Fractional reserve banking – så fungerar det

Kapitaltäckningsgraden har egentligen inte med förhållanden mellan inlåning och utlåning att göra. Det handlar i stället om aktieägarnas kapital med vissa justeringar som andel av riskbärande utlåning.

Bankerna behöver pengar från staten eftersom folk ibland vill ta ut sedlar eller göra betalningar med exempelvis bankgirot. Då behöver man riktiga centralbankspengar. Också skatt, aktieutdelningar, köp och försäljning av värdepapper, räntebetalningar och mycket annat måste betalas i form av centralbankspengar. De "pengar" bankerna skapar kan bara användas mellan kunder i samma bank.

Man behöver inte någon digital clearing för detta. Det går alldeles utmärkt att göra precis samma sak med penna och papper, och detta har gjorts i stor skala åtminstone sedan 1400-talet.

Alla företag är latent insolventa i den meningen att inget företag har pengar i kassan som räcker för att omedelbart betala alla skulder. Bankkonkurserna är för övrigt långt färre än konkurserna bland företag inom andra sektorer.

Byggföretag går ofta i konkurs. Det är kanske säkrast att förbjuda husbyggen också?

Visst är det så. Saken är bara den att genom att vissa aktörer inom en marknadsekonomi fokuserar på hantering av kapital och förtroende så får man också effektivare kapitalmarknader. Det kanske är värt riskerna?

Vägverket talar om en nollvision, och visst är det möjligt att få ned antalet döda i trafiken till noll genom att förstöra alla vägar och placera ut poliser som omedelbart beslagtar alla fordon med hjul. Skulle det vara värt effektivitetsförlusterna?

Ok då är jag tillbaka på ruta ett igen.
Du har inte lust att svara på första inlägget?

papper och penna gar givetvis ocksa alldelens utmarkt, men den digitala ar mycket mera effektiv i slutandan

Att bankkonkurser ar sa fa ar ocksa relaterat till de speciella marknadsvilkor de erbjuds av centralbanker och regeringar. Washington post hade en elak asikt om detta. "Its capitalism and free market for the many and socialism for the rich."

Foretag av alla slag ska ga i konkurs, det ar en av vara viktigaste marknadsmekanismer.

Ska fortydligas att jag inte ar av asikten att banker inte ska fa finnas.
Det behovs en reallokerande funktion i en modern ekonomi.

Alltsa, tackningskvoten har praktiskt samma limiterande effekt pa "maximalt utlovade krediter" en bank kan ge som en kassakvot.

Berakningen gors med riskvagningar och inte med kortsiktig betalningsformoga som huvudprioritet.

T.ex. en bank som lanar ut till din kommun, det lanet raknas som riskfritt av banken och tackningsgraden riskvikt blir i det vallet 0% *8%=0%, dvs ingen begransning (om vi bortser fran de andra 2 pelarna i BASEL II).

Ger banken ut ett blancolan sa ar riskvagningen 100% av 8% = 8%. Det innebar att kapitalkravet ar olika beroende pa din laneportfolj.

Det gor ocksa att diversifiering i laneportfaljen och ar extremt viktigt om ett specifikt segment blir problematiskt.

Jag gör ett försök, så får du ställa kompletterande frågor om någonting fortfarande är oklart.

Varje företag har både tillgångar och skulder som man brukar sammanfatta i en balansräkning. Skillnaden mellan värdet på tillgångarna och skulderna brukar kallas eget kapital. Det egna kapitalet kan sägas vara företagets skuld till ägarna.

I Hoffas bank skulle balansräkningen se ut så här:

TILLGÅNGAR

Kassa 1 050 kr

SKULDER OCH EGET KAPITAL

Inlåning från allmänheten 1 000 kr
Eget kapital 50 kr

Kapitaltäckningsgraden är kapitalbasen (ungefär eget kapital + förlagslån) uttryckt som andel av riskvägda tillgångar. Pengar som finns i kassan anses av Finansinspektionen som helt riskfria, och har alltså en riskvikt på 0 %. Försöker man dela 50 kr med 0 % x 1 050 kr så kan ingen matematiker i världen ge ett meningsfullt svar. Det går alltså inte att beräkna någon kapitaltäckningsgrad för en bank som bara har riskfria tillgångar. Som riskfria tillgångar räknas kontanter, tillgodohavanden hos riksbanken, samt fordringar på svenska staten och svenska kommuner.

