Citat:
Ursprungligen postat av BestInTheWorld
Vad är det för fel på mig?
Mellbergan har hjälpt mig mycket o har alltid sagt BRYT KONTAKTEN. Ändå har jag aldrig gjort det. Varför? Finns fan ingen vettig anledning till varför jag inte bara tar bort henne från mitt liv, kan det vara så att hon rent känslomässigt har påverkat mig så mycket att jag inte kan få henne ur hjärtat...
Jag lyckades att inte skriva något eller ringa upp henne under 1 veckas tid med hjälp av henne såklart då hon aldrig skrev eller ringde upp mig. Men idag av någon konstigt anledning så skriver hon till mig. Dum som man är så svarar idioten Bestintheworld och det leder till en liten sms konversation som avslutas med "Vi kan snacka i telefon sen". Är jag så blåst att jag fortsätter att snacka med en person som rent psykiskt har behandlat mig som om jag inte har något hjärta. Vad är det jag söker? Varför kan jag inte bara gå vidare och säga till mitt hjärta "HON BRYDDE SIG ALDRIG OM DIG!" men nej jag vill fortfarande ha henne på alla möjliga vän listor och fortfarande svara på hennes meddelanden, gud vad dum jag känner mig.
Värt att notera är att jag knappt känner något för henne längre, men jag är jävligt medveten att om jag fortsätter att "se" henne så kommer jag aldrig att kunna gå vidare, ingen chans. Men sen är det ju mitt fel också, hade jag bara tänkt lite noga o extra så hade jag aldrig hamnat i denna situation som jag är nu. Kan man hjälpa mig? Aa och jag försöker men ändå faller jag tillbaka på ruta ett vilket är frustrerande och jag blir bara besviken på mig själv. Plus växer all den ilska o sorg jag har inom mig för varje gång jag har henne i tankarna.
Har ni något att tillägga så gör gärna det men jag skrev detta i syfte att få mitt hjärta att inse verkligheten....
Mellbergan har hjälpt mig mycket o har alltid sagt BRYT KONTAKTEN. Ändå har jag aldrig gjort det. Varför? Finns fan ingen vettig anledning till varför jag inte bara tar bort henne från mitt liv, kan det vara så att hon rent känslomässigt har påverkat mig så mycket att jag inte kan få henne ur hjärtat...
Jag lyckades att inte skriva något eller ringa upp henne under 1 veckas tid med hjälp av henne såklart då hon aldrig skrev eller ringde upp mig. Men idag av någon konstigt anledning så skriver hon till mig. Dum som man är så svarar idioten Bestintheworld och det leder till en liten sms konversation som avslutas med "Vi kan snacka i telefon sen". Är jag så blåst att jag fortsätter att snacka med en person som rent psykiskt har behandlat mig som om jag inte har något hjärta. Vad är det jag söker? Varför kan jag inte bara gå vidare och säga till mitt hjärta "HON BRYDDE SIG ALDRIG OM DIG!" men nej jag vill fortfarande ha henne på alla möjliga vän listor och fortfarande svara på hennes meddelanden, gud vad dum jag känner mig.
Värt att notera är att jag knappt känner något för henne längre, men jag är jävligt medveten att om jag fortsätter att "se" henne så kommer jag aldrig att kunna gå vidare, ingen chans. Men sen är det ju mitt fel också, hade jag bara tänkt lite noga o extra så hade jag aldrig hamnat i denna situation som jag är nu. Kan man hjälpa mig? Aa och jag försöker men ändå faller jag tillbaka på ruta ett vilket är frustrerande och jag blir bara besviken på mig själv. Plus växer all den ilska o sorg jag har inom mig för varje gång jag har henne i tankarna.
Har ni något att tillägga så gör gärna det men jag skrev detta i syfte att få mitt hjärta att inse verkligheten....
Vill bara lägga till att jag är ännu dummare än såhär. Hon ville snacka o jag svarade JA till det. Varför sa jag ens ja för? Är jag så sjuk i huvudet att jag vill snacka med någon som har dödat mitt hjärta inne från? Hon har bit efter bit skurit av en del av mitt hjärta och tömt mitt hjärta på blod o njutit av varenda droppe som har hamnat på marken. Nu när mitt hjärta inte finns längre så väljer hon att gå på min själ och allt är mitt fel som har låtit detta gå så långt. Hade jag haft en mental styrka att kunna vara så ärlig mot en tjej att jag bara kan be henne att dra ur mitt liv så hade jag gjort det för länge sen. Men spärren i mitt hjärta som jag för övrigt håller på att få tillbaka har gjort att jag inte kan lämna en person som har påverkat mig på något sätt.
Så ja jag sa att jag ville snacka och bad henne att ringa upp och hon svarade okej på det. Väntade o väntade men inget samtal kom. Skickade ett sms och frågade om hon var vaken, inget svar. Ringde upp och då var hon tydligen upptagen i ett annat samtal. Jag hade redan tänkt mig detta scenario men ändå valde jag att svara JA på hennes fråga. Varför? Hur kan jag plåga mig själv till en punkt där jag kommer att ha en sådan svår tillit till tjejer att jag kommer att förstöra nästkommande relationer. Eftersom jag har en sådan låg tillit så kommer jag att bara ställa massa frågor i hjärnan. Blanda det med att min enormt stora ärlighet kommer att få mig att säga allt det jag tänker. Jag håller redan på att förstöra en vänskaplig relation med en tjej som är hur underbar som helst. Och svaret på varför jag gör det är för att jag som är en sådan stor idiot inte kan acceptera vissa saker och respektera deras beslut. Jag vill för mycket men jag bryr mig eftersom jag tycker om henne och den kärleken vi ger till varandra är exakt det jag och hon har sökt. Ändå har jag redan på ett sätt förstöra genom mina ärliga och idiotiska frågor. Varför kan inte ärlighet accepteras utan att någon ska bli less på än o tycka att man är dum i huvudet och jobbig?

