Den stora tråden för råd gällande relationer, intresse, flirt m.m.

Vad tror ni någon kan men med detta "hoppas du såg vad jag ser i dig" ??

Vad gör man när man har haft "snacket om känslor" med dejten sen tre månader tillbaka och inte blivit så mkt klokare på det? Snackar igen? Struntar i allt?

Han tycker det känns bra att umgås med mig, men tappar intresset om det går för fort blabla, och har gjort det misstaget förut. Han har betett sig konstigt och jag såg det som att jag gav honom en chans att dra sig ur, hade förväntat mig det. Men han tog den inte och har hört av sig sen dess.

Help me out...

Detta är en kille som inte vet vad han vill och är osäker om han vill ha något seriöst eller inte. Du får ta upp det med han igen med raka ord. Vill du bygga vidare med förhållandet så får du säga åt han att du inte vill vara en "sällskapsdam" längre, som du är nu enligt han.

Har en polare som är 22 han har en flickvän som fyller 17 imorgon. Hur reagerar ni på detta att en 1988:a dejtar en 1994:a?
Normalt?

Beror ju helt på hur de är som personer och vad de har för relation. Tycker inte man kan generalisera om ålder, men visst märks ålderskillnader väl ju yngre de inblandade är...

Håller helt med.

Jag tror att det handlar om något en samhällsbild om att hon måste göra det lite svårt för att inte vara en "slampa", andra alternativet är ju att dom inte spelar svåra utan helt enkelt inte gillar personen ifråga.

Nu har jag frågat henne om vi skulle fika men svaret blev Nej. Nu har hon även slutat svara på smsen och säger bara hej lite kallt då vi ses så det är väl bara att skita i henne nu hädanefter eller vad tycker ni?

Ja, strunta i henne. Nu vet du klart och tydligt var hon står. Du ska ju hitta en fin tjej som gillar dig tillbaka! Lycka till

Jag hatar när det inte går som det ska. Jag har träffat en tjej ett par månader nu och allt har känts bra. Mina dåliga erfarenheter av förhållanden och mina tankar om att för alltid vara själv försvann. Jag har sagt att jag är kär i henne ett par gånger, hon har sagt att hon är kär i mig också.

Av någon outgrundlig anledning styrde jag in på samtalet i helgen och jag fick inte alls det svar jag ville ha. "Jag vet att jag inte vill ha ett förhållande mig dig" sa hon och min värld, om än inte helt raserad, blev åtminstone lite puttad åt ena sidan.

Jag tyckte om att lära känna henne, att spendera en massa tid med henne och vara nära henne. Att titta på telefonen för att se om det kanske kommit ett sms. Oftast hade det det. När hon sa att hon visste att hon inte ville något seriöst med mig sa jag direkt att jag inte kan vara hennes "så länge". Jag vet inte om jag kan se oss som ett par, men jag tror det. Jag vill åtminstone ge oss chansen att utforska det och jag vill vara öppen i mina känslor för henne och vara henne exklusiv så länge. Om man vet att inget blir låter det för mig som att man väntar på något bättre.

Det vart gråt och ledsenheter och kramar och pussar och "jag vill inte förlora dig". Jag vet inte var jag står. Hon vill ge oss tid att känna efter säger hon. Hon ville bara vara ärlig sa hon. Det var inte hon som var ärlig, det var jag som var nyfiken menar jag, men jag trycker inte ner det i halsen på henne.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Jaga henne eller låta henne gå? Jag tycker verkligen jättemycket om henne, på ett sätt jag inte gjort för nån annan på väldigt väldigt länge. Situationen som uppstått är så mycket större än den behövt vara. Nu är det som om vi går och väntar på ett samtal där vi antingen blir tillsammans eller aldrig mer ses. Så skulle det inte vara, det skulle vara lugnt och organiskt och vackert.

Jag har inte träffat henne sen i fredags, våra korta sms-konversationer har varit krystade och få. I helgen åker hon iväg till en killkompis (som har tjej) för att festa med honom och hans polare. Det kommer gå åt rena rama helvetet i min värld, men jag vet ju inte. "Ibland råkar man dricka för mycket och kan råka hångla med någon, om man har lovat någon annan nåt så blir det bara så fel". Orden ekar i mitt huvud. Hon vill hålla hjärta och trosor öppna för någon annan. Jag vet ingenting just nu.

Let her go! Är ju rätt uppenbart vad som händer när hon ska iväg någonstans och festa med
massa killar så skit i henne. Vill hon faktiskt något så hör hon av sig

Ja du kanske har rätt. Men nåt i mig vill känna att hon kan festa med killar lika väl som jag kan festa med tjejer utan att knulla. Nåt i mig vill tro att man ska kämpa lite, tro att allt inte är så svart och vitt. Men jag kan ha fel.

Äsch, ta det lilla lugna! Hon kan ju ha gjort nåt med nån kille, men lika gärna låtit bli. Det där kan du inte styra över så fundera inte för mycket. Nu är det upp till henne hur er relation ska utvecklas!