Om nu Hoffas bank nu skulle köpa amerikanska bostadsobligationer med en riskvikt på 100 % för 1 050 kr, så skulle kapitaltäckningen uppgå till 50 kr / (100 % x 1 050 kr) = 4,76 %. Detta är inte tillåtet eftersom banken måste ha en kapitaltäckningsgrad på minst 8 %. Dessutom måste banken göra reserveringar för förväntade kreditförluster. Hade banken i stället köpt säkerställda obligationer med en riskvikt på 50 % för 1 000 kr, så hade kapitaltäckningsgraden uppgått till 50 / 500 = 10 %.

1. Hoffas bank lånar ut pengar till företag och privatpersoner med god betalningsförmåga. Pengar lånas upp dels genom insättningar på bankkonton, men också på penningmarknaden genom depositioner från andra banker och genom utgivning av bankcertifikat som köps av försäkringsbolag och penningmarknadsfonder. Genom att ge checkkrediter kan man få in kontraktsränta även om krediterna inte ansvänds.

2. En stor kund får betalningssvårigheter och osäkerhet uppstår på marknaden. Kanske har Hoffas bank fler osäkra lån? På penningmarknaden börjar andra aktörer tveka att köpa nya certifikat när de gamla förfaller. Andra banker placerar hellre sina pengar hos Riksbanken eller Riksgäldskontoret än hos Hoffa. Samtidigt börjar kunderna använda sina checkkrediter så mycket de bara kan, eftersom det blir allt svårare att få vanliga banklån.

3. Hoffa måste ha pengar för återbetalningar och räntor och paniksäljer bostadslån av god kvalitet till underpris. När många samtidigt vill sälja någonting och köparna är få kan priset falla ganska drastiskt. Hoffas bank gör stora förluster och får svårt att förnya sina egna lån. Detta leder till att ännu fler tillgångar måste säljas av till underpriser. När de likvida medlen är slut går banken i konkurs.

Visst är det så. Skall bankerna få hjälp så bör också aktieägarna hotas med förstatligande utan vederlag.

Samtidigt får man i debatten intrycket att somliga tycker att en bankkonkurs är ett gruvligt brott och att normal bankverksamhet därför inte skall få finnas. Skulle man resonera på samma sett inom andra sektorer (och få gehör för sina synpunkter) så skulle väldigt få företag kunna startas.

En definition.

Där Tier 1 Capital är ungefär lika med eget kapital och Total capital (kapitalbas) är ungefär lika med eget kapital + förlagslån.

Primärkapitalrelation = Tier 1 Capital / riskvägda tillgångar

Kapitaltäckningsgrad = Total Capital / riskvägda tillgångar

Det ar aven forvanansvart trakigt att stalla upp ett riktigt exempel aven om det ar en nyttig ovning

Intressant, du ska ha cred för att du försöker förklara.

1. Här försöker jag ju luska ut var själva kassakon ligger för en bank. Hur får de in merparten av sin förtjänst?

De lånar in och ut pengar på olika vis. Gissar att förtjänsten i huvudsak kommer från mellanskillnaden av räntor i in och utlåning. Korrekt?
Här misstänker jag att de får till någon slags hävstång på ränteintäkterna genom kreativa ompaketeringar av tillgångarna, eller är det konspiratoriskt?

"Genom att ge checkkrediter kan man få in kontraktsränta även om krediterna inte används." Det låter kreativt.

Intressant också varför bankerna väljer att låna/placera pengar hos varandra. Vad tjänar de på det? Det finns bara ett begränasat antal statsobligationer och statsskuldväxlar som de kan köpa?
Hur mycket kan de maximalt låna av staten? (de betalar väll reporäntan när de lånar av staten?)

Vad blir riskvägningen ungefär på ett huslån?

Kan du förtydliga detta? Jag säger inte att du har fel men jag förstår det inte riktigt.