Den stora tråden för råd gällande relationer, intresse, flirt m.m.

Skulle egentligen träffa en tjej jag har pratat lite från och till med under någon vecka nu, men det blir till nästa helg. Jag känner mig helt förändrad nu gentemot senast jag skrev i R&S om mina problem för ett tag sedan, har ett helt annat mindset och jag "bryr" mig mindre om att det kan gå negativt. Istället för att jag tänker "Damn, henne vill jag bara ha!!!" så är det mer att "Jag träffar gärna henne, men om hon vill vara med mig får hon visa det. INTE tvärtom, jag är värd någon som VILL vara med mig och visar det!".

Kan ha att göra med att jag började på ett nytt gymschema för 3 veckor sedan, allting efter det datumet har bara varit lite åt det bättre för varje dag som har gått på de flesta fronter.

Trevligt att höra, jag tror den taktiken är jävligt bra! Så ger du inget desperat intryck till tjejerna heller. Har börjat köra något liknande. Även om det går långt ifrån bra så känner jag ändå att det går åt rätt riktning.

Får önska dig lycka till även i fortsättningen.

Kommer aldrig mer går ut. Detta var sista gången. Fyfan.

Hur väl känner ni varandra? Nu ger jag dig nog inte svaret du vill ha. Visst, det kanske funkar att visa att du vill ha henne direkt men hade jag varit du hade jag nog väntat med att bjuda ut henne. Om vi utgår från att hon inte har något sådant intresse av dig i nuläget så lär hon ju knappast få det när du bjuder ut henne på middag från ingenstans. Du är kär men glöm inte att om du vill ha henne som flickvän måste du få henne på fall också, och sånt är svårt att göra när du visat dina intentioner direkt.

Hade jag varit du hade jag tagit det lungt. Om ni inte har någon sexuell spänning mellar er så borde du lära känna henne först, småprata ett par gånger under skoltid helt enkelt tills ni känner er hyfsat bekväma med varandra. Du säger att hon mest brukar vara ensam, varför då inte hjälpas åt med olika uppgifter eller något? Det är guldläge att börja flirta, retas, lite, få henne att skratta, och allt med glimten i ögat såklart. Gör du allt rätt och visar dig själv vara intressant kommer den sexuella spänningen fram och du kommer in i hennes tankar. När du får känslan av att hon är nyfiken på dig är det definitivt läge att föreslå en träff utanför skoltid. Och nu menar jag inte en romantisk middag en fredagkväll utan nånting helt casual och roligt hemma hos någon. Hon kanske tvekar och börjar undra om du är ute efter ett ligg. Bra! visa inte att du är kär, inte i början iaf. Gillar hon tv-spel? om hon inte är en total sopa på det så finns det verkligen inget bättre än att spela mot varandra i något som båda gillar. Jag lovar, om hon inte är en komplett torrboll kommer ni ha kul tillsammans, vilket enligt mig är tre gånger bättre än att sitta på nån stel restaurang.

Förresten, det spelar absolut ingen roll om din kropp är "under konstruktion" eller inte, om du bara får en tjej att känna sig lycklig i din närhet kommer hon förr eller senare falla för dig. Lycka till

Hahah så brukar det låta från de en hel del efter en kväll på krogen. Men visst fan kommer de tillbaks till krogen nästa vecka ändå. Vad var det som hände för dig då?

Jo det var en rätt lyckad helg skulle jag vilja påstå! Snackade med några intressanta tjejer, dock hade den jag hade mest intresse av tyvärr pojkvän. Men de andra tre som jag snackade med bytte jag nummer med, så jag ska väl höra av mig senare idag till någon av dem. Får se vart det leder.

Och jag håller med dig om att det är härligt att kunna göra båda delarna och inte alltid känna att man ska ragga. Personligen brukar jag ofta känna om jag är taggad på att ragga eller om jag är taggad på att bara ha kul med grabbarna.

Trevligt trevligt! 3 nummer är ju inte så illa pinkat på en kväll!

Lite samma för mig, men det är också lite beroende på vilka jag drar ut med. Om polarn "Kalle" tex är en väldigt bra wingman, men bara hänger med ut till krogen någon gång varannan månad. Så brukar jag tänka att det är lika bra att passa på och köra en mer ragginriktad utgång när folk som "Kalle" är med.

Har sedan en lång tid planerat en 2 veckor lång sommarsemester med ett par polare, en resa som vi hade tänkt boka någon gång i början av april och ser framåt emot väldigt mycket. En av dessa polare som ska med träffade en tjej runt nyår. Han har alltid varit väldigt taggad på att åka med på denna resa. Men så efter denna helgen ändrade han sig helt plötsligt. Jag misstänker att det är hans fruntimmer som har påverkat honom då hon var och bodde hos honom över helgen. Hon pluggar nämligen i Lund. Annars hade han ju aldrig ändrat sig plötsligt utan anledning. Han säger nämligen nu: "Det är väldigt tveksamt om jag kommer att följa med". När jag frågar varför så drar han några dåliga bortförklaringar som jag att han brukar göra när han ljuger.

