.

M3. Allmänheten "äger" inte kapitalmarknaden, ungefär på samma sätt som den inte "äger" amorteringarna.


Ja, det var den tiden jag menade. Dessutom finns det ju Finansinspektion och lagstiftning.


Det handlar om nyskapade "förräntningsfunktioner". Inte hål. Pengarna står kvar som inlåning i banksystemen.


Nej, dels skulle en ren förräntningsmarknad försvinna, dels skulle det behövas en omorganisation av alla de penningmarknadens instrument där statspapper ingår, vilket i praktiken skulle resultera i kaos - en stor del av placeringsmarknaderna för de lösgjorda pengarna skulle helt enkelt inte finnas kvar.

Kan det vara så att Riksbanken emellanåt minskar penningmängden genom att "döda" pengar som den köpt/lånat in från affärsbankerna?

Minskningarna i M3 är ju mycket små och kortvariga. Annat än under krisår som 2001, så verkar nedgången från månad till månad inte ha varit större än 1.6%. Och sällan är ändringen negativ mer än en månad åt gången. Man undrar om det inte påverkas av brus från eventuella mätproblem.

Det får jag inte att gå ihop. Pengar som de lånat av någon måste de ju betala tillbaka. Är det inte så att Riksbanken dödar pengar från utställda lån som amorterats av?

Riksbanken kan "doda" pengar genom att gora en sakallad omvand repa. Pengarna forsvinner helt enkelt. Dock ska sagas att det ar valdigt ovanligt att riksbanken permanent tar bort likvider ur systemet vilket ocksa far man formoda ar relaterat till att mangden pengar maste oka over tid for att fa nagorlunda stabila marknader och inte tvinga fram en kreditbrist.

Lite OT

Kom over det har klippet helt pa chans i youtube

http://www.youtube.com/watch?v=hytWlsptiRk

Relaterar lite till citaten in min forsta trad angende var egentlig makt ligger i USA.

Killen har lite brokig bakgrund marker jag och laggs nog i facket konspiratorisk av manga men det han sager ligger ocksa l linje med vad jag har forstatt av bankhistoria men som vanligt ar det har inget man egentligen kan bekrafta.

Tyckte hursom att det kan vara vart en lyssning.

Hans Bio pa vikipedia.
http://en.wikipedia.org/wiki/Lyndon_LaRouche