Någon som vet vad man ska gör i en sådan här situation? För jag hade väldigt gärna viljat att han skulle hänga med.

Åt skogen i vanlig ordning.

Så, nu har jag det svart på vitt. Vi kommer alltid vara vänner, men inget mer. Han vägrar ge med sig på att kärlek är bra och han vill inte ha några erfarenheter av det, alls. Det måste vara ett tecken på att de är mig de är fel på. Synd att han inte kan säga att han avskyr mig bara, hade underlättat :/
Kanske kan jag charma mig till honom så han ändå vågar ge sig in på det, men hur fan gör man det? Nej, jag pallar inte mer. Fuck it.

Det är helt sant! Har kompisar som har flickvän eller inte är intresserade av att ragga direkt, så det blir inte direkt någon "raggkväll" när jag drar ut med dem.

Kanske är vänskap bättre än inget alls? Ge inte upp hoppet om honom, kanske kommer hans känslor tillrätta inom kort. Men försök vara vän med honom, tryck inte på att han borde känna mer eller så.. Han var ju oerfaren, så antar att han är väldigt osäker. Har/hade/osv, något liknande. Tror jag. Eller jag vet inte. Men det är väl typiskt när man hittar någon bra kille att han inte vill ha något mer..

Antar att det är min tur att söka hjälp här, efter många timmars läsande genom tråden så har jag insett att ni kanske är till någon hjälp trots allt.

Jag träffade min flickvän för ca ett år sedan, vi blev stört kära direkt och efter 3-4 veckor tilltalade vi varandra som pojkvän, flickvän.
Jag har sedan tidigare haft ett par seriösa förhållande men jag är hennes första pojkvän.
Vi har det väldigt bra, vi har vart utomlands tillsammans, åkt till sommarställen med familjer osv, vi trivs ihop och våra familjer trivs tillsammans.
I början av vårt förhållande så var vi helt galna i varandra, vi kunde ha sex 2-3 gånger om dagen, flera dagar i veckan och jag fick även avsugningar med jämna mellanrum utan att be om det.
Vi sa även till varandra redan från start att vi inte skulle schemalägga vårt förhållande utan köra på och träffas så mycket vi kände för tills det inte höll längre. "Hellre kort och gott än långt och trist".
Vi har nu under dom senaste ~ 3 månaderna träffats 2-3 gånger i veckan, varav en helgdag då vi oftast kollar på film och myser.

Nu till ämnet;

På senare tid har vi börjat bråka allt oftare, vi irriterar oss på små saker och har svårt att släppa dessa. Det var en lördag för någon vecka sedan då vi träffades på förmiddagen, var tjuriga hela dagen och gick och la oss som ovänner, helt utan anledning (vi pratade ut om det senare).

Vi har även slutat ha sex, helt och hållet. Senast var nog 2-3 veckor sedan.
Jag ser mig själv som en person med stark sexlust och har därför svårt att inte kolla på andra kvinnor, men pga disciplin och respekt mot min flickvän har jag aldrig vart otrogen.
Saken är att jag ibland har bett om avsugningar, men de senaste 5-6 gångerna fått svar som; "Nej jag orkar inte" "Kan du inte knulla mig istället?"
Det har ofta blivit så att vi haft sex, men det känns inte bra alls, jag menar, man är två som har sex. Det känns som att hon bara ligger där, låter mig göra allt jobb, kan be henne om att rida mig.. men det "är bättre om du gör". Känns som hennes lust att tillfredsställa mig är helt borta.

Jag börjar närma mig 20 år, håller på ta körkort och har fullt upp att söka jobb / lgh.
Får ibland känslan av att jag kanske inte har tid med förhållande just nu, som att jag behöver lite egentid emellan åt. Har tidigare haft saker att se framemot med henne. Men nu ser det väldigt tomt ut, alla planer inför sommaren är med polarna.. Ser tyvärr väldigt lite "hon&jag" framöver.

Hon skrev en liten text till mig häromdagen där det stod något i likhet med " Jag vill dela min framtid med dig". Jag visste helt ärligt inte var jag skulle svara.
Som jag skrev i början, vi har det bra.. vi är jätte kära, ibland.
Och att ta upp det med "Hellre kort och gott än långt och trist" kommer inte heller funka, då jag är säker på att allt det här kommer komma som en chock för henne.
När jag är med henne kan allting vara underbart, men när jag inte är med henne så är det så jag vill ha det, känner mig fri, mår nästan bättre, känner mig inte stressad el.dyl.
Hon åker iväg på en skidresa om 2 veckor och är borta i 3 veckor.

Jag vet inte vad jag vill eller om jag vill något över huvudtaget, kanske någon av er kan tyda mina tankar?

Vet nog inte egentligen vad jag vill ha fram, men lite tankar från er skulle vara till hjälp, stanna kvar? göra slut? Är så splittrad att det är sjukt.

Ber om ursäkt för den långa texten, skulle kunna skriva det dubbla, men då skulle förmodligen ingen orkat läsa

// Cuna